FRANKENFISH

21 november, 2009

Jag var lite för liten när jag såg Hajen första gången. Den var aningens för läskig för någon som jag, tre-äpplen-hög, hemma hos en äldre polare med moviebox. Den satte sig kanske lite väl djupt i mitt psyke, så djupt att jag periodvis haft svårt att bada i både insjö och saltvattenspool. Stundtals även i badkar.

Att bli av med Hajen-oskulden en smula för tidigt kan också vara boven i dramat som stavas “Skräckblandad förtjusning för otäcka undervattensdjur”. Jag är fascinerad och jag försöker se alla filmer jag kommer över i ämnet.

Frankenfish är en typisk sådan rulle. Ett riktigt Q-namn på en till synes D-film men som faktiskt inte är sämre än vilken B-film som helst. Den är till och med uppe och nosar på nästa trappsteg, så nej, den är inte usel alls.

Frankenfish är nåt så ovanligt som en välspelad film med okända skådisar, det är sköna, välgjorda effekter fast man fattar att budgeten är begränsad. Det är kreativt, det är smart, det är kul, det är annorlunda och lite läskigt också ibland men det är inte något jag skriker ut på torget direkt.

Det är perfekt att se den som söndagsbakisrulle eller närsomhelst när man känner att man vill trycka på resetknappen i hjärnan en liten stund. Eller helt enkelt bara skita på sig.

{ 2 comments… read them below or add one }

Sofia oktober 18, 2012 kl. 11:40

Kul att återse de små alienhuvudena även om jag gillar fiffilurorna skarpt! Och eftersom jag hade nått någorlunda teflonålder när jag väl såg Jaws blev Frankenfish mest en chans till alternativ ett och två. Trean, not so much 😀

Svara

Fiffi oktober 18, 2012 kl. 16:32

Sofia:
Och jag som inte gillar alienhuvudena alls. Försöker byta ut dom så fort jag klickar mig in på nån gammal recension 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: