Fredagsfemman #293 – Det bästa från Malmö Filmdagar

15 september, 2017

5. The Party

Kombinationen av Sally Potters manus och regi och en cast bestående av en bitsk Patricia Clarkson, en sval Kristin Scott Thomas, en flum-mysig Bruno Ganz, en svettig Cillian Murphy, en lesbisk Cherry Jones, en gravid Emily Mortimer och Timothy Spall som beter sig som Dougie Jones storebror (den referensen flyger över huvudet på alla som inte sett senaste Twin Peaks) är helt LJUVLIG. Ett svartvitt pratigt smart kammarspel som funkade hela vägen för mig.

.

.

.

4. När man lyssnar på magkänslan, gör en helomvändning och väljer RÄTT

Jag skulle se Agnieszka Hollands Villebråd som sista film igår, det var schemalagt sedan länge. Jag var jättesäker. Det fanns inga andra filmer på samma tids-slot som lockade mig det minsta så pest eller kolera-frågan fick alltså svaret Villebråd. MEN. Sen fick jag ett ryck. Jag valde om, jag valde nytt och istället för att gå in i salong 1 och se det polska dramat som hux flux lockade noll så gick jag in i salong 3 och såg Emir Kusturicas mustiga filmiska fantasifulla balkanskröna On the milky road. Med Monica Bellucci. Och djur. Mycket Monica Bellucci och många djur. Många många djur. Fy fan va fräsigt det var! Mer om denna film när den har biopremiär (hittar inte informationen på sf.se men det står 22/9 på IMDb)

.

.

.

3. Barry Keoghan i The Killing of a Sacred Dear

Han syntes som “den unge killen i båten med sår i huvudet” i Dunkirk men det är för rollen som Martin i den här filmen som jag FÖR ALLTID kommer minnas honom. H-E-L-V-E-T-E vilken svår roll och S-A-T-A-N vad bra han gör det! Det här är en film som man inte skojar bort i brådrasket, den sätter sig både i skallen och i magen och jag hoppas att Barry Keoghan kan tvaga av sig sin rollfigur nu när inspelningen är över.

.

.

.

2. Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

Här är filmen som jag sett fram emot så länge, ända sedan jag såg att Martin McDonagh var på gång med ännu en film. Han är mannen bakom Seven Psychopaths och In Bruges och trots att jag verkligen tycker jättemycket om dessa två filmer undrar jag om inte den nyaste filmen är hans allra bästa. Komplex, magisk, svår, rolig, finurlig, underbar. Jag ville aldrig att den skulle ta slut.

.

.

.

1. Lyckan att återigen få vara i filmbubblan

Att ha en veckas semester, att bo på hotell i en helt annan stad än sin egen, att komma ner dagen innan det börjar, att åka hem dagen efter det slutat, att befinna sig på en biograf i väldans många timmar per dag med avstängt mobiltelefon och en chans att ta en paus från vardagens alla måsten och krav, Malmö Filmdagar är FANTASTISKA dagar på så MÅNGA sätt och jag kan lugnt säga, efter att ha varit på plats för sjätte året på raken, att jag tröttnar aldrig på det här. Jag njuter. Till hundra procent. Lycka är vad det är, lycka i min typ av filmformat!

{ 3 comments… read them below or add one }

Sofia september 15, 2017 kl. 08:56

4: Visst var Jätten också en sådan där spur of the moment? De verkar falla ut väl.
1: Det är er väl unt att vara i filmbubblan 😀

På det hela taget verkar jag ha en hel del bra film att se fram emot.

Trevlig helg!

Svara

Steffo september 15, 2017 kl. 09:02

En Go vecka alltså! 🙂

Väl förunnat!

Ha nu en lika go helg!

Svara

Carl september 15, 2017 kl. 12:58

5. Inte helt överraskande men ändå väldigt glädjande att Sally Potter fortfarande är vass.
4. Gratulerar! Du hade i och för sig vunnit även om du hade följt planen.
2. De två tidigare filmerna är väl lite smalare också, så det här borde vara hans stora genombrott hos en bredare publik.
1. Lite svagare filmer, mindre swag och en massa regn var inget som kunde göra veckan sämre. Om Brygge är helvetet så är nog Malmö himmelriket under filmdagarna.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: