Skräckfilmsveckans fredagsfemma: SKRÄCKFILMSPOSTERS JAG MER ÄN GÄRNA SKULLE HA PÅ VÄGGEN (OCH I PERIODER FAKTISKT HAFT)

Jag tror inte det finns någon annan filmgenre som kan stoltsera med lika fina och kreativa filmaffischer som just skräckfilm.

När det stod klart att både jag, Johan och Sofia skulle försöka lista våra poster-favoriter var jag helt enkelt tvungen att koka ner det till någon form av underkategori, det blev helt enkelt för stort annars (googla på ”horror movies posters” får du se, man smäller ju av).

Blir du nyfiken på Johans och Sofias listor, klicka på deras namn så kommer du dit.

Här kommer i alla fall mina fem favoriter – varav några faktiskt suttit uppe på mina väggar i perioder.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

 

.

.

.

.

.

Obs! Det kommer en ”vanlig” skräckfilmsrecension också lite senare idag. En av affischerna här ovan faktiskt. 

 

Fredagsfemman #323 – Allt har en ände utom korven som har två

 

I 323 veckor på raken har jag publicerat min Fredagsfemma. Det är drygt sex år. Jag kommer antagligen sakna att skriva min lista mer än vad jag nu förstår men jag har tagit beslutet att släppa taget och då är det så det blir. Jag låter min fredagskompis somna in. Den har kämpat på bra tycker jag men nu är det dags för fredagarna att få lite frihet. Kanske hittar jag på något annat på fredagarna, kanske blir det ”bara” vanliga recensioner, vi får se.

Hur det än blir, hejdå Fredagsfemman, sov så gott! <3

Fredagsfemman #322

5. Wild wild country

Bröderna Duplass har gjort en Netflix-dokumentär om en sekt långt ute i ingenstans, en sekt som var ganska så mycket speciell. Sekten hette Bhagwan-rörelsen och höll till i Oregon, USA och detta var på 80-talet. Det är en imponerande stycke berättad historia i sex delar. På Twitter är serien redan en riktig snackis (eller så är Mark Duplass bara mer än lovligt duktig att klicka på retweet-symbolen) och ja, det handlar alltså om precis samma sekt som Ted Gärdestad flyttade/flydde till när han bytte namn till Sangit Upasani, namnet han fick av sektledaren himself, Bhagwan Shree Rajneesh.

.

.

.

4. Hjälp! Är det värt eller inte?

Jag har läst en hel del hyllningar av HBO-dokumentären The Zen Diaries of Garry Shandling, Judd Apatows film om Garry Shandling. Jag har suttit med fingret på playknappen flera gånger under veckan som gått men nånting håller mig tillbaka. Nåt o-sug. Därför frågar jag här helt random: är det värt? Bör jag se detta? Och kanske följdfrågan….varför?

.

.

.

3. Ernest Cline

Han är man, han är född och uppvuxen på andra sidan jorden MEN han är blott ett halvår äldre än jag. Han är alltså – precis som jag – i perfekt ålder för att käka 80-talets alla populärkulturella referenser till både frukost, lunch och middag. Tänk att ha älskat Steven Spielbergs alla filmer som liten, att sen skriva en bok fullsmockad med 80-talsminnen som blir en bestseller som sen blir en film – regisserad av Steven Spielberg!! Det är en sån underbar sannsaga så jag blir helt lycklig! Jag fattar att Ernest Cline nypt sig i armen både en och två gånger det senaste året, det hade jag också gjort. #ingentingäromöjligt

.

.

.

2. Jessica Biel

Ärligt talat, det här trodde jag ALDRIG skulle hända. Jessica Biel, på MIN topplista! Men precis som Vince Vaughn imponerade sådär sjukt mycket på mig med Brawl in cell block 99 så har Jessica Biel knockat mig med sin insats i TV-serien The Sinner. Finns på SVTPlay. Jättebra är det. Jättebra är hon. Bill Pullman är också suverän men det gör mig inte lika förvånad som just Jessica Biel. Hon kan ju! WOW!

.

.

.

1. L o n d o n !

Man kan inte ha varit på semester i London utan att tjonga upp denna underbara stad på plats ett. Jag tröttnar aldrig, och jag menar ALDRIG, på att åka till London. Jag vet inte hur många gånger jag varit där nu men det känns verkligen som att komma både hem och bort – samtidigt. Jag ÄLSKAR denna stad och jag längtar redan tillbaka. [Självklart var jag på bio när jag var där. Recensionen av Ready Player One kommer imorgon].

.

.

Fredagsfemman #321 – Nu väntar den (ägg)gula helgen!

5. Jag är nyfiken – gul (1967)

Det här var en riktig snackis när det begav sig. För mig kommer Lena Nyman alltid att vara Ronjas mamma Lovis och Börje Ahlstedt alltid Mattis hur många nakenscener dom än gör tillsammans men för dom som såg den här filmen när den kom blev det nog något helt annat. Vilgot Sjöman regisserade.

.

.

.

4. Yellow (2012)

Nick Cassavetes har regisserat en film om en ung drogberoende kvinna som förutom detta måste ta tag i en myriad av problem. Riley Keough, Melanie Griffith, Sienna Miller, David Morse, Ray Liotta och Gena Rowlands återfinns på rollistan.

.

.

.

3. The Yellow Birds (2017)

För att vara en krigsfilm måste jag säga att jag är väldigt sugen på att se denna film. Tye Sheridan, Alden Ehrenreich och Jennifer Aniston i huvudrollerna, Alexandre Moors (Blue Caprice) har regisserat och filmen är baserad på en roman av Kevin Powers. David Lowery (A Ghost Story) är en av två manusförfattare och Daniel Landin (Under the skin) är fotograf. Filmen kanske inte ÄR så gul men tillräckligt gul för att platsa på listan.

.

.

.

2. Små citroner gula (2013)

Det här är en av dom mysigaste små svenska filmer jag vet och som sådan tycker jag den är underskattad. Dessutom är den helt klart gul. Rakel Wärmländer och Sverrir Gudnason i regi av Teresa Fabik och filmen är baserad på en roman av Kajsa Ingemarsson.

.

.

.

1. Sunshine (2007)

Det här är den varmaste och den gulaste film jag vet och det är den enda film jag sett som skulle funka som ett alternativ till bras-DVD. Danny Boyles mästerverk Sunshine är även den näst bästa film jag sett i mitt liv. Den får mig fortfarande att känna som när jag såg den första gången. Kolugn, nykär och hispig samtidigt. Jag vill bygga mig en hatt av frukt, dansa Macarena och klappa händerna sådär hårt att jag får stickningar i timmar efteråt. Sen vill jag grilla marshmallows sådär liiite för länge så dom blir krispiga på utsidan och rinnande och skållheta på insidan och sova under bar himmel utan mygg. Glad Påsk!

Fredagsfemman #320

5. Vill du vinna The Killing of a Sacred Deer på Blu-ray?

Lyssna på avsnitt 133 av Snacka om film. Senast på måndag kl 16 måste du tävla för att vara med i tävlingen. (Min recension av filmen kan du läsa här)

.

.

.

.

4. Gränsland

Den norska kriminalserien Gränsland går på SVT för fullt och jag måste säga att det är en beroendeframkallande rackare. Lite Jägarna, lite Solstorm, Midnattssol, lite gammal hederlig nordisk krim alltså. 8 avsnitt också. Alldeles lagom.

.

.

.

3. En trailer som ger mersmak

För att vara en människa som helst inte ser trailers var det svårt att motstå trailern till den nya svenska filmen Den blomstertid nu kommer (som har premiär till midsommar). Det var så svårt att jag faktiskt inte klarade av det.  Så jag såg den. Både en och två gånger. Såklart. Och det bästa med denna trailer (och gudarna ska veta att det finns mycket som är bra) är att det faktiskt är en bli-sugen-på-trailer sådär som det var meningen att dom skulle vara (inte nån j-a snabbspolning genom hela filmen). Blir du nyfiken? Kolla här.

.

.

.

2. Team Axelrod eller Team Rhoades?

På måndag börjar Billions på HBO igen. Hääääärliga tider!

.

.

.

.

1. TV-sportens redigerare! <3

Tänk alltså, tänk SÅ många gånger man (läs: jag) suttit framför TV:n och sett ett sammandrag av någons sportsliga gärning, supertajt ihopklippt och med den helt perfekta musiken i bakgrunden och tårarna har rullat. Det jag syftar till är givetvis att ge kärlek till SVT:s eminenta sportredigerare! I allt från Sportnytt till Sportspeglar till alla härliga krönikor i EM, VM och OS – och Mästarnas Mästare. Det finns ingenstans det krävs mer fingertoppskänsla än när sportbragder ska klippas ihop till nåt som ger oss tittare rysningar. Det är så otroligt lätt att det blir pajjigt (det är ju bara att kolla andra kanalers försök…). Vill du se ett exempel på vad jag menar? 51 minuter in i första avsnittet av årets Mästarnas Mästare är det dags att se Ingemar Stenmarks val av klipp från karriären. Leta fram en näsduk säger jag bara för Adeles ”When we were young” har aldrig känts mer klockren. Klicka här får du se.

.

.

 

Fredagsfemman #318

5. Min guilty-pleasure-reality-serie har börjat igen!

Ja, precis så är det. Gifta vid första ögonkastet på SVT är riktigt bra TV! Testa får du se! Och kolla gärna förra säsongen, den var fem plus!

.

.

.

.

4. När den väderokänsliga håller på att bli tossig

Jag brukar inte bry mig så mycket om vädret, eller….mitt humör brukar normalt sett inte påverkas beroende på om det är ”fint” eller ”fult” väder. Men nu TAMEHFAN har jag fått nog! Kan det bara SLUTA snöa kanske? Jag trodde aldrig jag skulle säga det men solen, alltså jag behöver sooooolen nu.

.

.

.

3. Taika Waititi

Jamenvisst, klart grabben ska ha en bronspeng den här veckan. Kul på twitter är han också!

.

.

.

.

2. Hur var det nu? Cringe eller briljant?

Frances McDormand vann en Oscar i söndags natt, en MYCKET välförtjänt sådan! Men det var nåt med talet som gjorde att jag satt och vred mig i soffan och utbrast ”näääääeeehh, nääääääh, nääääeeeeehhhbbjjjj” och letade efter en kudde att skyla fejset med. Har du sett och hört talet? Vad tycker du? Kolla själv genom att klicka här.

.

.

.

1. Gå och se Tårtgeneralen!

Okej, min recension av Tårtgeneralen kommer inte här på bloggen förrän imorgon men OM du vankar av och an och likt professor Balthazar försöker hitta på en lösning på ditt vad-ska-jag-se-för-film-i-helgen-problem så kan jag bara säga en sak. Jadå. Tårtgeneralen är ett mycket bra val!

 

.

.

.

(La du märke till att Mellofinalen inte fick plats på listan? Första gången någonsin.
#sjuktopepp
#ingenaningomvemsomkommervinna
#villmestbarashuffla)

Fredagsfemman #317

5. På spåret-final ikväll!

Det här TV-programmet fortsätter vara bland det mest underhållande som finns. Det skulle aldrig falla mig in att missa ett avsnitt och det skulle heller aldrig falla mig in att ”bara” sitta och titta. Nejdå, jag sitter i soffan och tävlar både med och mot. Jag älskar att hjärnan inte får sogga ihop bara för att det är fredagskväll. SÅ jävla svårt ibland, nästan löjligt svårt och sen vissa veckor hamnar man helt rätt och bara tjongar in poäng! Men att VINNA På Spåret, det är kaxigt på riktigt och båda lagen som är med ikväll är verkligen värda att vara där.

.

.

.

4. #couplegoals

Här kommer ett tips på ett äkta filmpar att följa på Instagram! Båda är väldigt roliga på varsitt håll och båda bjussar en hel del på sig själva OCH på deras relation. Kristen Bell heter kristinanniebell och Dac Shepard heter daxshepard. Följ och mys. #couplegoals

.

.

.

3. Jag längtar efter Tårtgeneralen!

Robert Gustafsson hoppade av huvudrollen i Tårtgeneralen då han inte tyckte att manuset höll. Men han tyckte att ”Fuldans” var en tillräckligt bra låt för att delta i Melodifestivalen? Nåja. Nu handlar det inte om Robert eller Rolandz på plats 3, det handlar om att jag är sjukt jävla pepp på Tårtgeneralen. Jag får liksom bra vajbs här. Filmen har biopremiär över hela landet på onsdag och jag vill se den. Jag vill se den NU!

.

.

.

2. Senaste nytt med Jesper Rönndahl

Jesper Rönndahl är en såndär intelligent komiker och kanske är det den allra bästa sorten? Jag tycker i alla fall att vetenskaplig och nyhetsfokuserad humor är något alldeles extra då den till skillnad mot underbältethumor är aningens mer klurig, för att inte säga svår. Inte svår att förstå eller svår att skratta åt, det jag menar är att det kräver mer av själva komikern. Den här helgen intar i alla fall Jesper Rönndahl Rival och jag kommer vara där. Det ska bli SKÖJ!

.

.

.

1. Oscarsgalan!

Natten till måndag smäller det, då är det dags för 2018-års upplaga av Oscarsgalan, den 90:e i ordningen! För egen del blir det en helnatt med poddande, goda vänner, mat, snacks och mys för jag tycker fortfarande att detta är galornas gala och rena rama julafton. På söndag kommer ett specialinlägg här på bloggen där jag går igenom alla kategorierna. Förutom det hänvisar jag till podcasten Snacka om film för att höra mer om galan. Avsnitt 130 handlar om gissningar, avsnitt 131 (som kommer på torsdag) handlar om hur det blev. Bland annat.

Fredagsfemman #316

5. Bara en dryg vecka kvar till Oscarsgalan…

…och ännu har ingen kanal/sajt klivit fram och sagt att dom visar den?

.

.

.

.

4. Somebody Feed Phil

Gillar du matprogram och har Netflix – kolla in Somebody Feed Phil! Jag säger inget mer än det OCH höjer samtidigt ett varningens finger: du kommer inte kunna sluta titta OCH du blir sjukt sugen både på mat och semester.

.

.

.

3. Ludwig Göransson

Blott 33 år är han – och född i Linköping. Ludwig Göransson är på väg att bli något riktigt stort i Hollywoods kompositörsfack. Han har samarbetet med regissören Ryan Coogler i alla hans tre filmer (Fruitvale Station, Creed och Black Panther) men även gjort musiken till Central Intelligence, Familjetrippen, Eli Roths kommande remake av Death Wish och TV-serier som Community, Satisfaction och New Girl. Det ska bli kul att följa honom framöver, han är redigt begåvad den här mannen!

.

.

.

2. Vicky Krieps

Den bästa skådespelarprestationen i filmen Phantom Thread (som har biopremiär idag) är Vicky Krieps som spelar Alma. Jag hoppas vi alla får se mycket av henne framöver. Men trots att hon är bäst är hon den enda av dom tre huvudkaraktärerna som inte fick en Oscarsnominering. Kanske kan ett silver på veckans fredagsfemma funka som ett liiiitet plåster på såret?

.

.

.

1. The Road movie

Jag blinkade knappt och jag ville aldrig att den skulle ta slut. Dokumentären om dom ryska bilförarna är bland det tokigaste jag sett på TV men även det mest förhäxade. Ihopklippta filmer filmade med bilkameror (alltså inne i bilarna) visar på trafikanter man INTE trodde fanns. Otäckt är det också ibland, alltså inte barntillåtet. Att allt är 100% autentiskt gör det per automatik ÄNNU otäckare. Tycker jag. Dokumentären finns att se här. Do it! Du kommer inte ångra dig. Men spänn fast säkerhetsbältet!

Fredagsfemman #315

5. Ostfestival!

Är inte ost det bästa som finns? Något som sätter guldkant på den tristaste av vardagar, något som gör den godaste lyxmiddag ännu mer perfekt? Hela helgen är det Ostfestival i Stockholm, i Münchenbryggeriet och här kan du läsa mer om den.

.

.

.

4. Är 44 420 verkligen mycket?

När Guldbaggens publikpris skulle framröstas fick vi vanliga ”svennar” göra vår röst hörd genom att säga vad vi tyckte på Aftonbladet, genom ett klick. Snabbt, enkelt och nåt som borde kunna engagera MÅNGA. Efter att ha läst pressmeddelandet från Svenska Filminstitutet står det nu klart att på samtliga 41 svenska filmer med biopremiär 2017 lades 44420 röster. ”Utfallet blev en succé och skapade ett stort engagemang bland såväl publik samt bransch”, står det och det är DÄR jag kliar mig i huvudet och känner nejnej, det kan väl knappast ses som en succé? Dessa 41 filmer har i runda slängar setts av två miljoner biobesökare (varav Solsidan allena står för över en miljon av dessa). 44420 röster är alltså inte mer än 2% av det totala biobesökarantalet. Visst, många är som jag som ser flera av dom svenska filmerna men likväl, det kan inte ses som en succé. I alla fall inte i mina ögon. (Jämför med hur många som röstar på Mellon varje vecka. Röster som i många fall dessutom kostar pengar…)

.

.

.

3.  På söndag tar det slut.

Hej då Sofia Helin, hej då Sara Norén Länskrim Malmö. Tack för alla stunder framför TV:n. Tack Hans Rosenfeldt och gänget som skrivit manus. Tack till Kim Bodnia och Thure Lindhardt och alla hundratals skådespelare som varit inblandade i dessa fyra säsonger. Hejdå Bron. Tack för allt. Jag saknar dig redan. (Och nu har jag fått hem kuddarna jag beställt som jag ska sälja i färgbutiken. Saga Norén-kuddar! Det kommer bli finemangs det!)

.

.

.

2. Filmspanarträff

Den här gången får filmspanarträffen faktiskt bara en andraplats för det blir lite hejsan hoppsan den här månaden. Det krockar lite med viljor, filmer och visningsdagar men på onsdag kommer i alla fall en hel del recensioner upp gällande Black Panther!

.

.

.

1. GAGA <3

Även en inställd spelning är en spelning, sa Ulf Lundell en gång och jag vill gärna kunna känna att det stämmer. Men det är svårt. Jag skulle ha sett Lady Gaga på Globen igår men det sket sig. På grund av svåra smärtor var hon tvungen att ställa in dom tio sista spelningarna på världsturnén. Undrar om man kan föreställa sig exakt HUR stora smärtor en artist som Gaga har innan hon kastar in handduken, eller tvingas till det av sin medicinska stab. Jag tycker sjukt synd om henne, det gör jag. Men jag HADE velat se henne så HIMLA mycket. Jag kanske får se det som en verklig anledning boka in en resa till Las Vegas istället. Tills dess måste hon bli frisk!

Fredagsfemman #314

5. Uppdatering om Monica Z

Nej, det gick inge vidare det här. Precis som jag skrev förra veckan så tänkte jag alltså se om Monica Z (när den fanns på SVTPlay), ge den en chans till eftersom den inte föll mig i smaken när jag såg den på bio. Jag borde ju gilla den. Borde. Men det är nåt med filmen som skaver för mig. Jag känner aldrig att jag kommer nära Monica Zetterlund, hon känns…iskall. Det går inte. Betyget 2/5 får helt enkelt vara kvar för i min värld är det helt korrekt. Den är inte bättre än så. Oklanderlig scenografi såklart, jättebra skådespelare, Edda är ljuvlig men känslan i filmen är inte ett dugg mysigare än kolsyreis.

.

.

.

4.  Comedians in cars getting coffee

Så nu har då äntligen Jerry Seinfelds trevliga fika-och-chit-chat-tv-serie kommit till Netflix. Trevlig är verkligen rätt ord för detta kan jag tycka för trots att gräddan av den amerikanska humoreliten sitter där bredvid honom i bilen (och vid cafébordet) så är det sällan det grävs djupare ner i gästernas liv än vad tungan kan snappa upp i en muffinsfrosting. Det är sååååå synd tycker jag för dom här kvartarna är mysiga. Närbilder på kaffemaskiner i arbete och coola bilar och skratt. Men, som sagt, inte så mycket mer än så.

.

.

.

3. Den döende detektiven

Jag är antagligen sist på bollen men jag har hängt en del på SVTPlay på kvällarna och återigen var slumpen framme. Jag klickade på Rolf Lassgård-polisserien Den döende detektiven och fastnade. Blott tre avsnitt, snabbt och enkelt genomtittat och rätt trevligt faktiskt. Helena af Sandeberg och Henrik Norlén var liksom gräddet på moset, Lassgård är Lassgård.

.

.

.

2. Om  du har tappat tron på mänskligheten, här är en timme som ger dig framtidstro (och en och annan tår i ögat)

David Letterman är tillbaka med vitt tomteskägg och allt och den här gången är han utan husband och på Netflix. I det första samtalet har han bjudit in världens kanske med likeable man någonsin: Barack Obama. Det är ett samtal om det som varit, det som är och det som kommit samt en hel del funderingar kring den ”nuvarande administrationen” i USA och hela tiden sitter jag och tänker: ”Barack Obama finns på jorden. Han finns. Det finns fler som han. Alla är inte och kan inte vara vansinniga idioter”. Klicka in på My next guest with David Letterman och förbered dig på en av TV-världens kanske mysigaste timmar någonsin.

.

.

.

1. Johan Glans. Vilken kung!

I onsdags såg jag Johan Glans live för första gången. Herremingudochhanstossigadrängar vad rolig han var! Och är. Och vad intressant det är att han är så icke existerande på sociala medier. Det känns nästan lite….fräscht. Inte en massa reklam överallt, inte en massa retweetande av fina recensioner. Han bara är. Dyker upp, levererar, ger oss i publiken kramp tamejfan i hela kroppen och sen lämnar han byggnaden och vi undrar vad som hände. Dessutom måste jag erkänna att det var befriande skönt att – för en gångs skull – njuta av humor som inte har det minsta med politik eller religion att göra. Ibland behöver man det – också.

.

.

Fredagsfemman #313

 

5. Gary Oldman

Bildgoogla Gary Oldman och du ska få se en skådespelare som aldrig är lik sig själv. Tänk dig att Gary Oldman har 92 filmer på sitt CV men endast TVÅ Oscarsnomineringar, för sin roll som George Smiley i Tinker Tailor Soldier Spy och för den bioaktuella rollen som Winston Churchill i Darkest Hour. Är inte det mystiskt? Han har spelat Lee Harvey Oswald, Sirius Black, Dracula, Floyd Banner, Stansfield, Beethoven, Zorg, Sid Vicious, James Gordon, Elvis och massa massa fler bra roller men aldrig vunnit en Oscar. Är det inte dags nu? Om inte annat för lång och trogen tjänst?

.

.

.

4. Se en liten men mycket speciell Guldbaggevinnare på SvtPlay

Guldbaggen för Bästa Animerade Kortfilm gick i år till Niki Lindroth von Bahr. Det är en kategori jag oftast inte har någon koll på alls och så var det även i år. MEN. Jag gjorde slag i saken och tittade på den fjorton minuter långa korta filmen på SvtPlay och den var jättehärlig. Knepig men härlig. Klicka här för att se filmen. Betänk också att hon byggt allt detta du får se. Målat tändsticksaskar. Imponerande!

.

.

.

3. Ge Monica Z en chans till

Fram till på måndag kan filmen om Monica Zetterlund ses på SvtPlay. Jag ska göra det. Jag MÅSTE göra det. När jag såg filmen på bio tyckte jag inte den var så bra. Den fick bara en tvåa. Ända sen dess har jag funderat på varför, jag gillar ju den här genren, älskade ju Ted och Cornelis, vad var det med Monica Z som skavde? Nu är det liksom ingen återvändo, det får bli min helgfilm. Basta!  Här kan du se filmen och nästa fredag lovar jag återkomma med uppdaterade tankar.

.

.

.

2. Sarah Dawn Finer

Så ska det låta har känts som världens mossigaste TV-program i typ tusen år men så hände ”nåt”. Det ”nåt” stavas Sarah Dawn Finer! Herreminjävlar alltså, det är ett helt annat program nu! Hon har lyckats få denna söndagskvällsfossil att pånyttfödas till en sprudlande, varm och känslosam myspystimme och jag kan inte göra annat än att imponerat klappa händerna. Superbra gjort!!

.

.

.

1. MELLO 2018!

Imorgon börjar det, starten för årets härligaste lördagskvällar! Det är konstigt, när finalen gått i mars känns det SÅÅÅÅÅ långt tills cirkusen drar igång igen men sen hux flux är man framme i februari igen. Och nu har man sex veckor att se fram emot, sex lördagar med ett TV-program alla älskar att hata men ändå tittar på. Fast jag hatar det inte. Tvärtom. Och jag skäms inte det minsta för det. Varför skulle jag?

.

.

Fredagsfemman #312

5. Grattis Ruben!

Det blev ingen Guldbagge för Bästa film till Ruben Östlund och hans The Square men det blev en Oscarsnominering för Bästa utländska film. Och filmen som ”snodde” honom på en Golden Globe blev inte ens nominerad (Utan nåd). Men….hur är det ens möjligt att han inte fick en Guldbagge för Bästa film? Jag. Kan. Inte. Förstå.

.

.

.

4. Grattis Hoyte!

Sällan har väl en oscarsnominering varit lika given som Hoyte van Hoytemas var i år, nominerad för bästa foto i filmen Dunkirk? Och sällan har väl kategorin Cinematography varit starkare?  Roger Deakins för Blade Runner 2049, Bruno Delbonnel för Darkest Hour, Rachel Morrison för Mudbound, Dan Lautsen för The shape of water – och så Hoyte. Oscarsnatten kommer bli sjukt spännande!!

.

.

.

3. En lektion i konsten att vara totalt närvarande

Jag är inget stort fan av pratshowen Skavlan (längre) men klickade av en slump igång avsnittet som gick förra veckan. Kristofer Hivju var gäst (bland annat) och det gick inte att sluta titta. Den närvaron han utstrålar borde vara en målbild för alla människor att uppnå även om vi alla kan enas om att väldigt få skulle lyckas. Men han är liksom DÄR, han är DÄR HELA TIDEN, han bjuder på sig själv, han lyssnar på andra och han har VAKNA ögon. Det känns lyxigt att få vara med om det. Titta får du se (klicka här). Han är med redan från början.

.

.

.

2. Bonusfamiljen 2!

På måndag! På SVT! Andra säsongen av Bonusfamiljen drar igång och jag som har sett hela kan absolut gå i god för att om du gillade första säsongen kommer du INTE bli besviken på den andra. Det värsta är när den är slut. Å andra sidan, nu kan jag ju börja om igen. Satan vad mysigt! Värsta bästa svenska serien – sedan Våra vänners liv!

.

.

.

1. Tom Selleck fyller 72 år på måndag!

Fan. Jag har betydligt värre åldersnojja när det gäller andra än mig själv. Men på måndag är det inte bara Bonusfamiljen som kommer tillbaka, det är också dags för Tom Selleck att blåsa ut 72 LJUS PÅ TÅRTAN!!! Vad säger man? Grattis Tom! Grattis till 72 år och The Most Faboulus Mustasche in the Universe!

Fredagsfemman #311 – Tankar från Stockholm Filmdagar

5. Mitt minimala tålamod med cello-bröl och scener filmade på håll

Just nu går mitt liv för det mesta i 170. Att då se filmer som går i exakt motsatt tempo kan ha två olika inverkningar på ens psyke. Antingen blir man lugn och avstressad eller så börjar man hyperventilera och bli förbannad. Jag märkte under dessa dagar att mitt tålamod med extremt långsamt tempo i filmer som filmats ”på ett konstnärligt vis” (dvs utanför dom vanliga mer lättsmälta ramarna) är noll. Typ precis noll. Att dessa filmer dessutom oftast är beskaffade med ett soundtrack bestående av diverse felstämda stränginstrument som spelas i nån form av baktakt/fultakt/hästjazz på halvfart, det gör mig galen i huvet. Så två av filmerna jag såg faller offer för min bad-temper-bila. En av dom hade dessutom den svinjobbiga smaken att filma asmånga scener på håll. Från långt avstånd alltså. Det det som händer händer längst bort i bild. Gärna med en trafikerad gata mellan kameran och skådespelarna. JA MICHAEL HANEKE JAG PRATAR OM DIG!!

.

.

.

4. Längtan efter Rampage

Den obligatoriska lunch-titten av trailers och klipp på kommande storfilmer gav mig en hel del att se fram emot MEN en film stack ut mer än dom andra. Till och med mer än Ready Player One. Rampage! Dwayne Johnson och en genmanipulerad albinogorilla som heter George! (Jag är ganska säker på att det var en gorilla). Tom-i-bollen-action av bästa sort (såg det ut som) och äckligt stora djur på film är aldrig fel. Och inte en jävla cello så långt örat når!

.

.

.

3. Är det inte dags att rikta spotlighten mot nästa nordiska filmland nu?

Att Sverige gör bra film, det vet kanske inte alla men i alla fall jag. Finland har sina trogna hangarounds, att Norge är grymma vet många och att Danmark kan sina grejer vet alla. Men Island? Island då? På Filmdagarna såg jag återigen en riktigt bra isländsk film, originaltiteln är Undir trénu men i resten av världen heter den Under the tree. Kolsvart, så jävla svart alltså men välspelad, välskriven och välsmakande. Håll koll efter den på biograferna.

.

.

.

2. Att en film som baseras på nåt så dåligt kan bli så jäkla bra!

The Room är en av dom sämsta filmerna jag sett i mitt liv. Den är så undermålig att det var svårt att betygssätta den samtidigt som den sitter kvar. Ingen som sett The Room kan glömma den. Jag hade inga stora förväntningar på The Disaster Artist, filmen av och med James Franco där han själv spelar The Rooms skapare, den oefterhärmlige Tommy Wiseau. MEN. Det visade sig att Tommy ÄR efterhärmlig. James Franco lyckas nämligen göra honom i det närmaste IDENTISK. Han har dessutom regisserat en riktigt bra, underhållande och framförallt rolig film som definitivt kommer klättra in på min topplista över 2017-års bästa filmer. Riktigt snyggt gjort!

.

.

.

1. Jag kan inte upprepa det nog många gånger. Att vara i en filmbubbla är så mysigt så jag vill aldrig lämna den!

Och vet du? Det GÅR att försätta sig i en filmbubbla alldeles själv och utan att vara pressackrediterad till filmfestivaler/filmdagar. Det räcker med att ta en semesterdag och boka 3-4 biobiljetter efter varandra med bara en liten matpaus mellan tvåan och trean. Då hamnar du där. Och det är ljuvligt, LJUVLIGT I TELL YOU! Mobilen är avstängd, man smuttar på en god kaffe, man sitter still, tittar på berättelser om andras liv i andra världar och försvinner från sin egen en stund. Det är inte bara underbart, det är – i mitt fall – terapi!

Gillar du att kolla film men inte fattar vad jag pratar om? Try it! You might like it! <3

Fredagsfemman #310

5. Black Mirror

Det här en TV-serie (som finns på Netflix) som på sitt sätt är alldeles genial. Varje avsnitt är unikt, man behöver inte se dom i ordning. Det känns även som att varje avsnitt har långfilmsbudget (och då snackar vi inte svensk långfilm utan åtminstone brittisk). Första avsnittet i första säsongen är tillräckligt udda för att till och med jag skulle höja på ögonbrynen och liksom fastna. Titta vettja!!

.

.

.

4. Underbara Frances! Underbara Martin! Underbara alla i Ebbing, Missouri!

Idag har Three Billboards Outside Ebbing, Missouri biopremiär. Det är en fantastisk liten stor film tycker jag. Jag tycker så HIMLA mycket om den. Det är en Film-Film. Riktig liksom. Välskriven. Välgjord. Perfekt liksom, på alla sätt som går. Att gå och se den är ett HELGTIPS utöver det vanliga

.

.

.

3. Jim Gaffigan kommer till Sverige

För såna som jag som ser en hel del stand-up på Netflix är Jim Gaffigan ett känt namn. Han har gjort fem comedy specials och även om dessa varierar i skojighet så är lägstanivån riktigt hög. Han har uppträtt inför ett fullsatt  Madison Square Garden (vad nu det betyder i verkligheten? Dragit ett skämt i pausen på en NBA-match?) och på onsdag kommer han till Sverige. Det krockar rejält med #1 på listan men det är ett I-landsproblem jag gärna hackar i mig. Klart jag ska gå!

.

.

.

2. Grattis Allison!

Natten till i måndags var det dags för den årliga Golden Globe-galan. Som vanligt var det ingen svensk TV-kanal (eller dyl) som snappade upp storheten i galan och sände den men men….hur som helst… Jag vill säga GRATTIS till Allison Janney som knep ”Best Performance by an Actress in a Supporting Role in any Motion Picture” för sin roll som konståkerskan Tonya Hardings mamma i filmen I, Tonya. Så. Himla. Välförtjänt. Ta Oscarn också nu! (Resten av vinnarna kan du se här. )

.

.

.

1. Stockholm Filmdagar

I mitten på nästa vecka är det dags för första halvårets kanske bästa filmiska dagar när biograf Victoria fullkomligt nedlusas av oss som på ett eller annat sätt recenserar film och klassas som ”media”. Det är dags att bänka sig i biomörkret och tugga i sig MASSOR av storfilmer som har biopremiär inom dom närmsta månaderna. Fint ska det bli. Och kul och mysigt. Och hej filmspanare! Vi ses på onsdag!

Fredagsfemman #309 – Filmer att se fram emot under 2018

5. Den blomstertid nu kommer

Till midsommar är det dags att gå man ur huse för att se svensk film ta ett nytt stort kliv ut mot den stora filmvärlden. Alltså den STORA filmvärlden. Vi kommer få se scener vi aldrig förut sett och det var mycket länge sedan jag såg såhär pepp på en film – oavsett produktionsland. En finurlig och ASSNYGG teasertrailer är släppt och du kan se den här.

.

.

.

4. The Meg

Jon Turtletaub regisserar Jason Statham i en HAJFILM!! Tjoflöjt va? Jag vill bara ta på mig den blå onepiecelatexdräkten och liksom Dr Alban sjunga Sing Hallelujah! Den 10:e augusti är det premiär i USA och man kan inte göra annat än att hålla tummen att den kommer till Sverige. På bio.

.

.

.

3. Mission: Impossible 6

Hahahaha, Tom Cruise teamar upp med Rebecca Ferguson igen och HOPPSAN nu gled jag ur stolen. Boka in 3:e augusti i almanackan!

.

.

.

.

2.Venom

Tom Hardy ikläder sig rollen som Venom och Michelle Williams, Woody Harrelson och Riz Ahmed är med i rollistan. Klart jag är pepp. Hur skulle jag INTE kunna vara det? 5 oktober smäller det!

.

.

.

.

1. Ocean´s 8

27 juni är det biopremiär för denna film med en skön samling kvinnor: Sandra Bullock, Anne Hathaway, Dakota Fanning, Olivia Munn, Sarah Poulson, Rihanna och Katie Holmes. Helena Bonham Carter och Cate Blanchett är också med. Och Matt Damon repriserar sin roll från Ocean´s Eleven, Twelve  och Thirteen. Jag tror det kan bli härligt det här.