Fredagsfemman #314

9 februari, 2018

5. Uppdatering om Monica Z

Nej, det gick inge vidare det här. Precis som jag skrev förra veckan så tänkte jag alltså se om Monica Z (när den fanns på SVTPlay), ge den en chans till eftersom den inte föll mig i smaken när jag såg den på bio. Jag borde ju gilla den. Borde. Men det är nåt med filmen som skaver för mig. Jag känner aldrig att jag kommer nära Monica Zetterlund, hon känns…iskall. Det går inte. Betyget 2/5 får helt enkelt vara kvar för i min värld är det helt korrekt. Den är inte bättre än så. Oklanderlig scenografi såklart, jättebra skådespelare, Edda är ljuvlig men känslan i filmen är inte ett dugg mysigare än kolsyreis.

.

.

.

4.  Comedians in cars getting coffee

Så nu har då äntligen Jerry Seinfelds trevliga fika-och-chit-chat-tv-serie kommit till Netflix. Trevlig är verkligen rätt ord för detta kan jag tycka för trots att gräddan av den amerikanska humoreliten sitter där bredvid honom i bilen (och vid cafébordet) så är det sällan det grävs djupare ner i gästernas liv än vad tungan kan snappa upp i en muffinsfrosting. Det är sååååå synd tycker jag för dom här kvartarna är mysiga. Närbilder på kaffemaskiner i arbete och coola bilar och skratt. Men, som sagt, inte så mycket mer än så.

.

.

.

3. Den döende detektiven

Jag är antagligen sist på bollen men jag har hängt en del på SVTPlay på kvällarna och återigen var slumpen framme. Jag klickade på Rolf Lassgård-polisserien Den döende detektiven och fastnade. Blott tre avsnitt, snabbt och enkelt genomtittat och rätt trevligt faktiskt. Helena af Sandeberg och Henrik Norlén var liksom gräddet på moset, Lassgård är Lassgård.

.

.

.

2. Om  du har tappat tron på mänskligheten, här är en timme som ger dig framtidstro (och en och annan tår i ögat)

David Letterman är tillbaka med vitt tomteskägg och allt och den här gången är han utan husband och på Netflix. I det första samtalet har han bjudit in världens kanske med likeable man någonsin: Barack Obama. Det är ett samtal om det som varit, det som är och det som kommit samt en hel del funderingar kring den “nuvarande administrationen” i USA och hela tiden sitter jag och tänker: “Barack Obama finns på jorden. Han finns. Det finns fler som han. Alla är inte och kan inte vara vansinniga idioter“. Klicka in på My next guest with David Letterman och förbered dig på en av TV-världens kanske mysigaste timmar någonsin.

.

.

.

1. Johan Glans. Vilken kung!

I onsdags såg jag Johan Glans live för första gången. Herremingudochhanstossigadrängar vad rolig han var! Och är. Och vad intressant det är att han är så icke existerande på sociala medier. Det känns nästan lite….fräscht. Inte en massa reklam överallt, inte en massa retweetande av fina recensioner. Han bara är. Dyker upp, levererar, ger oss i publiken kramp tamejfan i hela kroppen och sen lämnar han byggnaden och vi undrar vad som hände. Dessutom måste jag erkänna att det var befriande skönt att – för en gångs skull – njuta av humor som inte har det minsta med politik eller religion att göra. Ibland behöver man det – också.

.

.

{ 4 comments… read them below or add one }

Sofia februari 9, 2018 kl. 14:25

5: Synd! Och intressant att det blir mysigare med knarkiga och alkade kulturmän än alkade kulturkvinnor.

Trevlig helg!
//Sofia

Svara

Fiffi februari 16, 2018 kl. 16:03

Sofia:
Hmmm…Det där är nåt jag ska ha i bakhuvudet nästa gång det vankas en liknande film. För varken Monica Z eller Ted lär ju vara de sista i sitt (genus)slag.

Trevlig helg! Fast det var förra! ;D

Svara

filmitch februari 9, 2018 kl. 17:45

Trevlig helg och visst är Glans kul 😀

Svara

Fiffi februari 16, 2018 kl. 16:04

filmitch:
Han är freeking BÄST! (Men håll koll på Umit Dag. DÄR har du också en kul jäkel!)

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: