GONE GIRL

4 oktober, 2014

Jag sitter i biosalongen och för första gången i mitt liv får jag CP-tankar. Jag inbillar mig att jag vet hur det känns när någon som är ovan att prata med funktionsnedsatta ska försöka föra ett samtal och att personen som sitter i rullstolen är jag.

Känslan är så stark att den blir fysisk, jag kan känna att någon sätter sig på huk, lägger en svettig hand på mitt knä, tittar på mig med sorgsen-och-samtidigt-lättad-blick (tack gode Gud att det inte är jag som sitter där, eller mina barn-blicken) och sen taaaaalar hen med luuuugn röööööst och tyyyyydliga boookstääääääver om nåt vardagligt trams tills jag vill köra över hen med rullstolen så det blir däckspår i ansiktet.

Filmen Gone Girl är baserad på en bok, en bestseller skriven av Gillian Flynn som jag inte läst. Jag är dock nyfiken på om historien är skriven på samma sätt i boken som den gestaltas på film för maken till övertydlig thriller har jag sällan skådat.

Det här är en historia som skulle kunna ha begåvats med flera rediga twister men som i filmen blir berättad med måååånga lååååånga förklaaaaraaaaaande sceeeeneeeeer och skulle nån i salongen om möjligt ha missat vad som händer så kommer en tyyyydlig beräääättarrööööööst som pedagogiskt förklarar varför och vad vi ser, lägger pusslet åt oss, ett pussel som därmed inte finns, som bara blir en illusion.

Gone Girl är en film gjord av en regissör som ser ner på sin publik. Som inte tror oss om något. Som ser oss som funktionsnedsatta i hjärnan. Det jävliga är att det är David Fincher som regisserat och jag tror inte han har så pass låga tankar om oss biobesökare – egentligen. Min enda förklaring är att han fick en massa pengar för att göra film av ett manus han inte kunde påverka, ett manus som tyvärr är skrivet av författaren till boken och att boken är författaren så kär att hon inte hade förmågan att föra över den till filmformat på ett fungerade sätt. Finns det någon annan förklaring blir jag förvånad. Och besviken. David Fincher brukar varken göra mig förvånad eller besviken med sina filmer men nu är jag faktiskt både och.

Huvudrollerna spelas av Ben Affleck och Rosamund Pike. Rosamund Pike är bra, Ben Affleck är….Ben Affleck. Det här med att han skulle vara GRYM i den här filmen håller jag inte med om alls. Ben Affleck är som Ben Affleck är, utstrålning som en tecknad gubbe på en WC-skylt, fan, jag har sett gösar i fiskdiskar med mer liv i blicken än Ben. Personkemin mellan dom är noll vilket i och för sig är meningen. Frågan är om dom hade lyckats få till lite vibbar om dom varit tvungna? Det är tveksamt.

Det som är allra bäst med filmen är musiken. Jag tänkte flera gånger under filmens gång att om jag varit döv eller sett filmen under sämre ljudförhållanden än Rigoletto 1 hade den under långa stunder varit ingenting. Trent Reznor och Atticus Ross räddar filmen med den suggestiva ljudbilden och det är musiken som får mig att förstå hur och vad jag ska/borde känna, inte det som händer på duken.

För att summera filmen och ta i från tårna så känns det som en upphaussad, banal och alldeles för lång skitfilm som klarar sig från det lägsta betyget med en musikalisk hårsmån. Nu vill jag bara få bort CP-tankarna och se om Seven. Tack för mig. Hej.

[På förekommen anledning, här kommer ett tillägg: Jag kan vara nyanserad när det gäller Ben Affleck, jag är inte rätt igenom kategorisk och sågande även om min grundinställning gällande honom som skådespelare är iskall. Jag tycker väldigt mycket om både honom i både Argo och The Town men jag tycker han är en långt mycket bättre regissör än skådespelare. Han kanske helt enkelt alltid borde regissera sig själv?]

[På förekommen anledning #2: Viktor Jerner från Filmmixern/Moviezine har uppdaterat sin recension som ett slags svar på min text där han förklarar varför den där (enligt mig) övertydliga berättarrösten behövs och varför den inte är övertydlig alls. Läs hans text här eller lyssna på Gone Girl-avsnittet av Filmmixern där våra meningsskiljaktigheter tas upp. ]

[På förekommen anledning #3 då det inte går att kommentera på Viktors blogg eller på ovan nämnda pod samt att det är dumt att spoila för mycket av handlingen på twitter och jag kände att jag behövde förtydliga min åsikt en smula, här kommer mitt svar till Viktor och det är VARNING FÖR SPOILERS HÄR NEDAN!!!! Läs inte om du inte redan sett filmen!

Jag har inte läst boken Gone Girl men jag förstår att man får parallelläsa Nick och Amys syn på relationen i vartannat kapitel. Nick beskriver som han upplever det och Amys syn på saken beskrivs via hennes egna ord i dagboksform. När sen twisten kommer, att dagboken bara är fejk och att Amy lever,  upplever man som läsare att Amy inte bara lurat Nick utan även en själv som trott på henne.

Kruxet är att twisten inte funkar i filmen och det beror på flera faktorer. Redan i första scenen, den med Nick i baren, får man reda på att deras relation inte är bra, att han inte gillar sin fru. Jag får allt annat är bra vajbs av honom som snubbe. Det man får se av Amy är iskalla psykopatblickar, det är ganska lätt att genomskåda henne tycker jag. När sen twisten kommer är det så pass tidigt i filmen att jag aldrig hunnit känna att Nick är riktigt anklagad, jag känner ingenting alls faktiskt för jag tror inte på någonting av det jag ser. Nick är konstig och Amy är konstig och det är därför jag blir så irriterad att hennes störda beteende måste visas så övertydligt både i bild, i text och i talade ord. Jag fattar! Jag har ögon att se med och en hjärna att tänka med. Det har gjorts hundratals, tusentals filmer där någon av huvudkaraktärerna inte är den hen utgett sig för att vara, jag behöver ingen förklaaaaring med stora bokstäver för att hänga med i hennes “blåsning”. I mitt tycke är definitivt att undervärdera sin publik.

När allting förklaras så in i bombens noggrant lämnar det ingenting kvar till mig som tittar att fundera på. Jag får allt serverat, twisten blir ingen twist, det som säkerligen var mindblowing i boken blir ingenting i filmen. Det blir bara ett… jaha.

Sån tur för David Fincher att alla filmnördar inte tycker som jag. 😉 ]

{ 30 comments… read them below or add one }

Tommy oktober 4, 2014 kl. 12:45

Kan inte annat än hålla med!

Svara

Fiffi oktober 4, 2014 kl. 15:21

Tommy:
Läste precis din text, det var värstans vad lika vi tycker.

Svara

Nemo oktober 6, 2014 kl. 07:45

har liksom Viktor något svårt att förstå invändningarna kring
övertydlighet. Däremot reagerade jag negativt kring de logiska luckorna då säcken skulle knytas ihop. Vill inte spoila, men har en del funderingar kring polisens ointresse för övervakningskameror på casinon m m

Svara

Fiffi oktober 6, 2014 kl. 07:57

Nemo:
Jag har svårt att förstå vitsen med att gnugga in informationen som Fincher gör, hela vitsen med twisterna/spänningen försvinner när man inte behöver klura det allra minsta själv. Tycker jag då. Vad gäller logiska luckor så orkade jag helt enkelt inte skriva om dom i texten, det var helt enkelt _för_ många…

Svara

Movies - Noir oktober 6, 2014 kl. 17:56

Japp, ganska överens här. Jag tog inte upp skådespelarna då jag tyckte det fanns för mycket annat som borde gjorts bättre. Personligen skyller jag det mesta på manuset. Kan tänka mig att en etablerad manusförfattare hade kunnat täppa igen luckorna och gjort något bra/bättre utav det hela.

Sen måste det vara så att Fincher helt enkelt gått med på att filmatisera visionen som författaren hade. Och fått mycket bra betalt för att göra det.

Så här skriver jag om Gone Girl.

Svara

Fiffi oktober 6, 2014 kl. 21:00

Movies-Noir:
Jag känner mig ganska förvånad över alla hyllningar faktiskt. För mig är det så mycket som inte stämmer med filmen att jag faktiskt undrar vad det är “alla andra” ser…. Jag är verkligen inte så van vid att vara den som dissar en film som alla andra hyllar, är med van vid det omvända, men det känns alltid bra att ha några med sig på “sin sida” 🙂

Svara

Movies - Noir oktober 7, 2014 kl. 11:27

När jag skulle kolla vad filmen fått för kritik och betyg efter biobesöket kände jag att det kunde bli vilket som faktiskt. När jag sen såg att den hyllas så pass mycket blev jag ändå överraskad. Det brukar vara fantasy och diverse superhjältefilmer som hyllas till skyarna. När det är en genre jag själv normalt sett gillar och sen inte faller för filmen så blir man fundersam.

Ska bli intressant att läsa vad andra som gillar den fastnat för. Och hur de kan blunda för det som uppenbarligen inte funkar.

Svara

Fiffi oktober 7, 2014 kl. 21:19

Movies-Noir:
Jag tror inte att “alla andra” blundar, jag tror helt enkelt att dom inte ser på filmen på samma sätt som vi. 😉

Här är två recensioner som inte hyllar filmen, som sagt, dom växer inte på träd:

http://www.filmparadiset.se/blog/2014/10/04/recension-gone-girl-2014/

http://www.toppraffel.se/2014/10/bio-gone-girl.html

Svara

Sofia oktober 6, 2014 kl. 18:38

Hm, får väl tacka för att jag var lite mer förberedd när jag bänkade mig. Nu tyckte jag ändå att den var “helt ok” men naturligtvis långt ifrån något mästerverk. Benny var väl ungefär som han brukar vara men jag kan inte påstå att jag blev särskilt impad av Pike.

Mer utförliga kommentarer kommer när Halloweenmånaden är över

Svara

Fiffi oktober 6, 2014 kl. 21:01

Sofia:
Pike…. Jag tror hon gjorde precis det hon var tillsagd att göra och att hon inte nådde några riktiga höjder tror jag beror på konstigt manus. Jag brukar alltid gilla henne. Brukar du?

Svara

Sofia oktober 9, 2014 kl. 19:22

Pass. Minns henne bara från Bond-filmen och då ser jag ändå att hon varit med i andra filmer som jag faktiskt sett. Så helt neutral mao 😉

Svara

Mackan oktober 13, 2014 kl. 15:09

Vi verkar ha ungefär samma åsikt om filmen 🙂 hehe /Mackan

Svara

Fiffi oktober 14, 2014 kl. 07:41

Mackan:
Ja det verkar så. Samma betyg i alla fall 🙂

Svara

Carl oktober 21, 2014 kl. 22:51

Jag håller helt med i bedömningen att filmen lider av att vara skriven av en person som är mer hemma i hur man skriver en bok än en film. Alla förklarande voice-overs är olidliga på film, men naturliga i en bok. Vissa delar tycker jag ändå Fincher räddar någorlunda, t.ex. ingångarna till dagboksscenerna. Det blir kanske lite väl uppenbart vartåt det barkar men det så länge det finns ett uns av osäkerhet så fungerar det ändå och man blir inte sur över att en twist kommer helt från ingenstans.

Sedan tycker jag helt tvärtom om skådespelarna. Affleck är ett bra val som småsliskig helyllesnubbe som balanserar mellan att vara sympatisk och ett ärkesvin. Pike däremot har bara ett läge och det är totalt blank.

Svara

Fiffi oktober 22, 2014 kl. 15:40

Carl:
Har du läst boken eller blev du sugen på att läsa den efter att ha sett filmen? Jag misstror inte boken det minsta, tror säkerligen att den är jättebra men ju mer jag tänker på filmen ju mindre förstår jag alla hyllningar. Här blev det verkligen en jättekrock för mig.

Om jag ändå hade lyckats se Affleck som småsliskig och/eller helyllesnubbe. För mig är han en skyltdocka med puls.

Svara

Carl oktober 22, 2014 kl. 17:13

Jag har fått för mig att boken är ännu mer misantropisk, vilket inte lockar mig. För att vara gift med en bibliotekarie läser jag dessutom förvånansvärt ogärna.

Jag kan lite förstå att folk gillar blandningen av Finchers estetik och Hitchcockig historia. Själv tycker jag båda är överskattade.

Svara

Cecilia oktober 22, 2014 kl. 17:26

Ooohh vilken svidande, men underbar sågning! 😀
Jag har nu sällat mig till den hyllande kören 🙂 kanske har jag svårt att se filmen utan förutfattade meningar, då jag har läst boken. Tyckte mycket om boken och överföringen till film funkade över förväntan. Däremot gör du en rättvis, och fruktansvärt rolig, bedömning av filmens ena huvudroll:

“Ben Affleck är som Ben Affleck är, utstrålning som en tecknad gubbe på en WC-skylt, fan, jag har sett gösar i fiskdiskar med mer liv i blicken än Ben.”

Ha ha ha, skrattade så jag nästan grät!

Svara

Fiffi oktober 22, 2014 kl. 20:03

Cecilia:
Kul att höra att du inte blev besviken trots att du läst och tyckt om boken. Men tanke på filmens anskräplighet (i mina ögon) borde det ha kunnat bli så. 😉

Fast jag är glad att jag kunde göra dig lite glad 🙂

Svara

Cecilia oktober 23, 2014 kl. 11:08

För alla som undrar, Why Gone Girl Is Great 🙂

http://gawker.com/why-gone-girl-is-great-1647694100

Svara

Henke december 23, 2014 kl. 08:51

Hehe, det var en sågning som heter duga. Men det måste var tröttsamt att hata så många manliga skådespelare dock… Denna gång var det Ben Affleck som är svinpellen.

Jag gillade filmen skarpt. Kändes som en riktigt intressant thriller där satiren och personlighetsgalleriet överträffade själva thrillerinnehållet. Håller filmen som något starkare än Prisoners från förra året, men de spelar i samma liga.

Såg du filmen ospoilad? Eller hade du börjat bilda dig en uppfattning av handlingen via trailers, bloggar, twitter eller andra massmedier?

Svara

Fiffi december 23, 2014 kl. 09:04

Henke:
Jag hatar inte speciellt många manliga skådespelare men dom jag hatar har en förmåga att vara med i en väldans massa filmer. Å andra sidan hatar jag dom inte alls förresten, jag känner dom ju inte, men jag tycker dom sköter sitt yrkesarbete undermåligt om man säger så 😉

Jag såg filmen så ospoilad som man kan vara om man sett trailern. Vilket oftast inte är ospoilad alls. Tyvärr.

Svara

Carl december 23, 2014 kl. 09:10

Jag tycker ändå att den trailer jag såg var bra på att inte spoila. Det kändes som att den gjorde det, men den var snarare missvisande. En genomtänkt trailer.

Svara

filmitch januari 25, 2015 kl. 10:48

Såg filmen ospoilad med en fru som gick i taket över upplösningen hon blev ordentligt förbannad – jag skakade mest på huvudet och blev lite nyfiken på om upplösningen i boken är lika korkad. Fram tills dess var det en helt ok thriller men det är läänge sedan Fincher gjorde en riktigt bra film.
Gös – Affleck 1-0 ha ha ha 😀

Svara

Fiffi januari 25, 2015 kl. 12:18

filmitch:
Blev hon förbannad för att hon tyckte slutet var dåligt? 🙂

Svara

filmitch januari 25, 2015 kl. 14:05

Orden imbecillt, idiotiskt och bortom sans och vett användes b.la

Svara

Fiffi januari 25, 2015 kl. 14:17

filmitch:
Härliga tider! Hoppas hon får chans att skriva några egna rader i din recension. Jösses vilken kul läsning 😀

Svara

Christer mars 13, 2015 kl. 22:22

Bokfilm det här med alltså. Hade jag noll koll på. Spanade in den igår och då under milda protester då jag har lätta issues med herr Affleck as well. Hur han har lyckats bli så stor är för mig en total gåta. Protesterna ökade markant när jag såg längden på filmen… Kan man inte sätta någon slags maxgräns…? 90 minuter (plus/minus några få minuter) räcker i mina ögon perfa till att göra en rulle rättvisa.

Däremot blev jag ändå positivt överraskad… Klart bättre än de där 50 nyanserna. I min bok dårå. Men att hylla… Eller säga att den var BRA…nja.

Svårflörtad överlag vad det gäller film just nu. Åldern tror jag

Svara

Fiffi mars 13, 2015 kl. 23:25

Christer:
Det KAN bero på åldern. Det KAN också bero på att du just nu är inne i ett stim där du väljer lite fel filmer. Den KAN också vara så att du bara är…sur. 😉

Vad gäller spellängden så tycker jag att väldigt många filmer är långa för långhetens skull (långhet?? jaja, du fattar). Om en film behöver vara jättelång för att filmen ska funka då tänker man sällan på att den är lång. Men när filmer är upp emot en 2,5-3 timmar då krävs det ju planerande för att se en film, eller att man tar en semesterdag, haha 😉

Svara

Christer mars 14, 2015 kl. 22:33

Afflecks syster var annars filmens behållning. Går fortfarande runt och flinar över hennes skitroliga kommentarer. Bland annat gällande trä-bröllopsdagen dårå. Redan där var ju filmen i hamn ur godkänd synpunkt.

På tal om fel filmer bläddrade jag förbi kanalerna nu precis efter mellot – och hittade då en film om jättehajar kontra mekaniska diton… Jeeez. Egentligen räckte ju titeln – men jag gav den säkert två minuter iaf. Tror inte jag hittar den bland dina recensioner

Svara

Fiffi mars 15, 2015 kl. 22:31

Christer:
Just den hajfilmen (som gick igår) har jag inte sett men många andra av samma “stil och kvalitet”.

Svara

Leave a Comment

{ 4 trackbacks }

Previous post:

Next post: