HAIL, CAESAR!

24 februari, 2016

Jag har en stark tro på bröderna Coen. Jag tycker om dom som filmskapare  – inbillar jag mig. Det känns liksom så, att dom är högpresterande, att filmerna dom gjort har passat mig som handen i handsken, att medelbetyget är högt. Men man behöver inte vara Janne Josefsson för  att spräcka den illusionen, det räcker med att gå igenom bloggen för att se att väldigt få av deras filmer fått högsta betyg och att ännu färre av filmerna som fått bra betyg faktiskt klarar en omtitt utan att känslan för filmen sänkts rejält. Och nu snackar vi REJÄLT.

När det gäller dagens film hade jag faktiskt sett trailern – men utan ljud. Det visade sig vara ett redigt mindfuck då jag inbillade mig att filmen var en musikal! Trailern ser nämligen ut som en sådan, en sång-och-dansfilm av härligt gammaldags märke. Men närå, det var en “vanlig” film, dock med EN musikalscen som var så SJUKT bra att det är det enda jag egentligen minns av filmen. Channing Tatum alltså. Vilken klippa!

Hail, Ceasar är för övrigt något så udda som en påkostat hafsverk. Det känns som ett pärlband av mer eller mindre lyckade scener som Coen-bröderna på ett ganska krystat sätt lyckats få ihop. Antagligen har dom en baktanke med det hela, det går säkert att analysera ända in på molekylnivå vem Caesar, Jesus och filmbolagshöjdaren ska symbolisera, men jag känner att filmen inte direkt lockar mig till hjärngympa. Det är inte Mullholland Drive vi snackar om här, eller Enemy, näe, den här filmen presenteras som en bagatell och då behandlar jag den som en sådan.

Jag hade inga direkta förväntningar på filmen och känner mig således inte speciellt besviken, jag sitter mer här med en känsla av förvåning. Bröderna Coen. Kan dom inte göra nåt mer intressant än….detta? Och Jonah Hill på affischen? Hur många sekunder var han med i filmen? En talroll som bjussade på en HEL mening! Så okej att alla dessa stora skådespelarfejs är med i filmen men det är inga magnifika biroller, hostar man riskerar man att missa flera av dom helt. Josh Brolin är rätt träig i huvudrollen, George Clooney klär i rollen som Caesar och Scarlett Johansson är sur. Den enda som är värd biljettpriset är Channing Tatum!

.

.

.

Hail, Caesar blev månadens filmspanarfilm för att Carl valde den och vi var en stor samling filmbloggare som möttes upp på Saga 1 för en lördagsmatiné, sköna fåtöljer men obehagligt lite benplats. Här är kompisarnas tankar om filmen:
Har du inte sett den?
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps Filmrevyer
Jojjenito

{ 11 comments… read them below or add one }

Henke februari 24, 2016 kl. 08:52

Ja det är surt med för lite benutrymme. Det blir klaustrofobiskt (och det var min teaser inför morgondagens post på bloggen) och obekvämt.

Jag var inte heller stormförtjust i denna film. Ett antal kul scener staplade på varandra, men det blir tyvärr ingen bra helhet av dem.

Svara

Fiffi februari 26, 2016 kl. 10:19

Henke:
Jag förstod din klaustrofobiska teaser. Det finns inte många filmer som klår den i klaustrofobitet (vad heter det egentligen?? :))

Svara

Henke februari 26, 2016 kl. 10:21

Var nog inte många som förstod den teasern. Bra jobbat!

Svara

Fiffi februari 26, 2016 kl. 10:35

Henke:
Det hjälpte nog till på traven att jag nyligen sett filmen. Klaustro-känslan sitter liksom kvar. Fortfarande. Otroligt bra film det där!

Svara

Carl februari 24, 2016 kl. 11:35

Olyckligt att handsken var som benutrymmet (som för övrigt var fullt acceptabelt ute på min kant).

Det är lustigt att Jonah Hill är ett affischnamn av den digniteten. Väger två Oscarsnomineringar så tungt? Eller finns det någon metahumor där?

Svara

Fiffi februari 26, 2016 kl. 10:21

Carl:
Jag tror nog det kan handla om metahumor när det gäller Jonah Hill precis som med mycket annat i denna film men all denna meta svischar förbi mitt huvud. Antagligen är filmen för smart för sitt – och definitivt mitt – bästa. Å andra sidan, den funkade ju jättebra på dig! Coolt ju!! 🙂

Svara

Jojjenito februari 24, 2016 kl. 15:56

“Scarlett Johansson är sur”. Ja, det är klart, hon hade ju precis badat. 😉

När det gäller benutrymmet så har jag tidigare inte riktigt tänkt på att det är lite dåligt på Saga. Kanske beror på att jag oftast går där på söndagar vid 12 och då kan man sitta med lediga säten på vardera sida och liksom vinkla benen.

Filmen? Ja, minor Coen, men ändå sevärd tyckte jag.

Svara

Fiffi februari 26, 2016 kl. 10:23

Jojjenito:
Jag har fått knäpanik varenda gång jag varit på Saga och varje gång glömmer jag bort det efteråt. Saga är alltså inte Park i det fallet. Stolarna på Park glömmer man (ju) inte 😉

Svara

Sofia februari 25, 2016 kl. 18:45

Haha, “pärlband” är tydligen ordet för dagen 🙂 Visst, kanske lite halvdant sammanhang, men hafsverk vet jag inte om jag skulle kalla filmen för. Jag upplevde den som extremt genomarbetad. En klassisk Coen mao…

Svara

Fiffi februari 26, 2016 kl. 10:24

Sofia:
Kanske hjälpte det på traven att se den två gånger? 😉

Svara

Sofia februari 27, 2016 kl. 14:02

Det gjorde det absolut — tror det är en film som vinner på omtittar

Svara

Leave a Comment

{ 2 trackbacks }

Previous post:

Next post: