Hobert-helg: ÅLDER OKÄND

7 juli, 2012

Oj oj oj vilken RARITET jag grävt fram nu!

I oktober förra året recenserade jag i stort sett hela högen av Richard Hoberts samlade verk med två undantag: filmen Harrys döttrar och TV-serien Ålder Okänd. Nu har jag alltså hittat den sistnämnda på DVD, tre delar som tillsammans landar på en speltid på 148 minuter och hade jag haft löständer hade dom klapprat i takt med hjärtslagen och det hade låtit som värsta flamencon kan jag lova. Därför kommer återigen en helg att vigas åt Richard Hobert här på bloggen. Filmen Gänget från 1978 är kvar att se men den är stört omöjlig att få tag på så jag blundar lite för den och ser mitt hobertska grävande som komplett i och med morgondagens recension.

Händerna, den första filmen i Hoberts filmserie De sju dödssynderna, gjordes 1993 och Ålder okänd visades på TV två år tidigare men det mysiga i kråksången är att flera skådespelare som jag känner igen så väl från Hoberts filmer är med redan här – med Sven-Bertil Taube i spetsen.

Denna Sven-Bertil Taube! Hade jag varit tolv år gammal hade jag varit utåtagerande och skrivit  ÅÅÅÅÅ SVENNE-B, KJAAAAAAMIZ med nåt gulrosa blinkande typsnitt med små blommor och fjärilar som en krans runt orden men nu är jag trettionio och svårt imponerad, då blir det liksom andra grejer. Det blir lite mer av en tyst hyllning, det blir ett torrt konstaterande att jag under många av filmens 148 minuter hade somnat och snarkat både högt, hårt och gott om det inte varit för just Sven-Bertil Taubes och hans fenomenala närvaro. Han glider runt på det där skumma sjukhemmet där en läkare vid namn Kurt Retke tror sig ha hittat lösningen på åldrande (det finns i vattensköldpaddornas hjärnor) och han har injicerat detta i sig själv OCH i en grupp av samhällets högdjur som betalat grova pengar för en chans till evig ungdom. Men nåt har gått fel och åldrandet skenar – fast åt fel håll – och Retkes gamle vän läkaren Peter Wall (Taube) infiltreras i detta genetiska mayham.

Glider var det ja. Doktor Peter Wall glider fram i festkostym med en look som hade fått Sean Connerys James Bond att titta avundsjukt med en tår i ögonvrån, han glider ner i vattnet efter bastun alldeles naken och han gör detta med imponerande självklarhet och han glider in i varenda scen som att han ÄR denne Wall. Jag har sagt det förut men det tål att upprepas: Sven-Bertil Taube är en av dom mest begåvade skådespelarna detta land någonsin sett och det är själva FAAN att han inte spelat med i fler filmer. Bra på engelska är han också, ingen pinsamt uttalad svänggelska här inte.

Den här serien/filmen pendlar mellan att kännas klurig, lite äcklig och spännande och att vara något i total avsaknad av budget. Den där ruggiga Babels hus-känslan jag får under den första timmen försvinner ganska fort in i den andra och när dom där 148 minutrarna gått blev det en rätt vattnig soppa av det hela. På ett sätt är det synd, på ett sätt helt okej. Hobert kan bättre, alla är vi barn i början (utom möjligtvis Svenne-Berra) och trots att det blev lite blaj av det hela så är jag på ett personligt plan mer än nöjd att äntligen ha fått sett detta och stillat min nyfikenhet.

{ 9 comments… read them below or add one }

Joel Burman juli 7, 2012 kl. 12:24

Kul att denna har släppts minns att jag såg nått av avsnitten på TV när det gick och att jag gillade den skarpt. Låter som den kanske inte har åldrats tokbra då…

Svara

Fiffi juli 7, 2012 kl. 13:42

Joel:
Jag kan inte säga att den åldrats bra alls. Däremot är frågeställningen fortfarande aktuell och Sven-Bertil är ju toppen så nånstans är den sevärd ändå, betyget till trots.

Svara

Sofia juli 7, 2012 kl. 14:58

Haha, där ser man. Jag hade ingen aning om att Hobert gjort TV-serie. Nu är jag, om inte klokare, så i alla fall mer upplyst 😀

Svara

Fiffi juli 7, 2012 kl. 17:25

Sofia:
Och upplyst är ju alltid trevligt. I alla fall om man syftar till promenadstråk i mellanstora städer. 😉

Svara

filmitch juli 7, 2012 kl. 16:25

Såg den på tv och det hag minns var att jag blev impad av att Taube var så bra. Handling den minns inte – bara Sven-Bertil

Svara

Fiffi juli 7, 2012 kl. 17:26

filmitch:
Förstår att du minns honom, det är nämligen ungefär vad jag också minns fast det bara var några veckor sedan jag såg filmen. 😉

Svara

Jojjenito juli 10, 2012 kl. 14:04

Ah, roligt att du hittat den här. Såg den när den gick på tv och gillade den skarpt. Minns fortfarande en scen där man plötsligt ser en bebisfot, som ska visa hur personen föryngrats väldigt snabbt. Åh vilka specialeffekter. Men effektivt och minns stämningen som smått obehaglig.

Svara

Fiffi juli 10, 2012 kl. 19:08

Jojjenito:
Mmmm. Scenen där den ena benet och foten är en gammal mans och det enda mycket kortare och ett barns. Läskigt värre och en smart effekt!

Svara

Fiffi juli 10, 2012 kl. 19:09

Jojjenito igen:
Jag tror du fattade fast jag stavade fel 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: