HOW TO BE SINGLE

9 maj, 2016

Amerikanska filmer som går ut på att meningen med en kvinnas varande på jorden är att träffa en man att gifta sig med går det 11,5 på ett dussin av. Puuh vilken jobbig meningsbyggnad det blev där men ja, du fattar säkert vad jag menar.

Tvåsamhet är grejen och den ENDA grejen dessutom. Allt en kvinna gör, vad hon har på sig, utbildar sig till, dricker på krogen, säger till sina vänner, allt grundar sig i att hon ska träffa “den rätte”, gifta sig, skaffa barn, hus, hund, hela det köret. Och visst, det vore väl toppen alltihop om det visade sig att den rätte faktiskt ÄR den rätte och inte bara nån random dude som dök upp i rättan tid och typ “dög tillräckligt”. Jag får nämligen ofta känslan av att den där drömmen om Mr Right får sig en törn eftersom även män är mänskliga väsen som har fel och brister. Kvinnor däremot får inte ha sånt. Fel och brister alltså. I alla fall inte i amerikanska filmer.

How to be single avfärdade jag länge som en i mängden av dessa letande-efter-den-rätte-filmer men med facit i hand måste jag erkänna att jag hade lite fel. Även om filmen kryllar av floskler och hollywoodlösningar på både det ena och det andra är andemeningen ändå att det är okej att vara singel, att det tjänar ett syfte att faktiskt hitta sig själv – också – och inte bara en snubbe.

Lucy (Alison Brie) har gjort nåt dataprogram som räknat ut hur hon ska kunna träffa den rätte på nätet och hon har valt ut en strategisk bar i vilken hon har alla sina dejter. Bartendern Tom (Anders Holm, denna mystiska skådis från bla The Intern) verkar lagom nöjd med det. Robin (Rebel Wilson) festar, dansar, super och kör bortamatcher som om det inte fanns nån morgondag, vilket det faktiskt inte verkar finnas för henne då hon uppenbarligen kan komma och gå som hon vill på sitt receptionistjobb på en advokatfirma.

På samma advokatfirma börjar Alice (Dakota Johnson) som har en “paus” från sin kille  Josh (Nicholas Braun) då dom ska se om dom saknar varandra eller inte. Robin tar med Alice ut i partyvimlet och det dröjer inte så länge innan hon slutat sakna Josh. Tror hon. Eller inte.

Alice syster Meg (Leslie Mann) jobbar som förlossningsläkare och försöker trycka undan sin längtan efter barn. Hon är singel och “lite till åren”, det börjar bli bråttom om det ska gå vägen. I samma veva som hon bestämmer sig för en insemination möter hon Ken (Jake Lacy), en kille som är sådär skönt bombsäker på sin kärlek till Meg och vägrar ge upp trots att Meg är superskeptisk, taskig och allmänt dum i huvvet.

Jag hade en rätt trevlig stund i sällskap av den här filmen. Den förändrar inte min världsbild på nåt sätt MEN den var inte fullt så korkad som jag hade trott. Dessutom måste jag slå ett slag för Jason Mantzoukas som på senare tid blivit något av en birollernas mästare och som lyser så fort han är i bild.

 

{ 8 comments… read them below or add one }

Sofia maj 9, 2016 kl. 13:48

Då kan du med gott samvete iaf avfärda Mother’s Day… Om du inte råkar tycka att det känns superfräscht att byta ut en meningsvarande man mot meningsvarande barn förstås 🙂

Svara

Fiffi maj 10, 2016 kl. 07:37

Sofia:
Jag som tycker att den verkar så mysig….

Svara

Sofia maj 10, 2016 kl. 12:29

Vi kan samposta om du vill, jag kommer att lägga ut min text fredagen före mors dag 😉

Svara

Fiffi maj 10, 2016 kl. 13:01

Sofia:
Sampostar gärna om jag hunnit se den tills dess 🙂

Svara

Captain Charisma maj 30, 2016 kl. 15:30

Håper Rebel Wilson setter en pølse i halsen og blir kvalt. For et irriterende menneske hun er!

Svara

Fiffi maj 31, 2016 kl. 22:07

Captain Charisma:
Tycker du det? Alltid eller bara i just den här filmen?

Svara

Captain Charisma maj 31, 2016 kl. 22:30

Alltid. Hun er som en ond utgave av Melissa M.

Svara

Fiffi juni 1, 2016 kl. 09:56

Captain:
I denna fråga står vi väldigt långt ifrån varandra.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: