I SPIT ON YOUR GRAVE

8 februari, 2011

Jennifer (Sarah Butler) har hyrt en stuga mitt ute i ingenting. Tanken är att hon ska bo där alldeles själv i några månader för att skriva klart en bok.

Redan på bensinmacken en bit därifrån träffar hon på traktens byslödder, tre relativt unga män med lika skev syn på sig själva som på kvinnor i stort.

Jennifer är en snygg tjej med långt hår, tajta byxor och skräckfilmslinne, killarna ser ut som vilka killar som helst. Det är inga mutanter, inga monster, bara “vanliga” killar som tycker sig ha rätt att våldta, förnedra, hota och misshandla en ensam tjej i en stuga i skogen.

Bilder och ord-Sofia har myntat ett fenomenalt beskrivande samlingsord för denna typ av män: tortyrlantis. Inget ord kan stämma bättre. Dessa mentala missfoster känns som både en anledning till och en konsekvens av en avbefolkad glesbygd.

Rape-and-revengefilmer är egentligen inte min grej alls. Att på nära håll behöva bevittna en segdragen gruppvåldtäkt bara för att få känna den uppfinningsrika hämndens ljuva doft efteråt, nej, den delen av reptilhjärnan finns inte hos mig. Jag blir snarare bara än mer hatisk mot svaga män som tror sig bli starka i grupp och det är en känsla som inte släpper bara för att filmen tar slut. Den sitter i ett bra tag och det känns inget vidare faktiskt.

Däremot undrar jag hur länge det kommer dröja innan vi i jämlikhetens namn får se en omvänd rape-and-revengefilm. Vem blir först med att filma fyra-fem samvetslösa kvinnor som brutalt våldtar och skändar en ensam man?

Kan man göra en film av en doktor som syr ihop folk till en mänsklig tusenfoting då kan man banne mig göra film av vad som helst.

{ 15 comments… read them below or add one }

filmitch februari 9, 2011 kl. 01:31

Ja du vet redan vad jag tycker om denna film. jag är svag för genren men har kanske en abnormt utvecklad reptilhjärna 😉 däremot håller jag med dig att det är ( och nu svär jag ) jäkligt jobbigt att ta sig igenom de långa våldtäksscenerna. De gör att det är lågt mellan gångerna jag ser filmer av denna sort.

Svara

Sofia februari 9, 2011 kl. 08:50

Tack för referensen! Däremot känns det som jag borde försöka komma på ett lika bra, fast mer positivt laddat ord 😉

Jag är nog fortfarande lite sugen att se den här efter filmitch recension, men har en känsla av att jag eventuellt kommer att hamna i dina fullt motiverade och bra frågeställningar. Känns liksom lite meningslöst att lägga upp för våld enbart i syfte att kunna visa ännu mer våld…

Svara

f i f f i februari 9, 2011 kl. 09:16

filmitch:
Jag tycker såhär. Om en film i den här genren ska fungera riktigt bra och bli mer än bara en anledning att visa massvis av grafiskt våld då måste det till mer av en story och mer av en känsla för den utsatte än vad åtminstone jag hittade i den här filmen. Däremot gillade jag den allra sista scenen jättemycket.

Svara

f i f f i februari 9, 2011 kl. 09:19

Sofia:
Dessutom (om jag nu ska känna efter ordentligt och kanske bli en smula kontroversiell), dom här killarna fick liiiiite mer än dom förtjänade. Det är nog därför jag inte riktigt tycker att filmen funkar men jag tycker absolut du ska se den.

Svara

filmitch februari 9, 2011 kl. 09:32

Jag tyckte att de två sista killarna ( den efterblivne ej medräknad ) kom för billigt undan 😉 men den sista scenen är bra det håller jag med om.
Filmen kan nog bäst beskrivas som primitiv tre akter och inget tjafs eller gråskalor

Svara

f i f f i februari 9, 2011 kl. 09:35

filmitch:
Men om jag ska grotta ner mig i petitesser litegrann till: reagerade du inte på att denna 45-kilos-tjej hux flux kunde/orkade förflytta/lyfta dessa killar så dom hamnade på sina "hämndställen"?

Svara

movieshine februari 9, 2011 kl. 09:56

Usch! En genre jag lämnat bakom mig för länge sen..

Svara

addepladde februari 9, 2011 kl. 12:46

Som svar på frågan vem som blir först med den omvända rapeandrevenge-filmen, så känns Tarantino som ett bra val. Han får mina två cent. Han var ju kusligt nära med Death Proof.

Svara

f i f f i februari 9, 2011 kl. 13:09

addepladde:
Jag sätter inte emot 😉

Svara

lisa lightning februari 9, 2011 kl. 14:13

när jag läser den här recensionen så tänker jag att det måste vara last house on the left – igen, men det är det visst inte. inte för att jag har sett den heller. bara hört, med en filt över huvudet. våldsonani – inte min kopp te alls faktiskt.

Svara

Micke februari 9, 2011 kl. 14:47

Originalet från 1978 är en rape/revenge-film som hamnade på video nasties-listan. Nyinspelningen är riktigt jäkla bra! Bitvis jobbig film att se, men jisses vilken hämnd hon tar!

Svara

f i f f i februari 9, 2011 kl. 15:02

lisa lightning:
Njaeeee, den är inte så lik The last house on the left som man kanske kan tro. Recension på den filmen kommer i helgen så fram med filten igen. ;D

Svara

f i f f i februari 9, 2011 kl. 15:03

Micke:
Vad jag förstår så är den här remaken rätt lik originalet?

Svara

filmitch februari 9, 2011 kl. 18:11

Fiffi: Jo jag kan hålla med om att hon fick lite extra styrka och ja den håller sig ganska nära orginalet med en del ändringar vad jag också förstått.
Last house on the left nya eller gamla? Den nya såg jag för ett tag sedan och den var o.k men jag gillade nog I spit … bättre.

Svara

f i f f i februari 9, 2011 kl. 19:48

filmitch:
Den nya 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: