Skräckfilmssöndag: INSIDIOUS: THE LAST KEY (2018)

10 juni, 2018

Här kommer den fjärde filmen i Insidious-franschisen, den som startades 2010 med filmen Insidious och som var begåvad med Leigh Whannells manus och James Wans regi. Det var en film som föll mig väldigt mycket i smaken och uppföljaren, Insidious: Chapter 2, var inte pjåkig alls för att vara just en uppföljare. Film nummer tre har jag sett men konstigt nog inte skrivit om. Kanske beror det på att den var väldigt lättglömd och ärligt talat trodde jag nog att det var den sista filmen i serien. Men. Nej. Uppenbarligen hade jag fel där.

Som sagt, fjärde filmen är här och Leigh Whannell är manusförfattaren, vilket han även var i tvåan och trean. Jag tycker han är duktig på sitt jobb, han gör det grund-bra om du förstår vad jag menar. Han kan skräck som filmisk genre, han vet hur en skräckfilm är uppbyggd och han behärskar manusformeln 1A ut i fingerspetsarna. Detta betyder att man aldrig blir riktigt besviken på en film som är baserad på hans manus MEN det är inte alltid filmerna rockar bigtajm heller. Dom blir liksom lite för lätta att läsa av, i alla fall för en skräckfilmsräv som jag.

Här hoppar berättelsen lite fram och tillbaka i tid då den börjar 1953 med en ung Elise (Ava Kolker som ung, Lin Shaye som gammal) och vi får se hennes familjesituation och hur det funkade till vardags med hennes speciella “begåvning” vad gäller att se spöken och andar. Hennes far, polisen, var allt annat än glad åt detta, han tålde det inte på ren svenska och straffade henne på det sätt han kunde. Hon blev inlåst och i ett hus fullskitet med spöken är det klart att det hände hemska saker där nere i källaren. Mer än så avslöjar jag inte, vi kör spoilerfritt här.

Att se skräckfilm sommartid är alltid ett krux, det är svårt att få tid att se alla filmer man vill under dygnets timmar som är mörka. Jag kan därför inte säga att min tittning av Insidious: The Last Key var helt optimal. Det var lite för ljust. Filmen i sig är i långa stunder extremt mörk (alltså i färgerna) och det var ibland lite svårt att se vad som hände. Men med det i beaktande tycker jag att den fjärde filmen befinner sig på samma våglängd som den tredje. Enda skillnaden är väl att jag denna gång inser att det kommer komma en femte film, självklart gör det det. Dessa filmserier är kassakor och såna verkar ha ett evigt liv.

Både Steffo och jag pratar mer om denna film i avsnitt 142 av podcasten Snacka om film. Och TACK till Universal Sony Pictures Nordic för recensionsexemplaret.

{ 5 comments… read them below or add one }

Sofia juni 12, 2018 kl. 18:54

Jag hade nog trott att det skulle komma en uppföljare snabbare på trean men det verkar som om det har varit svårt att bestämma vart serien skulle ta vägen. Trean är ju mer av en slags spin off.

Svara

Fiffi juni 15, 2018 kl. 13:11

Sofia:
Har du sett Lin Shayes IMDb-sida? Jävlarlimej vad hon är produktiv! 75 år gammal och har TOLV filmer på g efter denna Insidious-film!

https://www.imdb.com/name/nm0005417/?ref_=tt_ov_st_sm

Svara

Sofia juni 17, 2018 kl. 11:23

Tolv?! Risk finns att det säger något om hennes engagemang i var och en av rollerna?

Svara

filmitch juni 17, 2018 kl. 10:50

Den dög vare sig mer eller mindre – min favorit i serien är tvåan.

Svara

Fiffi juni 19, 2018 kl. 07:44

filmitch:
Håller med om att tvåan var riktigt bra. Ser dock inte fram emot någon femma 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: