Kautokeino-upproret

29 juni, 2011

Att en kollega talar sig varm över en film som precis gått på SVT och som jag missat, det kan jag ta. Jag kan ta att det är en film jag måste få hjälp med att stava till när jag försöker googla på namnet. Det jag inte kan ta är att filmen passerat mig alldeles obemärkt TROTS att Persbrandt stoltserar med värsta jävla raggarmuschen på omslaget.Alltså, hur kan jag ha missat detta?

Nåja. Det mesta som går snett här i livet går att rätta till och eftersom Lovefilm bara är ett klick bort löste det sig fort som attans dessutom.

Kautokeino-upproret är baserad på en verklig händelse, något som hände den 8 november 1852. Lars Levi Laestadius (Michael Nyqvist) kommer till byn Kautokeino och proklamerar högt och gärna inte bara om sin religiösa tro utan även för ett spritfritt leverne. Han drar igång en rörelse som inte bara blir en konflikt mellan honom och statskyrkan utan även mellan samer och icke-samer och det är en konflikt som får ett mycket tragiskt slut. Två personer döms till döden och fyra till långa fängelsestraff.

Filmen är otroligt vacker med vyer som ger mig både en liten tår i ögonvrån och en enorm lättnad att det just nu – och tre-fyra månader framöver – inte är tre meter snö i Stockholm. Kautokeino socken ligger i Norge, filmen är egentligen norsk men Michael Nyqvist och Mikael Persbrandt har som så många gånger förut fått tongivande roller. I det här fallet är det synd. Nyqvist är skrattretande dålig som Laestadius och inte porträttlik för fem öre. Persbrandt som byns handelsman är Persbrandt med lösmustasch, no more, no less.

Vilken magnifik snorbroms!

Det som gör filmen bra är Nils Gaup, den norsk-samiske regissören som med varm hand tagit sin an filmen. Han är själv född i Kautokeino och det känns.

Det är många med efternamnet Gaup i rollistan och om jag hade haft ett finger med i spelet hade det varit ännu fler. Filmen hade vunnit på att slopa alla kända ansikten. Jag förstår att dom behövs för att blidka filmbolagsmänniskor med stålars men för FILMENS skull behövs dom inte alls. Alla dessa icke-skådisar gör filmen trovärdig på ett sätt “kändisar” aldrig kan göra och jag älskar att det oftast pratas originalspråk (=samiska, väl?).

Det känns som en viktig film speciellt för samerna själva men även för storstadsmänniskor som ibland glömmer att Sverige inte slutar norr om Arlanda och att Norge existerar ovanför Oslo.

Här finns mycket intressant läsning om filmen skriven av en same med koll.

Här finns filmen.

{ 6 comments… read them below or add one }

BlueRoseCase juni 30, 2011 kl. 08:49

Såg denna på TV i julas och gillade den i all dess enkelhet. Tyckte till och med Persbrandt var helt okej, men som du skriver var ju Nyqvist ett riktigt bottennapp.

Svara

fiffi juni 30, 2011 kl. 09:24

BlueRoseCase:
Ja, visst är den här filmen ett litet bevis för att en film kan funka även om man inte krånglar till så mycket. En fin liten film gjord med höga ambitioner.

Svara

Jojjenito juni 30, 2011 kl. 22:31

Jag såg att den här gick i julas men jag såg den aldrig. Så själva upproret är alltså kopplat till det där med spriten? He, intressant. Och snö brukar vara snyggt på film.

Om man vill se Persbrandt med annat sorts löshår kan man kolla in här:

http://www.mikaelpersbrandt.de/solar.jpg

Svara

Fiffi juli 1, 2011 kl. 00:52

Det är en snygg film, kall på Fargo-vis fast verklig liksom. Och jag föredrar Persbrandt i lösmustasch före tre solar-peruken i tio fall av tio

Svara

Sofia juli 1, 2011 kl. 08:57

Otroligt intressant innehåll egentligen men närvaron av Persbrandt och Nyqvist sänker min nyfikenhet till bottennivå.

Svara

fiffi juli 1, 2011 kl. 09:30

Sofia:
Den grejen kan jag absolut förstå men det är synd att det är så. Tror många tänker som du.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: