LIDA

18 juli, 2011

Det fanns en tid i världen då jag slukade allt av Stephen King. Varenda veckopeng gick till pocketböcker och han hade ensamrätt på dom bästa hyllplanen i bokhyllan, alltså dom som var i ögonhöjd.

Jag minns som igår när jag fick boken Lida. Det var sommar, det var bilsemester och jag satt där i bilen och läste och läste. Gick knappt ur. Åt knappt glass. Jag läste oavbrutet tills boken var slut. Det är fortfarande en av dom mest otäcka böcker jag någonsin läst.

När boken sen blev film var jag skeptisk. Inte på James Caan som stjärnförfattaren Paul Sheldon som råkar ut för en bilolycka och räddas av sitt “Number one fan” Annie Wilkes.  Det var inte heller Kathy Bates som Annie som gjorde mig fundersam, hon är alldeles lysande som den psyksjuka och blindgalna Annie (en roll som även gav henne en Ocar 1991). Nej, det som gjorde att jag inte hjulade hela vägen till bion var att jag var rädd för att den där läskiga grundkänslan som genomsyrar boken inte kan överföras till filmformat. Och det kan den inte riktigt. Vissa scener glimrar till och då är det som att blodet isar sig i kroppen men långa perioder är filmen inte ens spännande vilket är en smula enerverande.

Att vara så utlämnad som Paul Sheldon är i filmen, att ligga sängbunden hemma hos en labil psyksjuk sjuksköterska med brutna ben, utan möjlighet att kommunicera med omvärlden, alltså jag får panik bara vid tanken. Paul Sheldon får också panik men hans tankar och funderingar, det som skildras så bra i boken, går inte att visa lika tydligt på film genom James Caans blickar och kroppsspråk, det är en omöjlighet.

Det finns en scen som etsar sig fast hos dom flesta som sett filmen och den inkluderar ett vedträ, två fötter och en slägga. Men om jag ska framhäva min speciella favoritscen så är det slagsmålsscenen på slutet. Den är bland det grisigaste jag sett på film.

Kanske hade filmen känts mer homogen om jag inte läst boken, det kan nog vara så, men den är ändå väldigt sevärd och bitvis extremt otäck. Jag får hoppas att Kathy Bates var och är lyckligt gift för att bege sig ut på datingmarknaden med den här rollprestationen på sitt CV kan inte vara nån enkel match. Säg den snubbe som kan sova med minnet av Annie Wilkes bredvid sig.

Jag avslutar med att säga som jag brukar: Lita aldrig på någon som äger en egen droppställning.

 

 

{ 13 comments… read them below or add one }

Plox juli 18, 2011 kl. 14:24

Utan tvekan min personliga favorit när det kommer till filmatiseringar av Kings verk. Är ju som sagt pinsamt dålig på att läsa böcker, men den här har jag lovat mig själv att sätta mig ner med innan jag ser om filmen nästa gång.

Har sparat på en omtitt länge också, men minns egentligen allt. Minns att jag såg den som ganska ung första gången och hade sen svårt att sova med benen under täcket…(?) Ha – nu när jag tänker på det så sover jag med benen utanför täcket än idag. Creepy! 😀

Nåja, förbaskats härligt otäck film. Älskar den. Åh Kathy Bates ja, fantastiskt bra. Men hade nog inte velat ha henne under mitt täcke. 🙂

Svara

Fiffi juli 18, 2011 kl. 18:37

Plox:
Tycker du den är bättre än The Shining?

Svara

Plox juli 18, 2011 kl. 20:33

Kanske inte bättre rent filmiskt, men jag rankar den klart högre på ett mer personligt plan. Likaså Stand By Me. Men The Shining kommer nog i alla fall trea. *inväntar slag i njurpartiet*

Svara

fiffi juli 18, 2011 kl. 22:14

Plox:
Hahaha, nej, inge våld jag lovar.
Orsaken till att jag frågar är för att jag själv tycker att The Shining är en klockren filmatisering av boken vilket jag då inte tycker Lida riktigt är. Det blir – som alltid – en annan sak om man läst boken/böckerna innan men jag tycker absolut du ska ge boken Lida en chans.

Svara

filmitch juli 18, 2011 kl. 21:47

Kommer ihåg att jag läste denna direkt efter att jag avslutat It, det var tider det. jag läser fortfarande allt med King men den där vill ha lusten som dök upp var gång han skrev ngt nytt har ebbat ut. Började på Under the Dome idag.
Filmen Lida är en av de bättre King filmatiseringarna kan nog nog vara så att den är god två efter The Shining skriver under på ditt betyg utan tvekan.

Svara

fiffi juli 18, 2011 kl. 22:16

filmitch:
Han håller fortfarande hög klasstycker jag även om böckerna “från förr” ligger mig mycket varmare om hjärtat (av mängder med orsaker).

Svara

Sofia juli 20, 2011 kl. 08:53

Torde väl bero på både nostalgi och det faktum att även författare utvecklas, hans nutida böcker tycker jag har en klart annorlunda känsla jämfört med 80-talsverken. Eller vad säger du, itchy?

Svara

Pladd juli 19, 2011 kl. 03:09

Åh, den här har jag velat se länge. Bates kan inte vara dålig.
When it Comes.to King, så är det faktiskt rätt få filmatiseringar jag är så värst förtjust i. Shawshank är fin och småtrevlig, The Shining är kubrisk, men ändå rätt tråkig. Sen finns det ju bottennapp a la The Mist och 1408.. Medveten om att jag är rätt ensam om att inte ge åtminstone två av nämnda.filmer all kärlek, men jag har inte heller läst så värst mycket av Kingen.

Svara

fiffi juli 19, 2011 kl. 10:14

Pladd:
Jag vet inte om man måste ha läst mycket Stephen King för att gilla filmatiseringarna. Kanske är det så, jag vet inte riktigt. Men om du inte läst boken tycker jag du ska ge den här filmen en chans. Absolut tycker jag det. Eller så läser du boken. Först. 🙂

Svara

Sofia juli 19, 2011 kl. 09:03

Kan bara hålla med, boken är fortfarande något bland det bästa King skrivit (också en av de första där han filosoferar kring det här med skrivande och författande på ett rätt intressant sätt) men filmen klarar inte av känslan (vilket iofs också kan bero på att jag såg den förhållandevis sent). Detsamma gäller Pet Sematary (INGET kan slå den bokkänslan!) som å andra sidan är en klart sämre filmatisering än vad Misery är. Rätt ska vara rätt.

Av skräck-King-filmatiseringar ligger Kubricks verk riktigt bra till men jag tycker ändå att The Mist har blivit något av en bubblare, tycker bättre och bättre om den.

Svara

fiffi juli 19, 2011 kl. 10:15

Sofia:
Håller helt med dig om Jurtjyrkogården. Boken är FENOMENAL, filmen är det inte. Och vad är det med King och fötter kan man tycka? 😉

The Mist har jag inte sett än men den ligger här och väntar, goar till sig liksom. Som en såndär tung engelsk kaka med en massa jox i.

Svara

anc888 september 21, 2012 kl. 20:20

Bra recension. Håller med dig om att filmen är bra. Första gången jag såg den (när jag var 8 år not god) tyckte jag den var otorlikt bra. Sedan när jag läste boken flera år senare och sedan såg filmen. Ja. Filmen kan inte förmedla det som boken gör. Visserligen är detta ett bra resultat men när det gäller Lida överträffa nog faktiskt Litteraturen filmen. Boken 4/5. Filmen 3/5.

Förresten tänkte du på det märkliga i filmen? I boken tänker Paul att om det vore en film skulle han kunna hälla i pulvert från sin medecin i Annies glass. Men givetvis skulle det alldrig gå eftersom det skulle lägga sig på botten av glasset. Men i filmen så gör han ju exakt det :O. Rieterande och kommiskt sammtidkt.

Svara

Fiffi september 23, 2012 kl. 15:36

anc888:
Har faktiskt inte tänkt på det du skrev om glaset men jag kommer definitivt titta efter det nästa gång jag ser filmen. 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: