Livet efter detta

17 mars, 2011

Det här är en liten film med många infallsvinklar.

Den första: Matt Damon.

Sambo: Asså, jag har alltid tyckt att den där Matt Damon är rätt kass men han växer verkligen i mina ögon för varje film jag ser.
Jag: Jaså? Gör han?
Sambo: Ja. Han har ett såntdär föränderligt utseende. Han ser aldrig likadan ut.
Jag: Gör han inte?
Sambo: Nej.
Jag: Vilken var den senaste flmen du såg med honom då?
Sambo: Den där boxarrullen.
Jag: The fighter?
Sambo: Ja.
Jag: Men det var inte Matt Damon.
Sambo: Inte? Det förklarar varför jag inte kände igen honom.

Den andra: Tsunamin.

Filmen inleds som en riktig katastroffilm. En tsunami väller in över staden där ett av filmens huvudrollspar semestrar. Det är vidrigt. Det blir verklighet överförd på film på ett sätt som just nu känns alldeles för nära. Jag mår nästan illa.

Det som gör att jag ändå fixar att hålla helvetet i Japan på armlängds avstånd när jag ser filmen är att effekterna är tämligen keckigt gjorda vilket förvånar mig eftersom filmen var oscarsnominerad för Bästa visuella effekter tillsammans med Alice i Underlandet, Harry Potter, Inception och Iron Man 2 (Tron Legacy var mycket orättvist BORTGLÖMD i sammanhanget).
Men nä. Tsunamieffekterna var hopplöst pixliga och uppenbart tråkigt datoranimerade. Synd för filmen men bra för mitt psyke.

Den tredje: Clint Eastwood.

Jag älskar Clint Eastwood som regissör. Jag fanimej avgudar honom. Men det är jobbigt att för varje film han gör känna ”nämen nu ÄR det den sista…faaaaan också” men sen kommer det en till och jag blir Lille Skutt i magen och sen när jag sett den tänker jag samma sak igen. ”Gubben är typ hundra år, det här måste ju ändå vara hans sista…”

Livet efter detta/Hereafter är både vanlig och ovanlig som Eastwoodfilm betraktad. Stämningen, musiken, tonen i filmen är oefterhärmeligt Clintans men den ”hoppiga” handlingen, det andliga temat och dom osedvanligt dåliga skådespelarna är inget jag normalt sett kopplar ihop med hans regissörskap. Speciellt barnskådisarna är usla och det retar mig. Matt Damon och Cécile De France som franska Marie är dom enda som sköter sig helt utan anmärkning.

Filmen glider annars på i ett mysigt lugnt tempo, ingen brådska här inte och det är skönt. Däremot tycker jag Clintan ska trumma på lite så han hinner med en film till innan han beger sig mot Nangijala. Minst en till.

{ 6 comments… read them below or add one }

Henke mars 17, 2011 kl. 07:32

Gärna en till film från Clintan. Jag tycker att han är ojämn, men det handlar delvis om vilka filmer han väljer. "Hereafter" är jag inte speciellt sugen på.

Men Matt Damon är en favorit, han var bra i "The other guys". 😉

Svara

f i f f i mars 17, 2011 kl. 07:34

Henke:
Det jag verkligen gillar är att han får till "Clintankänslan" oavsett film, men det här är nog (tror jag) den första av hans filmer som får under en fyra i betyg av mig.

Håller med om att Matt Damon är bra. Speciellt i Eurotrip 😀

Svara

filmitch mars 17, 2011 kl. 07:58

Nja Mandelafilmen var ingen höjdare direkt men iom att det var Clintan köpte en del av konceptet. Har inte sett denna än men tids nog tar jag mig an den gillar Clintantempot.
Ang.Japan var vi precis på väg att skicka vår son dit för ett år. 30/3 skulle han åkt men nu får vi avvakta. Det kändes aningen hemskt när man såg alla bilder och hans väska var i stort sett packad.

Svara

addepladde mars 17, 2011 kl. 09:50

Jag gillar också Clintantempot, även om jag faktiskt inte har sett Mandela eller den här än.

Hemskt med din son filmitch. En sån händelse ger livet ett helt annat perspektiv.

Svara

f i f f i mars 17, 2011 kl. 11:22

filmitch:
Mandelafilmen, ja, gulp, nä usch den har jag förträngt. Å gud så dålig den var.

Vad hemskt tråkigt för din son men det är nog väldigt smart att inte åka dit just nu.

Svara

f i f f i mars 17, 2011 kl. 11:23

addepladde:
Skit i Mandelan men titta gärna på den här. Mitt tips bara 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: