Min syn på Stockholms Filmfestival 2011

21 november, 2011

Jag är en van och trogen biobesökare men av någon outgrundlig anledning har Stockholms filmfestival aldrig riktigt lockat mig.

I år var första gången jag besökte festivalen och jag hade antagligen låtit bli den även i år om jag inte vunnit ett årskort från Lovefilm. Men då jag är av åsikten att det mesta tål att provas på åtminstone en gång så bokade jag in en hel liten drös med biobesök under dessa dagar och det här är min subjektiva åsikt om festivalen som sådan.

Det positiva är självklart mångfalden av filmer att välja mellan. Vilken ynnest att få se filmer på stor duk som jag annars antagligen inte hade hittat eller ens känt till och vilken toppengrej för alla kämpande filmmakare sen. Jag förstår verkligen att filmfestivaler som denna (och dom flesta andra runt om i världen) verkligen tjänar ett syfte. Att få se storfilmer på bio före alla andra är jag själv ganska bortskämd med men jag kan förstå det häftiga även i detta för vanliga biobesökare.

Jag hade blivit förvarnad om att tekniken ofta strular under festivalveckan och att volontärerna inte alltid håller reda på vilken film dom ska presentera men jag har inte märkt av det alls. Alla filmer har börjat vid utsatt tid och inte strulat det minsta och samtliga volontärer jag haft att göra med har skött sitt jobb exemplariskt.

Nu kommer jag till den tråkigare biten av festivalen och det som gör att jag känner att det här kanske inte var min bag trots allt.

Bökandet, stökandet, vässandet av armbågarna och djur-i-bur-känslan i köerna är helt absurd tycker jag. Oavsett om jag gått på utsålda storfilmer som visas på stora salonger eller smala filmer på minimala salonger så är det ett panikfrustande  i dom väntande leden som gör mig alldeles knasig. Att behöva befinna mig på en biograf åtminstone trettio minuter före utsatt tid och ändå inte vara säker på att få en vettig plats gör mig tokstressad. Personligen betalar jag hellre för en numrerad men dålig plats än behöver utstå detta svettiga köande för att kanske få en bra onumrerad plats.

Sen var det detta med eftersläppen. Jag tycker absolut att salongerna ska fyllas i möjligaste mån men att hålla på med eftersläpp tio minuter-en kvart in i filmen och samtidigt ha entrédörren till salongen öppen plus att det pratas (visserligen i vanlig samtalston) mellan personalen och dom väntande/köande biobesökarna och sedan ska dessa stackare som fått tag i en sista-minuten-biljett försöka hitta en plats i mörkret, ja, det är ingen lätt uppgift kan jag lova. Allt detta är väldans störande för mig/oss som tittar på filmen – åtmintone tycker jag det. Det finns säkert många som inte bryr sig nämnvärt om detta men jag gör det.

Filmfestivalen som helhet har ibland känts mer som ett arbete än en avkopplande fritidssysselsättning och den känslan gör mig lite….fundersam. Att gå på bio är – för mig – den ultimata avkopplingen och att behöva knuffas för att inte bli nermald i en biokö är ingenting jag är van vid och heller ingenting jag tänker vänja mig vid. Jag hade hellre betalt mer per biljett och fått den numrerad.

Om det blir nån filmfestival 2012 för mig? Jag vet inte. Jag måste smälta det här först. Kanske är det samma sak med filmfestivalen som med en förlossning eller gamla relationer: när det gått lite tid minns man bara det roliga.

(Dom kvarvarande tre filmerna jag sett på festivalen kommer att recenseras imorgon, på onsdag och på söndag. Om jag sparat den bästa till sist? You´ll see…)

{ 23 comments… read them below or add one }

Movies - Noir november 21, 2011 kl. 18:42

Det är kul att höra dina synpunkter på din upplevelse så här första gången du besöker festivalen. Just att du stör dig på stressen, trängandet och allt annat som tillhör festivalen visar just på att det är första gången. Det är helt enkelt något man vänjer sig vid och blir en del av festivalen. Själv har jag varit på festivalen varje år sedan 2003.

Sen är du, som du skriver, i jämförelse med andra lite bortskämd med alla förhansvisningar och liknande. Det gör så klart att du inte har samma behov av något sådant som vi ”mer normala” kanske uppskattar mer 😉

I år funkade tekniken och volontärerna bättre än någonsin, helt klart ett uppsving och det är både positivt och negativt. Alltid kul med lite strul om man inte har bråttom till en annan visning eller liknande 😀

Däremot det här med efterinsläppen. Där tycker jag de blivit sämre de senaste åren då jag har för mig att de inte tillät efterinsläpp när filmen väl hade dragit igång. Förmodligen har de släppt på det eftersom samhället ser ut som det gör – människor klagar högljutt och får till slut som de vill. Tror helt enkelt man vill slippa huvudvärken och låter det vara istället för att börja tjafsa.

Det här med sista-minuten-biljetter är ju också ganska nytt, likaså prova-på-biljetter. Det finns så klart fördelar med det, men uppenbarligen även en del nackdelar som man märker.

Personligen kommer jag fortsätta gå om jag kan då jag älskar film och det för mig är nummer ett när jag väl sitter på min plats. Allt runt omkring får man helt enkelt acceptera, det blir annorlunda än ett vanligt biobesök. Som tur är brukar publiken vara lite mer städad än en vanlig biopublik (åtminstone under visningen).

Svara

Fiffi november 21, 2011 kl. 21:24

Movies-Noir:
Tack för ditt långa svar 🙂
Frågan jag ställer mig är varför man ska behöva vänja sig vid det där kösystemet (eller brist på) när det borde finnas andra lösningar. Jag förstår absolut att det finns en vits med onumrerade biljetter, att man kan sitta bredvid vänner som inte köpt biljetterna samtidigt som jag själv men det ändå väldigt gammalmodigt med denna typ av biljett-kö-system.

Jag har verkligen lika lite lust att köa en halvtimme innan filmstart i en syrefattig och tokvarm biograffoajé som jag har att befinna mig i ett köpcentrum en lönelördag. Den typen av massumgänge tackar jag gärna nej till om och när jag kan välja.

Men det finns många positiva delar av filmfestivalen också och prova-på-biljetten är en av dom. Utan dessa biljetter hade jag fått gå ensam på ALLA mina utvalda filmer då jag inte har någon i min bekantskapskrets som är i närheten av lika intresserad av film som jag. Sen kan jag tycka att 120 spänn är rätt saftigt för en sådan biljett men det är en helt annan sak.

Som sagt, det är mycket möjligt att jag står där i kön och stånkar, vässar och svär om ett år igen. Man ska aldrig säga aldrig 😉

Svara

Movies - Noir november 21, 2011 kl. 22:18

Jag hade också köpt att man skippar de onumrerade biljetterna då jag själv brukar hänga på låset när det gäller köp av biljetter. MEN, problemet är, vilket de uppenbarligen vill undvika, att många skulle komma till biografen allt för sent. De vill ju att man ska sitta och titta på deras reklam också. Och skulle de ha numrerade platser kan jag slå vad om att de bästa platserna skulle vara reserverade för deras vänner, journalister och annat ”fint folk” så då skulle man nog bli ännu mer irriterad.

Som jag ser det är inget av alternativen optimalt på en filmfestival, men det man använder nu är helt enkelt rättvist. Var där i tid och du får en bra plats. Tyvärr innebär det att man inte kan planera att se två filmer som börjar tätt efter varandra då man riskerar att hamna långt bak i kön och det är så klart en big no-no.

Lite roligt att du jämför med ett köpcentrum en lönelördag. Varför ÄR det så mycket människor just då ? Uppenbarligen tycker de allra flesta om att trängas och vistas med en massa människor. Så även på filmfestivalen så klart, haha 😉 Men jag håller med dig, skulle gärna gå ensam på visningarna, eller bara med några vänner. Men inget att göra åt.

120 kr är inte så farligt om man tänker på att biljetterna kostar 100 kr i vanliga fall. Du får se filmen tidigare plus att du slipper köpa årskortet som ju gör biljetterna ännu dyrare om du inte går på många filmer.

På tal om biljettpriser så ligger ju Skandinavien i topp bland de dyraste biljettpriserna i världen. Det är bara i Holland och Schweiz där det är lika dyrt. Vanliga biljetter (icke-filmfestival alltså) borde inte kosta mer än 50-60 kr. Men det är klart, behöver man inte betala för film på bio så är det inga problem 😉

Svara

Fiffi november 21, 2011 kl. 22:31

Movies-Noir:
På en av visningarna tänkte jag att jag hellre hade sett Black Hawk Down på Heron City kl 21 en lördagkväll än att vara just där och då och DET är en tanke jag aldrig någonsin tänkt förut, inte i något sammanhang alls 😉

Biobiljettpriset i Japan är inte att leka med heller. 😉

Jag förstod det som att din sista mening syftade på mig men trots att jag ser ganska mycket gratisfilm så lägger jag ner bra mycket pengar på biobesök per år. Jag har ju barn som måste utbildas i biografvett och filmkunskap också. Det är inte gratis 😉

Svara

Movies - Noir november 21, 2011 kl. 22:40

Hmm, minns inte att biljettpriset i Japan skulle vara högre än i Sverige, men på liknande nivå är de nog, det är sant.

Nja, inget påhopp mot dig direkt, haha. Blev lite konstigt där, men jag hakade mig nog upp på att du skrev att 120 kr var lite väl mycket för en prova-på-biljett. Jag skulle gärna gå på bio oftare om filmerna 1) hade svensk premiär ungefär samtidigt som de har i USA och inte tre-fyra MÅNADER senare och 2) kostade lite mindre. Men punkt ett stör mig något oerhört. Vet att det inte bara är i Sverige, vissa länder är ju värre, men förstår inte problemet när många storfilmer har premiär samtidigt. Varför inte även de BRA filmerna 😉

Svara

Fiffi november 21, 2011 kl. 22:46

Movies-Noir:
Alla filmer har ju inte premiär sådär pass mycket efter USA, men dom intressantaste filmerna har ofta det (nu snackar jag inte om The Green Lantern direkt ;)) och speciellt i Oscarstider. Black Swan hade ju (tex) premiär veckan EFTER Oscarsgalan vilket ju är rent TOK!

Sen är jag uppväxt i en tid och på en (bortglömd) plats där det tog ett halvår efter den svenska premiären innan biofilmerna kom till byn och jag kan fortfarande känna en wow-känsla av att jag numera kan se nästan vilken film jag vill när jag vill. Det är ingen självklarhet. Det var det inte då och det är det inte nu heller för många invånare i vårt land så vi ska nog inte gnälla 😉

Svara

Movies - Noir november 22, 2011 kl. 00:34

Jag syftade så klart på de bra filmerna i Oscarstider som dessa. De andra filmerna kommer ju snabbt, men jag antar att det är efterfrågan som gäller. Tonåringarna spenderar ju mer pengar än vi lite äldre så allt för att göra de yngre belåtna då de slänger mest pengar deras väg 😉

Det är sant att man är lite bortskämd när man bor i en storstad, men det kan alltid bli bättre så varför inte ha lite åsikter på det som är bristfälligt ? 😀

Svara

Fiffi november 22, 2011 kl. 09:56

Movies-Noir:
Absolut! Klart det ska dryftas åsikter! 🙂
Har du frågat någon på SF varför det funkar så med filmerna såhär års?

Och angående det här med att vissa filmer inte går upp alls på småbiografer så tycker jag att alla i mindre städer som saknar en film borde mejla SF. Om tillräckligt många gör det så lyssnar dom, det är jag säker på. Kanske går inte filmen i fråga i veckor men den kanske kan gå nån dag eller två. Jag vet många exempel på småstäder som lyckats med detta men det krävs nog samtidigt eldsjälar på orten. En kombo där är nog bra 😉

Svara

BlueRoseCase november 21, 2011 kl. 19:30

Jag har varit på festivalen en gång, 2003, men jag måste ha valt precis rätt filmer för jag minns inga köer eller stress på nåt vis, bortsett från innan intervjun med David Lynch. Då var det fullknökat i foajen, trots att platserna var numrerade. Men det enda irriterande ögonblicket jag kan minnas var under Twin Peaks-natten då en man började snarka alldeles i början av pilotavsnittet…

Svara

Movies - Noir november 21, 2011 kl. 19:40

BRC: Grejen är den att det är mer människor som går på festivalen de senaste åren. Har helt enkelt blivit större och får mer publicitet. Tidigare år hörde eller läste jag i princip ingenting om den. Senaste åren är det på nyheterna och i media överallt känns det som. Ökar givetvis intresset bland de vanliga också och inte bara de mest insatta.

Jag var också på David Lynch-träffen och minns att det var fullt då. Även på Kill Bill (min första film på festivalen) var fullsatt.

Svara

BlueRoseCase november 22, 2011 kl. 09:23

Aha, det förklarar saken! Men vad är det du säger? Har vi andats samma luft? ;D

Svara

Henke november 21, 2011 kl. 22:13

Hej. Jag har varit på filmfesten varje år sedan 2001, och jag håller med dig på båda punkterna. Detta var det värsta året både då det gäller trängandet i köer och otroligt frustrerande eftersläpp. Både på Martha Marcy May Marlene i lördags kväll och på Tinker tailor soldier spy igår pågick eftersläpp i en 15 minuter. Oförskämt och idiotiskt. Detta kan jag inte komma ihåg från något annat år.

Jag tro också att prova-på-biljetter och annat försämrar, ty förr om åren var de flesta besökarna glada, och välartade i köerna. Alla visste att festivalen till största del sköttes av volontärer och man förlät dem alla små missar. Stämningen var helt enkelt trevligare.

En annan orsak kan vara att de visade en väldig massa filmer som ändå kommer gå upp på bio i år, dvs kända filmer som vilket drar till sig ”fel folk”? Bara en teori.

Svara

Fiffi november 21, 2011 kl. 22:24

Henke:
Det var igår du skulle ha skickat den där ”är du på film?-kommentaren” för då var vi faktiskt på samma film. Fast jag såg ingen läsa bloggen på mobilen igår 😉

När jag läser din kommentar här ovan så är det ordet stämningen som verkligen är pricken-över-i:et för mig. Stämningen var konstig, egentligen på samtliga visningar jag var på. Ibland kändes det som om jag kunde ta på den, det var en blandning av förstoppning, översitteri och sur egoism vilket inte var så trevligt direkt.

Män i scarfs och basker är ingen lätt grupp att få ett normalt och vettigt svar av om jag ska vara fördomsfull och dra alla dessa över en kam, vilket är dumt, jag vet, men dom bajsnödigaste filmnördarna jag sprang på den här veckan var just män med scarfs och basker.

Svara

Movies - Noir november 21, 2011 kl. 22:41

Scarf och basker, hmm. Brukar inte det vara regissörerna ?:D

Svara

Fiffi november 21, 2011 kl. 22:47

Movies-Noir:
Då var det många regissörswannabees i publiken på dom filmer jag såg 😉

Svara

Joel Burman november 22, 2011 kl. 13:06

FIffi jag skulle verkligen rekommendera ett besök på Göteborgs filmfestival. Jag tycker den håller mycket bättre klass än Sthlm’s på många sätt. Tyvärr ligger den ju i… Göteborg.

Svara

Fiffi november 23, 2011 kl. 10:00

Joel:
Med lite tur kanske man kan ta en semestervecka nåt år och åka ner och gå på festivalen på riktigt. Tack för tipset! 🙂

Svara

Plox november 22, 2011 kl. 13:36

Ja, mitt första besök på en filmfestival var just i GBG förra året (?), upplevde inte alls någon hets eller trängsel där. Avslappnat och härlig stämning. Nu var jag förvisso bara där under två dagar och såg bara tre filmer. Men GBG-filmfestival ska jag både återbesöka och rekommendera till andra.

Men lite sugen på att testa filmfestivalen i huvudstaden också, vilket jag säkerligen sagt nu i hur många år som helst.

Svara

Fiffi november 23, 2011 kl. 10:01

Plox:
Det kan ju vara kul att gå på festivalen i båda städerna om inte annat så för att jämföra köstöket 😉

Svara

Jessica november 23, 2011 kl. 11:23

Aldrig varit där och inte blir jag lockad heller. Vitsen blir ju ännu mindre när många av filmerna kommer upp strax därefter på vanlig bio. Sen är det ju inte precis så att jag saknar film att se i vanliga fall. Jag har hur många alternativ som helst. Jämt. Står aldrig nånsin utan nåt som jag gärna skulle vilja se.

Jag var på mitt livs första filmfestival för någon månad sen, Uppsala kortfilmfestival. Det däremot var riktigt riktigt roligt. Lagom mysigt och nördigt. Och billigt dessutom. Den kommer jag absolut att gå på igen.
Rekommenderas!

Svara

Fiffi november 23, 2011 kl. 12:21

Jessica:
Jomenvisst är det så, du har ju helt rätt i att vitsen blir minimal när filmerna visas på vanlig bio bara nån vecka efteråt och om jag går på festivalen nåt mer år kommer jag i såna fall enbart att se filmer jag aldrig kommer att kunna se på bio annars.

Däremot om jag hade bott i en liten stad eller en by på landet, då hade jag nog bokat hotellrum en vecka i huvudstaden och käkat mig igenom hela festivalprogrammet 🙂

Svara

Jojjenito november 27, 2011 kl. 21:09

Trevligt att läsa om dina tankar, Fiffi.

För mig är den stora grejen med festivalen att se filmer som jag aldrig skulle komma att se annars. Jag väljer bort de filmer som har premiär strax efter festivalen då det ju är helt meningslöst att se såna filmer just på festivalen. Det jag gillar är att välja filmer som jag inte har en aning om vad det är för filmer, det spelar liksom ingen roll vilken typ det är. Jag försöker även välja filmer som kommer från olika världsdelar för att liksom täcka in olika kulturer. Visst, jag gör ju nån sorts research om jag tror jag kan gilla filmen i fråga. Oftast väljer jag dock filmer efter vilken tid de går eftersom jag jobbar på dagtid. Perfekt att boka in en film så där i lagom tid efter jobbet.

Eftersom de filmer jag oftast väljer att se inte är filmer som sen kommer på bio så brukar det inte vara så himla mycket folk heller. Nu finns det ju undantag när jag faktiskt väljer en storfilm för att just få se den så tidigt som möjligt. Det kan ju trots allt vara lite kul, speciellt om den får premiär till våren eller senare. Kill Bill var en sån film.

En annan trevlighet med festivalen är att man får chansen att stifta bekantskap med regissörer och skådisar när det hålls Face2Face i samband med en visning. En speciell grej var ju när David Lynch var på festivalen och blev intervjuad. Jag var där, det var lite magiskt faktiskt.

Sen tycker jag november passar perfekt för filmfestival, det är mörkt och mysfaktorn blir liksom högre då.

Första gången jag var på festivalen var 2001 och jag har troget gått på varje festival efter det och det kommer jag fortsätta med. Innan 2001 så gick jag på en annan festival, nämligen en utbrytarfestivalen som kallades Popcorn. Det var en mycket trevlig festival som dock blev ganska kortlivad. Där köpte man ett medlemskort (för kanske 200 kr) och sen fick man gå på varje film gratis. Såg bl a Office Space, John Waters Pecker och en retrospektiv med Chris Cunninghams videor. Efter ett tag blev Popcorn en ren musikfilmfestivalen vilket gjorde att jag tappade intresset för den (jag är inte säker på att finns kvar längre).

Jag håller med Joel om Göteborgs Filmfestival. Jag har varit där ett år och det var mycket trevligt men nån jättestor skillnad jämfört med Sthlm minns jag inte om det var faktiskt.

Svara

Fiffi november 27, 2011 kl. 22:11

Jojjenito:
Tack för dina tankar också, kul att läsa 🙂
Det finns mycket bra med filmfestivalen och många tankar som snurrar men visst är det en fantastisk chans att se filmer man annars aldrig hade kunnat fått se 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: