MISSION: IMPOSSIBLE – FALLOUT

8 augusti, 2018

Jag är ett stort fan av Mission Impossible-filmerna, jag är verkligen det. Jag tycker det är lite av julafton när det dyker upp en ny film med springande Tompa i huvudrollen som superhjälten Ethan Hunt. För visst är han en superhjälte? Han kan väl ändå allt? Och aldrig är man orolig för att han inte ska klara biffen, inte ens när det ser helt jävla omöjligt ut. För inget uppdrag är omöjligt för Ethan Hunt och hans anhang, man vet ju det. Det är ju själva konceptet.

Förra filmen, Rogue Nation, var en påkostad action, en nästan lite LYXIG faktiskt. Knivskarp, snyggt filmad, jäkligt cool och underhållande som satan från första sekunden. Dagens film, den sjätte i ordningen, är lägger kanske inte i femman från start direkt (som Rogue Nation gjorde), det kan man inte anklaga den för. Snarare är Fallout en Mission Impossible-James Bond-mashup när allt är lite mer storvulet, lite pratigare, lite mer…omständigt…om man ska vara gnällig. Men ska man vara gnällig när man ser en film som denna? Måste man vara det? Ja….jo…kanske lite då?

Visst kan det vara dom höga förväntningarna som spökar men jag tycker inte Fallout är en helgjuten film. Det finns en del på minuslistan faktiskt. Speltiden till exempel. Två timmar och tjugosju minuter som med lätthet hade kunnat klippts ner till två timmar prick och då hade nog en del “darlings” per automatik försvunnit. Det finns en del scener som känns onödigt utdragna men det finns också speciellt en scen som ÄR utdragen in absurdum men utan att vara det minsta onödig. Jag förstår att det måste vara extremt svårt att veta var gränsen går där, jag förstår också att känslan av scenerna är personliga.

Filmens manusförfattare och regissör, Christopher McQuarrie, är lite av en homie till Tom Cruise. Dom båda är inblandade i många gemensamma filmer och känner varandra väl. Att Tom Cruise envisas med att göra sina stunts själv är något McQuarrie får hacka i sig – och lösa – och SOM han löser det. Det ballaste i den här filmen är nämligen actionscenerna och det är verkligen såna som kittlar i både magen och hjärnan och har du en stund över, sök upp stuntscenerna på youtube så får du se att Tompa Cruise verkligen är lika stenhård i verkligheten som på film.

Mission Impossible: Fallout är i grund och botten en habil actionfilm, jag var underhållen, hade inte det minsta tråkigt och filmens sista halvtimme är mer än lovligt svettig. Men. Ändå. Jag hade förväntat mig liiiite till. Liiiiiiite liiiiite till.

(Att jag inte skrivit något om Henry Cavill beror på att en man med mindre karisma än han sällan syns på film och när män som han syns på film minns man dom inte. Alltså. Jävlar, karln är verkligen aurafattig.)

Sugen på att läsa mer om denna film? Idag skriver min filmspanarvän Sofia om just precis The Running Man Tompa och den här filmen. Klicka här för att komma till hennes recension.

{ 4 comments… read them below or add one }

Sofia augusti 8, 2018 kl. 20:28

Utan att ha sett om Rogue Nation kan jag känna att både förhållandet mellan Ilsa och Ethan samt den snyggt filmade opera-scenen saknade helt motsvarigheter här, Det kändes som om McQuarrie hade tagit det lite väl lugnt på jobbet den här gången.

Men visst ÄR det märkligt att Cavill fortsätter att få jobb?!

Svara

Fiffi augusti 8, 2018 kl. 20:38

Sofia:
Det är så otrooooligt märkligt. Jag menar, ”snygga” killar av det slaget finns det ju mängder av men bara för att dom är Ellos-snygga på ytan behöver ju inte betyda att dom kan agera. Och det kan inte Cavill. Inte nånstans.

Svara

Henke augusti 10, 2018 kl. 09:31

Javisst är detta en actionfilm och ingen karaktärsstudie. Och som sådan är den “creme de la creme”. Jag var både underhållen och imponerad. Tänk alla stunts Tom Cruise gör själv. Det adderar ett kittlande element till filmupplevelsen, för mig i alla fall. Filmen slår många actionfilmer inom genren som jag ser det. Betyget blir en klockren 4/5.

http://fripp21.blogspot.com/2018/08/mission-impossible-fallout-2018.html

Scenen på toaletten är otroligt snygg och höjer sig över mängden. Lustigt hur mycket större Cavill är än Cruise. Nästan som att de vill visa det extra tydligt, inte dölja att Tom är kort…

Svara

Fiffi augusti 10, 2018 kl. 12:17

Henke:
Jag håller med om att det är kittlande och häftigt och ett mervärde för dessa filmer att Tom Cruise gör sina egna stunts. Det gör Mission: Impossible-franschisen unik i mina ögon. Hisnande i dessa CGI-tider.

Härligt att filmen funkade så perfekt för dig. Fallout blev din min Rogue Nation – och tvärtom. Du behöver bara jacka upp betyget liiiite för att tesen ska stämma 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: