MYSTERY TRAIN

5 augusti, 2011

Nu är det över ett halvår sedan jag blev jättepepp på att se Mystery train efter att ha läst Addepladdes fina recension av filmen. Jag får skylla på alldeles för lite tid och alldeles för många filmer på att-se-listan att det inte blivit av förrän nu. Men bättre sent än aldrig.

Mystery train handlar inte om ett mystiskt tåg som man kanske kan tro, Mystery train handlar om några människor vars liv vävs samman i Memphis av alla ställen på jorden.

Ett ungt japanskt par har åkt ända från Yokohama med sin röda resväska för att uppleva Sun Records och Graceland men när dom väl kommer fram verkar dom inte det minsta nöjda. Sen är det den italienska kvinnan som är på väg hem till Rom igen med sin döde make i en kista och får dela rum med en främmande kvinna som nyss lämnat sin man och till sist är det historien om den lite slemmige barberaren som rånar en spritbutik tillsammans med två vänner, varav den ene är hans svåger-fast-ändå inte eftersom svågern aldrig var gift med hans syster och systern nu lämnat mannen.

Ja, rånet går tokigt hur som helst men filmen i sig tuffar på i ett lugnt tempo som aldrig blir tråkigt men heller aldrig kul. Miljöerna är charmerande, skådespelarprestationerna är det inget fel på, det är väl snarare manus som är aningens…svagt.

I vissa delar tänker jag “det här skulle vara Tarantino” och så känns det verkligen men i alla filmer av Tarantino när det pratats om allt och ingenting ett långt tag så vet man att snart händer det nåt, snart säger det TJOFF och KABLANGS och sen vänder allt 180 grader. Regissören Jim Jarmusch värld funkar lite annorlunda. Han kör på sitt invanda tempo och stannar där, lite som ett tåg på en räls i låg hastighet och utan all mystik.

Jag hade i alla fall en trivsam stund framför TV:n. Det kändes som att jag badade i kroppstempererat vatten utan varken vågor eller tång, som om jag befann mig i Landet Lagom och var alldeles mätt och förnöjsam, sådär som man kan bli om man äter fisk till lunch och inte världens lass med Pasta Carbonara. Så kan film också kännas.

 

Leave a Comment

Previous post:

Next post: