Fredagsfemman #151 – Tips på filmer som ger julkänsla men utan en massa tomtelarv

5. Livet är underbart

James Stewart, kanske den mysigaste skådespelaren som gått i ett par välputsade lågskor. I Livet är underbart får han chans att visa allt han kan och lite till och vi som tittar kan inte göra annat än att följa med på färden. En otroligt fin film, känslosam, härlig och julig. (Länk till recension)

.

.

.

4. Noll tolerans

Första filmen om polisen Johan Falk är inte bara bra den ger också en viss julstämning. En julskyltad svensk stad gör ofta det, även barn i tometeluva men ingenting i den här filmen kan anses vara jul-meserier. Hårdkokt och spännande är vad det är. (Länk till text)

.

.

.

3. Love actually

Hela den här filmen är som en stor julklapp, en sån som innehåller allt man kan önska sig och mer därtill. Fan alltså, jag tröttnar aldrig på den här filmen, jag kan se den hur många gånger som helst och hela jag blir varm som ett gjutjärnselement av den. (Länk till recension)

.

.

.

2. Die Hard

Såhär kan man också fira jul. John McClane (Bruce Willis) prickar en juldag som den värsta dagen hittills och visar kreativitet när det kommer till paketinslagning. ”And now I have a machinegun ho-ho-ho”. (Länk till recension)

.

.

.

1. De fem legenderna

Okej, det ÄR en tomte med i den här filmen men det är faktiskt den riktiga tomten, den stora coola tatuerade tomten som ser ut som en hangaround till HA på´t ungefär, så jag köper det. Den här filmen bjussar på känslan av jul och barndomens vintrar, av förhoppningar, av rädslor för det otäcka man inte kan se och den visar också hur bra det kan bli till slut om man bara samarbetar litegrann. (Länk till recension)

God fortsättning på julhelgen!

.

.

FILMSPANARTEMA: SNÖ

Idag är vi en hel drös filmbloggare som skriver om det där oundvikliga som drabbar oss alla denna tid på året. Nej, inte vinterkräksjukan. Nej, inte julstressmage. Nej, inte baksidan av att äta för mycket pepparkaksdeg. Det handlar om snö och det handlar om snö på film.

För mig är snö på film något mysigt. Snö på film ger en extra dimension till filmupplevelsen och gärna om jag ser filmen när det är mörkt, kallt och vintrigt ute.

Jag kunde inte välja en specifik film att skriva om så det fick bli en lista, en lista på snöfilmer med det lilla extra. Som gula snöbollar på´t ungefär.

 

5. Jerry Lundegaard skrapar rutorna i Fargo

Jag förstår frustrationen, fy fan för att skrapa is på bilrutor, det kan vara det värsta som finns. Jag tycker inte det är isen i sig som är det värsta, inte att jag alltid glömt vantarna heller, för mig är det ljudet, fan jag HATAR det. Jag får kalla kårar. För mig är is-ljud värre än att dra långa naglar mot en svart tavla eller att leka med frigolit.


 

 

4. Bruce Willis firar jul

Få filmer ger mig mer julkänsla än Die Hard och Die Hard 2, vilket jag antar beror på att det finns en hel del jul, snö och kyla med i filmerna. Början i första filmen och slutet i andra filmen är klockrena ur snösynpunkt.


3. En liten skidtur med George Lazenby

Jag kan inte åka skidor. Jag har balans som ett fyllo. Jag hatar pjäxkrångel och överdragsbyxor. Jag gillar däremot varm choklad i en snödriva och pulkor. Utan att vara Bondfantast på något sätt så har skidscenen ur Hennes majestäts hemliga tjänst satt sig i skallen på mig. Att titta på sport är inte dumt alls.


 

2. En film som får mig känna mig liten

Det var länge sedan jag kände mig sugen på en riktig jullovsmatiné på samma sätt som jag gör nu. Jag vill att det ska bli 30 minus, jag vill ta på mig stora sköna vintermössan, hemstickade tumvantar, den alldeles för långa halsduken och varma skor. Jag vill köpa varm choklad med vispgrädde, kanske en lussebulle som faktiskt smakar saffran och jag vill krypa ner i biofåtöljen med immiga glasögon och se en film som får mig att bli liten till sinnes igen. Trailern till De fem legenderna och dom tjugofem minutrarna jag redan sett på förhandsvisning ger mig en såndär riktigt myskänsla i kroppen. Dessutom är det fantastisk 3D. Bara en sån sak.


 

 

1. Röd snö med Thomas von Brömssen

Det här var en TV-serie som gick på TV när jag var liten. Satan i gatan så spännande det var! Jag hamnar i barndom bara jag ser introt, regreggerar till ett nagelbitande skolbarn och jag tror faktiskt inte att jag skulle vilja se om den här serien även om jag fick chansen. Jag vill gärna leva på minnena av stickade tröjor, massor med snö, norska elaka män och hjälten Thomas von Brömssen.


 

 

Mina filmspanarkollegor som också skrivit om snö är: Rörliga bilder och tryckta ord, Fripps filmrevyer, Jojjenito, Har du inte sett den, The Velvet Café, Have you forgotten, Except fear, Filmitch, Flmr, Mode+film,

My Movie Year

When Fandango Groovers Movie Blog calls for participants to a blogathlon about a special movie year, the roar reaches all the way to a suburb to Stockholm and to my (not so small) ears.

Though writing in English isn´t neither my cup of tea nor my big gulp of coffee I will do the one thing I can: my best. So, buckle up and I will try to take you back to the year when I was only sixteen and had my whole life ahead of me and a shitload of fantastic movies to see.

The year is 1988. I live in an extreeemly small Swedish town and my parents gets divorced that year. We move from a house to an appartment and my new neighbours don´t have much of a life. They notice everything I do and talk to my mother about my strangeness. My God, black curtains in her room and black Doc Martens on her feet, she must be a terrorist or something!

But no, I wasn´t a criminal of any kind, I was just an ordinary teenage nerd. I loved school, I loved reading books, I loved electronic music and of course, I loved movies just as much then as I do now. I had terrific friends, I had a great mom and I had a nice good looking boyfriend with a white driveable Volvo, but despite all that, movies was the one thing that made me understand life and the crazy rocking  world around me.

1. Luc Besson´s The Big Blue made me realize that love isn´t easy, not for anyone. Love can be a lot of things and even if it´s anything but normal – for me – to love a fish more than a human Jacques Mayol proves me wrong. Who decides what´s normal? I decide for me but for others I sure don´t.

The Big Blue is a movie that manage to play on my feelings like I was a big cello. I cry like a starving baby with colic each time I watch it and as a movie it´s pure and simple perfection. But not all awakenings are easy. My new perspective about myself and love made me listen to my heart. I dumped my boyfriend and my neighbours got a new thing to talk about: my ex-boyfriends clogs clapping in the stairwell, angry and sad at the same time, day after day after day.

 

2. John McClane teached me a lot of things in John McTiernan´s Die Hard but not all of those things focused on how to handle an angry German guy. For example: I had a deodorant that worked! Transpiring like a guinea pig in a sauna and still being totally odorless was a feeling any teenager would die for and I sure was one of them.

I sat there in the little local cinema and couldn´t breathe. I couldn´t blink either. I just sat there and I was so exhausted and my sweater was so soggy and moist I could easily have used it as a wet towel. Die Hard is still one of the greatest actionmovies of all times even though I transpire a lot less nowadays (thank God for that!).

 

3. Racism was – and still is – a huge topic in many small Swedish cities. I the shitty village of mine there were a great deal of  that back in 1988. I was so sad, so frustrated over the fact that people could be so cruel to each other because of something so silly as skin color.

Seeing Alan Parker´s Mississippi Burning didn´t make me glad but it sure gave me a giant bandaid around my heart. I was still angry but I felt a bit wiser, isn´t that the whole purpuse of being a teenager?

 

4. Perhaps it was then, perhaps it was when Glenn Close cleaned the pale make-up from her face in the movie Dangerous Liaisons that I grew up from being a schoolgirl to a real woman.

The movie is a smörgåsbord for every hormonal, thinking, feeling boy or girl, man or woman. Jealousy, passion and love, subjects that never goes out of style, subjects that fulfill our minds no matter of age. When it comes to love we all have a bit of our reptilebrain left. Intelligence doesn´t count, self confidence can be erased by a minute, all you can do is live your life and try to be kind. Carma, you know.

This movie was my teacher in life-kindness-knowledge. Be kind, be good, be nice. Try, always. Don´t let mean people piss on you but in every other case try to be nice and you´ll get it back – sometime, somewhere, somehow.

 

5. So many memories from my teenage years holds the strong hand of Sylvester Stallone. Therefore, I can´t do a list like this without a movie with my homie, without the man, the myth, the short Italian killingmachine Sylvester Stallone aka John Rambo.

He travels to Afghanistan this year in Rambo III, of course to be a hero and save Trautman (Richard Crenna) and I love it, I won´t and I can´t explait it, I just do. I cried like I always did (and always do) in the end when the credits roll, the lights turns on and I leave my stonehard Viol-candy on the armchair (the only candy for sale in my cinema back then and it was soft like leftovers from the stoneage).

The first thing I bought when I visited Stockholm just weeks after seeing this film was a movieposter and I hung it on my pink wall right between First Blood and Cobra. I wonder what the neighbours would have said about that. Three times Stallone on a girly wall! Oh my God, she must be craaaazy for real!

There were a lot of movies from 1988 that made me a wiser young girl and it´s difficult picking just five of them but I did, I made it  – Jeeeeey! – but there are a few more movies from ”my” year that I would love to at least mention: Dead ringersThe Unbearable Lightness of being, Big, Betrayed, Working girl, Rain Man, A fish called Wanda and The Accused.

There are so many movies and so little time, but if you choose one year to dig yourself deeper into, choose 1988. At least that´s MY favourite movie year of all times.