FILMÅRET 2004

2004 är ett udda år för mig, jag märker det nu när mina favoritfilmer ska listas. Jag har tio filmer som alla skulle förtjäna en pallplats! Troligtvis skulle jag kunna snurra runt dessa tio filmer på listan många gånger om men jag har helt enkelt gått på magkänslan.

Alla tio filmer är filmer jag ofta och gärna ser om så jag vet att min åsikt om dessa tio är intakt och för evigt men ändå, hur ofta händer det att det är tio i princip lika bra filmer som ska rangordnas? 2004 kan vara det svåraste året hittills att lista rättvist men jag gör ett försök.

10. SHAUN OF THE DEAD
(Regi: Edgar Wright)

Min ”recension” av Shaun of the dead lämnar en hel del i övrigt att önska, så pass mycket att jag tänker att jag måste se om den igen och inte enbart för att den är jättebra. Shaun of the dead är den första filmen i Cornetto-trilogin där Hot Fuzz är den andra och The World´s End den tredje. Alla tre är regisserade av Edgar Wright och har Simon Pegg och Nick Frost i huvudrollerna. I min värld är Shaun trilogins klarast lysande stjärna.

.

.

.

9. COLLATERAL
(Regi: Michael Mann)

Iskallt och med assnygga nattliga vyer. Collateral är Michael Manns hittills bästa film och både Tom Cruise och Jamie Foxx är alldeles strålande.

.

.

.

8. MILLION DOLLAR BABY
(Regi: Clint Eastwood)

Jag vet många som struntat i att se Million Dollar Baby av anledningen att det är en ”vanlig jävla boxningsfilm”. Jag blir asirriterad när jag hört sånt trams. Million Dollar Baby är en film som handlar om allt annat än boxning men som utspelar sig i en boxningsmiljö. Filmen handlar om utanförskap, om vänskap och om att veta vad man vill och vara redo att göra allt som står i ens makt för att nå dit.

.

.

.

7. SIDEWAYS
(Regi: Alexander Payne)

Alexander Payne regisserade, Paul Giamatti briljerade och Rolfe Kent skrev ett av världshistoriens bästa soundtrack. Sideways gör mig sugen på att dricka vin, att göra misstag, drömma, bli förälskad. Det är en mustig historia, ytlig och djup på en och samma gång men framförallt är det otroligt mysig film.

.

.

.

6. DAWN OF THE DEAD
(Regi: Zack Snyder)

Zack Snyders Dawn of the dead-remake är en av dom bästa zombiefilmer som finns. Kanske den allra bästa till och med.

.

.

.

5. …OCH SÅ KOM POLLY
(Along came Polly, Regi: John Hamburg)

Hahahaaahaaaa! Jag älskar den här filmen! ÄLSKAR DEN! Varenda scen är LEGENDARISK! Philip Seymour Hoffman som alltid är överjordiskt bra lyckas göra något alldeles överjävligt härligt av sin roll som narcissistiska Sandy Lyle i sina grånoppiga mysbyxor och flottdroppande pizzaslices. Och Ben Stiller är kanon. Och Jennifer Aniston är klockren. Och Missi Pyle…och Hank Azaria…och Alec Baldwin….och Bryan Brown.

.

.

.

4. EUROTRIP
(Regi: Jeff Shaffer, Alec Berg och David Mandel)

Det är First Blood, Rocky IV, Spanarna, Hajen och Eurotrip som är dom fem filmer jag sett flest gånger i mitt liv. Jag törs knappt räkna, inte ens mellan tummen och pekfingret, hur många gånger jag sett dessa filmer. Det kan vara tjugo, det kan vara trettio, det kan vara fler. Men att Eurotrip – som är en komedi – fortfarande håller efter SÅ många tittningar vittnar om vilken HÖJDARE det är!

.

.

.

3. SAW
(Regi: James Wan)

Leigh Whannell och James Wan gjorde film av sitt manus detta år, en story som det jobbats hårt för att urvattna med så många uppföljare att det nästan känns löjligt. Men den allra första Saw-filmen är en skräckklassiker ända ut i fingerspetsarna, eller tånaglarna om man så vill. Otroligt spännande, klurigt och läskigt.

.

.

.

 

2. LEMONY SNICKETS BERÄTTELSE OM SYSKONEN BAUDELAIRES OLYCKSALIGA LIV
(Lemony Snicket´s A series of Unfortunate Events, Regi: Brad Silberling)

Det här är en RIKTIG familjefilm. Det är en film som är liiite för läskig för dom minsta barnen, alltså funkar den på oss vuxna. Det är en film som är fantasieggande och barnslig utan att bli larvig. Vi får se stora kända vuxna skådespelare spela skjortan av sig själva (Jim Carrey, Jude Law, Meryl Streep, Billy Connolly och Catherine O´Hara), vi får se en barnskådis som kom att bli riktigt stor några år senare (Emily Browning) och två andra som inte alls bör skämmas för sina insatser (Liam Aiken och tvillingarna Shelby och Kara Hoffman som spelar lilla Sunny). Humorn är svart som sot men jag gillar det. Heja Lemony Snickets!

.

.

.

1. FYRA NYANSER AV BRUNT
(Regi: Tomas Alfredson)

Om det var svart humor på andra plats så är det ingenting mot vad det är på första. Killinggängets försök att göra en långfilm slutade med ett tretimmar och tolv minuter långt skruvat familjedrama som är bland det bästa Sverige producerat i filmväg. Den här filmen gör ont, den är jobbig, jag skrattar men skrattet fastnar i halsen samtidigt som den får mig att må bra, att tänka efter, att känna efter och att inse att den dagen jag lever med någon som vill inreda TV-rummet med två identiskt lika fåtöljer, varsin läslampa och att vi simultant ska läsa samma bok då är det bara att kasta träskorna och börja springa.

.

Bubblare: Dagboken, Sky Captain and the world of tomorrow, Ängel i New York, Man on fire, Bara en dag och The Grudge.

.

Idag är vi fler filmbloggare som listar favoritfilmerna från 2004. Klicka dig vidare för att få fler filmtips.

Flmr

Filmitch

Jojjenito

Filmmedia

Movies-Noir

Spel och film

The Nerd Bird

Fripps Filmrevyer

We could watch movies

Rörliga bilder och tryckta ord

 

Svensk söndag: FYRA NYANSER AV BRUNT

Travtränaren Sören H Lindberg har precis dött i sin säng i en herrgård i Smedjebacken.

Det äldre gifta paret Jan-Erik och Smulan kallar sig Kim och Kelly när dom reser land och rike runt med sin trollerishow. När Smulan skulle köpa en bok på Åhléns mötte hon danske Perikles och nu vill hon vara med honom också.

Richard och Tove driver ett hotell, ett nyrenoverat hotell. När Richards föräldrar Jan-Erik och Smulan kommer på besök med en knepig dansk i släptåg blir det viss förvirring och när dansken skänker en (ful) trästatyett föreställande Hadar Cars får Richard panik.

I Göteborg har några personer anmält sig till en matlagningskurs men det är en kurs som mer liknar gruppterapi och i en tegelvilla i Bjärred ska en frustrerad pappa försöka stimulera en skoltrött son genom att visa honom sin arbetsplats, smådjurskrematoriet.

Fyra nyanser av brunt är en film som fick många att höja på ögonbrynen när den kom. Ett biobesök på tre timmar och tolv minuter med paus i mitten hör inte till vanligheterna vare sig det handlar om utländsk eller svensk film. Att det var Killinggänget som skrivit manus till filmen gjorde nog att ännu fler förvånades över resultatet, det är nämligen inte vare sig lättillgänglig eller ironisk humor det är frågan om, det är mycket mer än så.

Det är alltid vanskligt att strössla med superlativ, jag vet att det kan upplevas överdrivet, kanske lite larvigt och onödigt förväntningshöjande men i det här fallet kan jag inte göra annat. Det här är 192 minuter svensk film av yppersta klass och kan man prata om filmisk perfektion så gör jag det nu. Manus, skådespelare, scenografi, musik, regi, hela tjofaderittan är nåt så inihelvete bra att jag kan LOVA att alla svensk-film-skeptiker som finns därute inte kommer hitta mycket att klaga på.

Räds inte speltiden, omfamna den ty du kommer inte vilja att filmen ska ta slut. Och som lök på laxen får man se vad man kan göra med kombinationen en mutta, en tratt och cornflakes och det kan jag LOVA att man inte sett i någon annan film förut, oavsett nationalitet.