Fredagsfemman #226

5. Million Dollar Listing New York

Säsong fem av mäklarserien från New York tickar på och Fredrik, Ryan och Luis säljer lyxlägenheter som om det inte fanns vare sig en morgondag eller nåt limit på bankkontona. Jag kan inte låta bli att finna serien otroligt intressant. Det är som att titta på ufon som ska köpa perfekta lägenheter som knappt verkar vara anpassade till ett vanligt liv MEN som gör sig väldigt bra på bild. Att jobba på provision är kanske inte så dumt ibland, i alla fall inte för dessa tre herrar.

.

.

.

4. Game of Thrones såhär långt

Inte SÅ pjåkigt väl? Jag känner mig i alla fall rätt nöjd såhär långt, betydligt nöjdare än med förra säsongen. Ramsay Bolton är en frisk fläkt, han får Joffrey att kännas som en söndagsskoleelev och det är alltid uppiggande att känna geniunt HAT när man tittar på TV.

.

.

.

3. En vecka till matchstart!

(Tilläggstext fullkomligt onödig)

.

.

.

.

.

2. Lisa Langseth

Jag kan inte riktigt smälta det här, jag tycker bara det är SÅ JÄVLA BALLT! Den svenska manusförfattaren och regissören Lisa Langseth har alltså skrivit tre långsfilmsmanus varav hon castat Alicia Vikander i huvudroller samtliga tre. Den första filmen var Alicia Vikanders första roll i en långfilm – Till det som är vackert – och den andra filmen var fantastiska Hotell. 2017 kommer film nummer tre, Lisas första engelskspråkiga film, Euphoria, med Alicia och Eva Green i huvudrollerna

.

.

.

1. HÅKAN PÅ ULLEVI!!

För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Så avslutade jag min recension av dokumentären som gjordes av Håkans förra spelning på Ullevi, 7 juni 2014. Jag och min dotter satt på bion och såg filmen och förbannade att vi inte varit där på plats och sett konserten live. Håkan på Hovet var fantastiskt men Håkan på Ullevi är något heeelt annat. Idag tar min dotter studenten och på söndag cashar hon in presenten som egentligen är till oss båda. Hej Göteborg! Hejhej Håkan!

Det finns en plats
Jag vet att ingen bryr sig om den
den är bara min
Bakom ögonlocken
skulle tatt dig dit
Om vägen var rak, men vägen är skruvad som en psykopat min vän
Stig till toppen av världen
Där änglar leker
Res dig efter varje smäll
Du har en ängel på din axel
Din tid kommer
Din tid kommer

.

.

Fredagsfemman #224

5. Oscar Isaac i X-Men: Apocalypse

Det tog ända till eftertexterna innan polletten trillade ner. Det var Oscar Isaac som spelade En Sabah Nur (aka Apocalypse)! Jag tyckte jag kände igen honom men sminkpersonalen har gjort ett GRYMT jobb måste jag säga. Mer om denna X-Men-film i nästa avsnitt av Snacka om film samt här på bloggen nästa helg.

.

.

.

4. Optimus Prime is ready for battle. Are you?

I juni 2017 kommer nästa film i Transformers-franchisen, Transformers: The Last Knight. Ska Optimus bli nån slags Errol Flynn-karaktär då kanske? Jag ser massor med stora värjor framför mig av nån anledning. Och stjärnor och småfåglar. Men det sistnämnda beror nog mer på blodrusning i hjärnan än nånting annat.

.

.

.

3. Konsertspänning

Det är nåt speciellt det här med att se artister man ALLTID lyssnat på live och kanske speciellt artister/grupper som funnits väldigt länge och som man lyssnat på länge MEN kanske aldrig haft chansen att se – förrän nu. Jag såg till exempel Alphaville live på Ålandsbåten. Episk konsert! Att se Marian Gold i frukostbuffen med stora divasolglasögon morgonen efter var kanske inte fullt lika världsomvälvande. Imorgon ska jag se en grupp som jag lyssnat på till och från sen i början på 80-talet – OMD. Det ska bli spännande och framförallt hoppas jag på att få höra Enola Gay och Electricity. Såklart.

.

.

.

2. Tippa EM med Bolltipsarna!

Fotboll är roligt. Bra fotboll är ännu roligare. Nu är det snart sommar och fotbolls-EM och vad kan då vara skojigare än att försöka sig på att tippa matcherna och samtidigt ha chans att vinna en liten slant på kuppen? Filmbloggaren, podcastaren och fotbollsfantasten Steffo har som traditionen bjuder dragit igång Bolltipsarna även under detta mästerskap och det är SUPERLÄTT att vara med. Klicka här! Häng med! Om inte annat för att se om du kan slå mig och mina gissningar. Haha. Borde vara en barnlek.

.

.

.

1. Se Rocky på bio!

På tisdag! På utvalda biografer! Ta chansen! Jag skulle göra det om jag inte hade podcastinspelning. Alla andra bortförklaringar är fusk!

.

.

HÅKAN HELLSTRÖM PÅ ULLEVI DEN 7 JUNI 2014

Det är den 15:e december 2014. Det regnar. Om nio dagar är det jul. Håkan Hellström presenterar filmen om sig själv på Bergakungen i Göteborg och på Rigoletto i Stockholm står filmens regissör Mats Jankell. Han pratar. Han ser stolt ut.

Jag sitter på rad tre bredvid min dotter och vi försöker verka avslappnade och coola vilket inte går så bra. Att vi inte var på plats på Ullevi den där sommardagen i juni retar oss båda men kanske kan vi få känna ett uns av magin via filmen. Kanske. Lite. En smula? Vi hoppas.

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt

Livet är inte enkelt. Det är så väldigt lätt att fastna i gnagande tankar, att allt det där man läser om får fäste som en svart kardborre i själen. Vad kan man äta för att inte få cancer egentligen? Kan man äta fisk, bör man dricka mjölk, är vatten okej? Sen är det Ebola. Och HIV. Och seriemördare, pedofiler, näthatare, alkoholister, drogmissbrukare, en psykvård som inte funkar och som grädde på moset finns det rasister överallt. Jag försöker tänka positivt, jag försöker göra det i alla lägen men det är ingenting som kommer gratis, det är ett val jag gör, ett val som på nåt sätt är jag och som vissa dagar tar mer energi än andra.

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på

Jag tittar på filmen, jag ser och hör Håkan och det händer nåt i mig. Det som känns i kroppen har jag aldrig känt förut, aldrig i en biograf i alla fall. Det går som en elektrisk våg från småtårna ända upp till hårbotten, som en seriekopplad tågbana av känslor och ett litet rött lok som tar sig fram i blodomloppet och fyller med mig något som kanske kan förklaras som….kärlek?

Det är plötsligt så lätt att tänka klart. Alla mina vardagliga valda och glada funderingar känns så självklara. Att umgås med människor som brinner för det dom gör har den inverkan på mig. Jag älskar människor som hittat sin nisch i livet och försöker göra det så bra dom bara kan. När såna människor lyckas, oavsett om det handlar om att samla på skalbaggar, hoppa tresteg, lära sig allt om svensk 80-talsmusik, tillverka solstolar, skriva dikter, kunna allt om skruv eller sjunga och spela sina egna låtar, då skapas magi. Ibland i form av en vanlig bra dag på jobbet, ibland i form av något kreativt andra kan få ta del av och ibland – som i Håkans fall – i en mängd skivor som kulminerar i en legendarisk konsert som sen blir en dokumentär. En fullständigt briljant sådan.

Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig, fortsätt

Vi håller varandra i handen min dotter och jag. Hon gråter när hon ser hipsterkillar med sjömanskostymer och Adam Lundgren, jag gråter åt allting annat. Jag orkar inte ens torka tårarna längre, jag låter dom rinna. Det är som att månader av uppdämda känslor väljer att ta sig ut just precis nu och jag välkomnar det. Det är skönt, det rensar ut och jag känner mig hundra procent närvarande i stunden. Jag sitter på rad tre och tittar på Håkan, jag är ingen annanstans i hela världen, varken fysiskt eller psykiskt och det är lika ovant som det är underbart.

Tårarna rinner för den innerliga blicken Freddie Wadling ger Håkan på scen. Tårarna rinner när Håkan och Kapten Röd sjunger tillsammans. Håkan sjunger Valborg och tårarna fortsätter rinna och jag förstår, för en gångs skull gör jag det. Jag förstår att det är osannolikt att en artist som Håkan Hellström kan beröra mig ända in i hjärtat, det finns inte ett enda instrument på scen som heter Roland, inte en synthlugg, inga naiva blippbloppljud över huvud taget, men jag förstår en människa som gör något med både hjärnan och hjärtat, jag känner när det klickar, när det blir sant, när det är…på riktigt.

Håkan är på riktigt. Han symboliserar precis allt det jag tror på, det jag väljer att känna och göra varje dag för mig själv, för att jag ska må bra. Han gör det han kan och han gör sin grej ända in i kaklet, energin går att ta på, han lever inifrån och ut. Såna människor når fram och Håkan får hela Rigoletto att känna att dom är med honom på Ullevi. Via en filmduk. Galet men också helt jävla…fucking…amazing!

För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

.

Citaten kommer från Håkans låt Du är snart där men hela konserten finns att lyssna på på Spotify. Klicka här för att komma till Håkan Boma Ye!