FILMÅRET 1985

Ursäkta min franska men 1985 ger verkligen dom filmiska snigelspåren ett ansikte. Det är ett rekorderligt filmår med rediga riktiga klassiska filmer som håller helt otroligt bra fortfarande men det är också ett år som – för mig – symboliserar så mycket mer. Det här är året då polletten trillade ner. Jag förstod. Och det jag fattade 1985 – för TRETTIO år sedan – förstår jag fortfarande. Gammal kärlek kan visst rosta men riktig kärlek är större än så. Mycket större än så.

 

10. Re-Animator

Säga vad man vill om Re-Animator, har man sett den glömmer man den inte så lätt. Jag var väl 13-14 år sådär när jag såg den och ja….hmm…den fastnade. Den är rätt så äcklig faktiskt, Stuart Gordon har lyckats göra H.P Lovecrafts historia rättvisa. Mycket hjärnor är det. Och sprutor. Och självlysande gegga. Burr.

.

.

.

9. Sweet dreams

Jessica Lange blev Oscarsnominerad för sin roll som countrysångerskan Patsy Cline. Så välförtjänt. Ed Harris var Ed Harris men ung. Sweet dreams är överlag en väldigt bra film, BOATS och allt men det är också en film som tjänar på att man INTE googlar Patsy Cline utan bara sätter sig och tittar.

.

.

.

8. Trassel i natten (Into the night)

Den här filmen såg jag för första och hittills enda gången 2011, det finns alltså inget nostalgi-mos i matlådan när jag tjongar upp denna film som en av mina favoriter från året. Jeff Goldblum och Michelle Pfeiffer är SUVERÄNA tillsammans i denna 80-talspärla.

.

.

.

7. Kniven är enda vittnet (Jagged edge)

Rättgångsdrama +  thriller + spänning + 80-tals-mys + Glenn Close + Jeff Bridges + mord + kärlek  + manus with a twist = alldeles underbart!

.

.

.

6. Mitt liv som hund

Lasse Hallströms film om den unge Ingemar är en av dom bästa svenska filmerna någonsin. Tycker jag.

.

.

.

 

5. The Breakfast Club

Vilken klassiker! Vilken härlig film han gjort, John Hughes och den håller precis lika bra fortfarande. Det är nåt man verkligen inte kan säga om alla klassiker (*host* Citizen Kane).

.

.

.

4. Mask

1986 vann Michael Westmore och Zoltan Elek en Oscar för Bästa make-up. Dom lyckades förvandla Eric Stoltz till ”Rocky” Dennis och det kan inte ha varit en enkel match. Trion Eric Stoltz, Cher och Sam Elliott är SÅ bra i den här filmen, ja hela filmen är bra. En BOATS som fler borde se, den känns lite bortglömd nuförtiden.

.

.

.

3. Vittne till  mord (Witness)

Var tog Peter Weir vägen, varför gör han inte fler filmer? Han var en av dom mest intressanta regissörerna – länge, med filmer som Döda poeters sällskap, Utan fruktan, Truman show och Gifta på lådsas. Ja, jag vet att han gjorde The Way Back 2010 men jag tycker han ska göra mer. 1985 gjorde han alltså Vittne till mord, amish-thrillern som visade att Harrison Ford kunde göra mer än äventyrsblockbuster och att Kelly McGillis skulle få gå från huckle till Tom Cruise love-interest i Top Gun. Filmens toalettscen är en av dom mest spännande scener som filmats. En mycket värdig bronsmedaljör!

.

.

.

2. Rambo – First Blood part II

Om 1995 var ett kanonår för både Sylvester Stallone själv och mig som stallone-o-fil (med både Judge Dredd och Dödligt möte på topplistan) så är det som en fjärt i rymden jämfört med 1985. 1985 var Stallone i sitt ESSE. Kolla på bilden alltså bara kooooolla på bilden! Han är Vietnam, utslängd mitt inne i skogen eller djungeln eller obygden eller vad fan man nu kallar det där ingemanslandet, iklädd inget annat än ett par brallor och ett ofållat kantband runt skallen och det regnar också, det strilar inte sådär lugnt och mysigt nej det är ett elakt jävla regn och det ser iskallt ut. Man vill bara åka dit och ge honom en stor kopp varm choklad fullsmockad med minimarschmallows och säga att allt kommer bli bra. Dom där hundögonen är nämligen inte så säkra på det.

.

.

.

1. Rocky IV

Stackarn hinner inte mer än hem från Vietnam förrän han ska till nästa fiendeland – och BOXAS! I Rocky IV får Stallone visa upp alla sina filmiska kvalitéer och här bevisar han in i varenda filmruta att han är den STÖRSTA FILMSTJÄRNAN VÄRLDEN NÅGONSIN SKÅDAT!

Ja ja ja…jag fattar att några sätter morgonkaffet i vrångstrupen nu och/eller börjar fila på elaka kommentarer och/eller insändare i lokaltidningen och/eller närma sig min ytterdörr med naken bakdel för att bajsa i brevlådan men helt ärligt, kom igen bara – DO IT! Jag har kollat in Rocky IV tillräckligt många gånger för att veta hur ett par röda boxarhandskar ska användas mot testosteronstinna oliktänkande. Årets silver- och guldmedalj har aldrig delats ut till några mer överlägsna filmer än dessa två. Sådeså.

Bubblare: Spindelkvinnans kyss och Sällskapsresan 2 – Snowroller.

.

Idag skriver flera av mina filmspanarvänner också om filmåret 1985. Klicka dig vidare in på deras bloggar för fler favoritfilmer.

Fripps filmrevyer

Flmr

Rörliga bilder och tryckta ord

Movies-Noir

Spel och film

Filmitch

We could watch movies

Jojjenito

 

BACK TO THE 80´S: MASK (1985)

.

.

.

Mask var en av dom första filmerna jag spikade till detta tema. Det var väldigt många år sedan jag såg den, DVD:n stod på hyllan och samlade damm och jag tyckte väldigt mycket om den när jag var ”liten”.

Så började jag titta på filmerna jag valt ut, jag såg 80-talsfilm på 80-talsfilm på 80-talsfilm, betade av årtal efter årtal och Mask liksom tittade ner på mig från sin plats mellan Mary Poppins och Matrix.

Jag började hitta på bortförklaringar för mig själv, jag var för pigg, för trött, jag vill se nåt med action, nåt läskigt, nåt jag inte redan sett, nåt roligt, nåt med Rob Lowe, nåt dansant, nåt med benvärmare, nåt romantiskt, nåt annat, nåt som inte var en ganska sorglig verklighetsbaserad historia om en tonåring vid namn Rocky Dennis som lider av en ovanlig form av skelettsjukdom  – craniodiaphyseal dysplasia – som innebär att kalcium toklagras i kraniet och att huvudet växer tämligen onormalt. Sjukdomen kallas även Lejonsjukan då ansiktet får formen av ett lejon, eller som att han har en… mask.

Jag förstår ju varför jag drog mig för att se om den här filmen. Den är jättebra men den är samtidigt jättejobbig. Jag blir upprörd och jag blir ledsen, samtidigt blir jag glad att Rocky har sin stentuffa mamma Rusty (Cher) och ett helt motorcykelgäng av kompisar bakom ryggen. Och så Gar, mammas nygamla haff som spelas så det sprakar om det av Sam Elliott. Rocky själv spelas med den äran av Eric Stoltz, en duktig skådespelare som tyvärr verkar ha fastnat i TV-serie-biroller-träsket.

Sist jag såg den här filmen hade jag inga barn, då kunde jag se filmen tämligen objektivt, ja, som ”bara en film”. Nu går det inte. Jag har väldigt lätt att sätta mig in i mammans situation, hopplösheten, paniken, sorgen, ensamheten och samtidigt finns den där, den där otvivelaktiga kärleken till sitt barn som en varm vetekudde runt allt det jobbiga.

Mask är en väldigt sevärd film och den har åldrats fint. Jag är glad att jag till slut såg om den.

Den här filmen är en del i temat Back to the 80´s, den tredje och sista för idag. Nästa tisdag tar jag tempen på tre filmer från 1986.