RAMBO – FIRST BLOOD PART II

23 juni, 2013

Jag har i stora delar av mitt liv levt med Jante på axeln.

Jag har blivit lärd att även om jag vet att jag kan en massa saker så ska jag inte tro att jag kan nåt. Jag ska för allt i världen inte se mig själv som bra, inte i något läge, för det finns alltid nån som är bättre. Jag ska inte prata högt om sånt i livet som går bra, det kan upplevas som skryt. Jag ska inte klä mig för konstigt, för vad ska grannarna säga? Jag ska inte tillåta mig att känna lycka för lycka är inget att sträva efter, lycka är larv. Jag ska nöja mig med sånt som är “gott nog” åt en sån som jag.

Vem är då jag? Vem bestämmer vem jag är? Vem bedömer vad som är gott nog, vem har rätt att tycka att min strävan är tillräckligt uppfylld för att ingen ska kunna reta sig på mig, känna avundsjuka, prata skit bakom min rygg eller kanske få sig en tankeställare och vilja ha ut mer av sitt eget liv?

Att vara liten och ständigt få dessa Jantelagar nedkörda i halsen borde med facit i hand kunna likställas med barnmisshandel. Laglig barnmisshandel är det väl då vi lever i ett land med åsiktsfrihet. Orden får flöda fritt, alla har rätt att uttrycka sina känslor och tankar och många av dom hundratusentals svenskar som lever under Jantes ok vet inte bättre än att dom fortsätter förpesta kommande generationer med denna dynga, en dynga som det tar åratal av sunt förnuft, vilja, terapi och heltidsarbete i konsten att rätta till sin självbild för att långsamt hacka bort.

I´m expendable” säger John Rambo i den här filmen när han sitter i en liten båt tillsammans med en vietnamesisk kvinna som han tycker om. “What mean expendable?” frågar hon och Rambo blir tyst. Eftertänksamt svarar han “It’s like someone invites you to a party and you don’t show up. It doesn’t really matter.

Du ska inte tro att du duger till något. Du är en förbrukningsvara, en människa ingen bryr sig om. Ingen märker om du är där, om du är med, om du lever eller är död. Du ska inte tro att någon bryr sig. John Rambo lärde sig det i kriget, jag lärde mig det i en svensk liten stad. Vem kunde tro att det gick att hitta en beröringspunkt mellan en ärrad krigsveteran med bandana som dödar i samma tempo som andra äter kokosprickar – och mig?

I Rambo – First Blood part II får John Rambo i uppdrag att resa tillbaka till Vietnam för att leta upp amerikanska krigsfångar, ta kort på dom som bevis för att dom finns och sen resa hem igen. Då Rambo inte direkt framstår som en mästerfotograf i första hand är detta dömt att misslyckas – eller lyckas beroende på hur man ser på saken. I Rambos hjärna ska fångarna fritas och flygas hem men uppdragsgivaren Marshall Murdock (Charles Napier) tycker annorlunda.

Jag flyttade från det där inkränkta helvetesnästet som jag kallar min hemstad när jag var arton år och i samma sekund som jag kom till Stockholm bestämde jag mig för att försöka mota bort den där Jante som jag fått med bröstmjölken. Jag hatade hela tankesättet, det stämde inte för mig. Jag är VISST nån. Jag kan VISST saker. Det är VISST okej att vara stolt över sig själv, vara glad över det jag kan, gör och hur jag mår och jag tänker VISST ha lycka som mitt mål. Jag struntar i vad andra tycker, mitt liv är mitt och ingen ska få mig att känna att jag ingenting är värd.

Den här filmen har nästan trettio år på nacken och jag har sett den många gånger genom åren, under vissa perioder kanske ohälsosamt många. Nu såg jag den tillsammans med tre ungdomar som utan det minsta nostalgiskt skimmer gav den toppbetyg. Det gjorde mig alldeles varm i hjärtat, precis som samtalet vi hade efteråt, om det här med att se sig själv som förbrukningsvara. Alla tre såg ut som frågetecken, dom fattade inte vad jag pratade om. Vem fan är den där Jante?

Det tog mig 22 år av brutal envishet, av att kravla mig igenom motgångar, av att unna mig att surfa på medgångar men nu vet jag det både jag och Rambo borde ha vetat hela tiden: I´m not expendable!

Så när nån uttrycker den mest korkade meningen i världshistorien – Vem tror du att du är? – vet jag svaret. Jag är jag. Det räcker. Jag är bra.

 

{ 17 comments… read them below or add one }

Henke juni 23, 2013 kl. 08:41

Jante är ett as. Att lägga ner Jantes ok och ta ett steg åt sidan och sväva iväg är en av de svåraste saker man kan göra. Om du kan fixa ett vattentätt skott mellan generationerna och stänga ute Jante är du värd en superstor guldstjärna!

Du har mycket att vara stolt över för du är bra. Du gör roliga och fina kuddar, du är intresserad av folk och förstår värdet av att lyssna, du är en hejjare på design, du är lojal och du skriver sjukt bra blogginlägg!

Hey! First blood igår, Rambo II idag! Har vi startat en revival? 😀

Svara

Fiffi juni 23, 2013 kl. 10:23

Henke:
Tack för dina ord! Vad gullig du är! 🙂 Är det nån jag önskar att Rambo kunde göra slarvsylta av på riktigt med både kniv, bazooka och synål så är det denne eländige Jante.

Men du….kan man återuppliva något som aldrig varit dött?

Svara

Markus juni 23, 2013 kl. 18:38

Skönt och kika på en klassiker ibland, själv ska jag kika på Terminator 2 ikväll! =)

Svara

Fiffi juni 23, 2013 kl. 18:54

Markus:
Det gör du helt rätt i! Själv såg jag Son of Rambow häromdagen 🙂

Svara

Sofia juni 24, 2013 kl. 05:30

Jag har alltid sett Jante som någon slag perverterad version av den i grunden bra egenskapen att kunna känna sig nöjd och tillfreds med den man är och det man har. Men kriterierna för det måste man ju sätta upp själv, inte av andra. Inskränkt småstadsattityd sitter i folksjälen överallt, inte bara i inskränkta småstäder. Underbart personlig kärleksförklaring!

Svara

Fiffi juni 24, 2013 kl. 07:13

Sofia:
Du har helt rätt i att inskränktheten finns överallt, jag tror bara att det är väldigt mycket lättare att hålla den ifrån sig om man bor i lite större städer.

Och tack! Det är ju en kärleksförklaring till filmen även om den kanske inte är helt uppenbar annat än till betyget 🙂

Svara

Sofia juni 24, 2013 kl. 10:58

Jag känner att jag kan utgå från en viss förförståelse av din kärlek till en viss skådespelare och en viss karaktär. Behövs liksom inget betyg 🙂

Svara

Fiffi juni 24, 2013 kl. 12:24

Sofia:
Nämen, är det så? *häpnar* 😉

Svara

Jojjenito juni 25, 2013 kl. 09:23

Fin text! 🙂

Galet betyg. 😉

Svara

Fiffi juni 25, 2013 kl. 10:40

Jojjenito:
Tack 🙂
Nej, tvärtom. Det är helt o-galet 🙂

Svara

Henke juni 25, 2013 kl. 13:13

Galen text,
Fint betyg ?

Svara

Fiffi juni 25, 2013 kl. 13:54

Henke:
Betyget är o-galet och jättefint (tycker ju jag).
Texten är galen så till vida att den ens ska behövas skrivas. 🙂

Svara

filmitch juni 28, 2013 kl. 09:45

Mkt fin – tänkvärd och bra text om en film som i mina ögon inte är speciellt bra eller har ja den har inte många kvaliteer alls men här backar jag med tanke på din fina text som är avsevärt bättre än filmen.

Svara

Fiffi juni 28, 2013 kl. 10:07

filmitch:
Är texten bättre än fem fiffiluror alltså? För filmen är ju en fullpoängare hur man än ser på saken 😉

Svara

filmitch juni 28, 2013 kl. 16:47

Tål att debatteras 😉

Svara

Manne juli 3, 2013 kl. 18:33

Du Fiffi, har du sett filmen Nighthawks? Bra film med stallone vettu.

Svara

Fiffi juli 3, 2013 kl. 19:52

Manne:
Japp, har sett den och ja, den är bra 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: