FILMÅRET 2001

Ojoj, vilket filmår! Wow! Det är nästan så jag trillar av stolen. I vilket fall kändes det som att jag hade en Carola-fläkt rätt upp i ansiktet när jag började kolla vilka filmer som borde vara med på listan. 2001 bjussade på en del filmer som faktiskt – redan – kan kallas klassiker. Kanonfilmer helt enkelt. Herregud, ja! Nu kör vi!

 

10. 3000 miles to Graceland

Den här filmen gled in på listan med hjälp av både hemlängtan, medvind och vaselin men jag kunde inte låta bli. Några läsare kommer säkert ifrågasätta min filmsmak när ni ser vilka filmer som blev bubblare istället för denna MEN jag gillar hela det här utflippade gänget. Kevin Costner och Kurt Russell som Elvis, bara en sån sak.

.

.

.

9. Pianisten

Michael Haneke är inte känd för att göra ytliga fredagsmysfilmer direkt – och jag gillar det. Hans filmer är alltid kluriga, ibland svåra men alltid alltid intressanta.

.

.

.

8. Legally Blonde

Jorå, det går jättebra att vara blond, ha rosa kläder, höga klackar och INTE vara en bimbo! Bra skit det här!

.

.

.

7. The Others

Mysigt, rysligt och spännande i bästa Hitchcock-andan. Nicole Kidman är magisk men vem är förvånad? Inte jag!

.

.

.

6. Hedwig and the angry inch

Det här är en alldeles fantastisk musikalfilm som det – fortfarande – känns som alldeles för få har sett eller ens känner till. Howcome? Jag fattar inte. John Cameron Mitchell skrev både boken och filmmanuset, regisserade filmen och spelar huvudrollen – vilken hjälteinsats han gör! När jag såg honom göra den här rollen på Broadway, kände värmen från den lyriskt skrikande publiken och hörde snacket efteråt så förstod jag vilken stor och välförtjänt IKON både han och Hedwig är i gayvärlden – i alla fall over there.

.

.

.

5. Shrek

Det här var nåt heeeelt nytt när det kom. Shrek, ett träsktroll som gör stearinljus av öronvax, en åsna som man till en början vill ”göra en Runar” med, en prinsessa som inte ser ut som Disney-diton och en skönt twistad historia. Shrek tog sig rätt in i mitt hjärta och har varit där sedan dess. En perfekt film skulle jag säga!

.

.

.

4. Ocean´s Eleven

Jag blev helt jävla KÄR i den här filmen när jag såg den första gången. Den obegripliga heisten, spänningen, casten, Brad Pitts ständiga ätande, Andy Garcia som ”bad guy”, George Clooneys cockerspanielögon, David Holmes musik och Steven Soderberghs fingertoppskänsliga regi.

.

.

.

3. Moulin Rouge

Jag såg den på bio. Fattade fan ingenting. Grunnade på filmen några dagar. Vad tusan VAR det för nåt? Gick till bion och såg filmen igen. VANSINNE! Tårarna rann! It´s a little bit funny this feeling inside. Love lift us up where we belong. FÄRGERNA! MUSIKEN! KÄRLEKEN! FRANSOSER! ELEFANTER! DVÄRGAR! FILMMAGI! NICOLE! OCH EWAN-MED-TÄNDERNA!

.

.

.

2. Monster´s Inc

Precis som på bronsplats så är det här en film som är FILMMAGI för mig. En animerad film som drar igång varenda jäkla känsla jag har i kroppen och jag vill gifta mig med en enögd grön varelse vid namn Mike.

.

.

.

1. Mulholland Drive

David Lynch KLASSIKER Mullholland Drive rockade min värld. Den gäckade mig. Den fick mig att HÄPNA. Och FAN vad jag använder STORA bokstäver helt plötsligt! Det här är en film som måste ses och jag tror man kan dela in alla som sett den i två läger: ni som inte fattar nåt och vi som gör det. Och vi som fattar kan delas in i två läger: ni som ger sig fan på att fatta historien på riktigt och vi som släpper sargen och inser våra begränsningar. Jag har beslutat mig för att jag mår bra av att inte ha alla svar. Jag älskar filmen ändå.

.

Bubblare: Donnie Darko, K-Pax

Idag listar flera av mina filmspanarkompisar sina favoritfilmer från 2001. Klicka på deras namn för att komma till listorna.
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Filmitch
Rörliga bilder och tryckta ord

Tre om en: SHREK – Nu och för alltid

Jag minns att jag hörde Hans Wiklund på radio, det var nångång under 2001 när han hade varit i Cannes och sett nån nyskapande datoranimerad film om ett grönt träsktroll som rapade och fes och som dessutom var nominerad för nåt pris – i pretto-Cannes!

Sånt händer ju inte, jag fattade ingenting, men filmen verkade skum på ett bra sätt och rätt kul. Sen kom filmen till Sverige, jag såg den på bio och föll totalt pladask för detta gröna snällismonster vid namn Shrek.

Nu har det gått nio år och det är dags för fjärde Shrek-filmen att gå upp på bio. Shrek fick sin prinsessa, han har varit med om äventyr med gamla polare (Åsnan) och nya polare (Mästerkatten), han har bråkat med fru Fiona, blivit pappa till tre små gröningar – och sen då…? Vad blev det med livet, Shrek? Blev det som du ville?

Shrek Nu och för alltid handlar om just det: om småbarnsföräldrars ständiga gluttande över staketet, om tankarna på att allt var bättre förr, om längtan efter någonting annat och om okunskapen att vara glad åt det man har. Det är faktiskt en rätt tankfull film, om än en smula långtråkigare än de övriga filmerna i serien.

Att se Shrek-filmerna dubbat till svenska är lika oskönt som att sova i en pissmyrestack utan sovsäck. Den som kom på att Samuel Fröler skulle vara en toppenröst till Shrek måste vara döv, alternativt genom alla år sett Skärgårdsdoktorn på TV utan ljud. Originalrösterna däremot är klockrena, det är sällan det finns nåt att gnälla på gällande amerikansk animerad film och röstpåläggning.

Nåt som därmeot är toppen med denna film är 3D-effekterna. Jag har inte sett nåt liknande sen Alien vs Monsters, inte ens Avatar-smörjan klår det här. Sen tycker jag fortfarande att 3D över lag är rätt överskattat då jag alltid förväntar mig mycket mycket mer än jag får, men det kanske inte är filmmakarnas fel, det kanske är min önskan om karusell-pirr i magen som är för stark?

Om detta nu är det sista kapitlet i Shrek-sagan så vill jag lyfta på hatten och säga TACK. Sällan har jag sett så många figurer på film – samtidigt – som alla klivit in och pickat fast sig vid min hjärterot som små små vänner som är med mig i alla tider. Nu och för alltid.

 

Vad tyckte jag om dom ”gamla” Shrek-filmerna då? Jo, såhär:

Shrek 1

 

Shrek 2

 

Shrek 3