PIANISTEN

23 november, 2010

Efter att ha sett och fascinerats av Michael Hanekes psykologiska psykopatdrama Funny games kunde jag inte riktigt hålla mig från Pianisten längre.

Jag har stått och hållt i det här hyrfilmsfodralet många gånger men liksom med Funny games har jag känt nån underlig aversion, som om fodralet vore insmetat med frätande syra eller nåt men nu tog nyfikenheten över magkänslan och filmen är sedd.

Pianisten handlar om lärarinnan Erika (Isabelle Huppert) som oerhört pedantiskt, fyrkantigt och bokstavstroende lär ut konsten att spela piano. Hon beter sig korrekt, hon kläd sig vardagligt i foträta skor, tantiga kläder, bär inget smink och har stram knut i nacken. Hon bor hemma hos sin åldersstigna och militant kontrollerande mamma, ja, dom delar till och med säng och ingen kan ana vad som rör sig bakom den oklanderliga fasaden. Erika använder sin fritid till att besöka porrbiografer och där sitter hon i ett bås, tittar på porrfilm och luktar på männens använda runkpapper.

Walter (Benoît Magimel) är en av hennes elever och han blir förtjust i sin lärarinna men kan inte ana vilket monster han släpper lös bara genom att skrapa lite på ytan. Både monstret inuti Erika och inuti honom själv.

Jag läste en recension av denna film (men minns nu inte var) i vilken skribenten ifrågasatte om Michael Haneke verkligen tyckte om människor. Jag skulle vilja vrida på den frågan en aning. Jag tror Haneke är INTRESSERAD av människor men det som slår mig efter att nu ha sett två av hans filmer är att JAG tamejfan inte tycker om folk efter det här. Haneke lyckas få sina åskådare att tycka genuin illa om människor som fenomen.

Jag blir hatisk och jag blir äcklad av Erika samtidigt som jag faktiskt inte bryr mig om henne. Hon är osympatisk på ett sätt som gör att jag tänker “okej, tanten har en skruv lös, eller två, eller ett helt jävla byggvaruhus men…so what!?” Att bli påprånglad människans absolut vidrigaste och sjukaste sidor på detta vis är allt annat än mysigt och hur intressant det än kan vara så lämnar den här filmen en eftersmak som inte direkt smakar mumma.

Visst är det mänskligt att vilja bli älskad och visst är det förståeligt att både män och kvinnor kan bli sexuellt skadade av alla möjliga – och omöjliga – orsaker, men precis som i Funny games så lämnar Haneke många frågetecken till oss åskådare att räta ut själva. Jag gillar att inte alltid få allt serverat på silverfat men då gäller det att vara på precis rätt humör när man ser filmen och just idag orkade jag inte vara det, inte ända fram.

 

 

 

{ 10 comments… read them below or add one }

Jojjenito november 23, 2010 kl. 17:59

Ah ha, Pianisten. Fick obehagskänslor under den biovisningen. Bakom mig satt ett pensionärspar som förmodligen sett det höga betyget i DN/SvD, och förväntade sig en mysig fransk snackfilm med vin/middager/cafébesök. Efter 20 min sa tanten "vad är det för nåt du har tagit med mig på?!" "vad är det här nåt?!!?" "nämen usch!". 20 minuter senare hade de lämnat salongen.

Svara

Joel Burman november 23, 2010 kl. 18:01

Jojjenito: Jag kan se henne framför mig slå till sin man silkesvanten som att han skulle gjort en Travis Bickle på henne.

Svara

Sofia november 23, 2010 kl. 19:27

Hahahaha Ja, myspysig är väl det sista Haneke är

Svara

f i f f i november 23, 2010 kl. 19:43

Jojjenito:
Hahahaha! Jag kan verkligen se det där framför mig. 20 min in i filmen var väl ungefär då hon besökte porrbiografen ;D

Svara

f i f f i november 23, 2010 kl. 19:44

Sofia:
Nejhejdu, inte alls. Och nu fick jag mejl om nästa laddning filmer som är på väg och det kommer en Haneke till ;D

Svara

filmitch november 23, 2010 kl. 19:57

Hå Hå denna hade glömt bort den har en gång i tiden legat på min "att se lista" men glömts bort – nu hamnade den där igen. Det vita bandet av Haneke kan jag verkligen rekommendera.

Svara

f i f f i november 23, 2010 kl. 20:04

filmitch:
Det vita bandet är på G. Borde hamna i min postlåda imorgon om Lovefilms postgång går som den ska (och brevbäraren lämpar ner den i rätt låda) 😉

Svara

Jojjenito november 23, 2010 kl. 20:07

Joel: Man vet aldrig, de kanske blev så kåta att de var tvungna att gå ut (ooops, nu blev det obekvämt igen).

Fiffi: Det är korrekt, det var ungefär då det började grymtas bakom mig, haha.

Vilken Haneke är på g? Eller får man vänta tills recensionen är uppe?

Svara

Jojjenito november 23, 2010 kl. 20:08

Ah, Det vita bandet. Intressant.

Svara

f i f f i november 23, 2010 kl. 20:11

Jojjenito:
Ja du såg svaret här ovan ja 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: