HEDWIG AND THE ANGRY INCH

6 juni, 2012

Den femte filmen jag fick av Henke är en film som jag sedan innan VET är en av hans stora favoriter, det är också en film jag inte lyckats få kläm på alls. Är det en musikal? Är den så utflippad som den verkar? Vem är denne John Cameron Mitchell som skrivit manus, regisserat filmen OCH spelar huvudrollen. Frågorna hopar sig och nu är det dags att räta ut frågetecknen en gång för alla.

Trodde jag.

Haha.

Så blev det inte alls.

Efter första halvan av filmen var jag tvungen att pausa och hyperventilera lite. Jag satt i soffan och kastade konfetti på mig själv, jag drog fram hela min schlagerarsenal med allt vad discokulor och blinkande lampor heter och bara njööööt. Tankarna for iväg till min favoritmusikal De tre musketörerna som spelas på Stockholms stadsteater och om Hedwig and the angry inch någonsin ska sättas upp på en svensk scen så kommer Johannes Bah Kuhnke vara tokgiven för huvudrollen som den transexuella tyskfödda punktjejenkillen Hedwig som reser USA runt för att stalka Tommy Gnosis (Michael Pitt) som toppar listorna med en låt som Hedwig själv skrivit.

Att säga att det här är en musikal är att göra det tämligen enkelt för sig. Jag ser den här filmen mer som ett komiskt drama med många musikinslag och då gillar jag ändå musikaler, det skulle inte vara nedvärderande på något vis att kalla den musikal men den är mycket mer än så. Det här är en film som får mig att skratta, gråta, sjunga med, klappa händerna, bete mig som ett jon och tacka bostadsrättsföreningen att dom satt in fungerande persienner. Det finns scener som är så fantastiska att jag faktiskt pausar och fotar (!) TV:n (med en hoppa-i-sängen-och-rocka-järnet-till-tung-musik-scen som får mig att gråta av skratt, återigen en otrolig insats av en barnskådespelare) och det finns många scener  som gör att jag skulle vilja krama John Cameron Mitchell och aldrig släppa taget.

Mitchell verkar inte ha gjort mycket av filmiskt värde varken före eller efter Hedwig och nånstans förstår jag varför. Hela filmen känns som hans bebis, som en gåva han gett till filmhistorien och som något som urlakat honom så till den milda grad att det liksom inte är nån idé att fortsätta gå på den krattade grusgången. Jag är bara så sjukt imponerad av honom! Vilken röst, vilken utstrålning, vilken skådespelare! Wow, liksom!

Första halvan av filmen är en superstark femma för mig, sen tappar den en smula men håller sig hela vägen till slutet på en stabil fyra. Jag såg om filmen direkt samma dag och kände samma sak andra gången. Betyget får bli en stark fyra men det är en film jag önskar att alla såg. ALLA.

Henkes recension av filmen kan du läsa här.

{ 12 comments… read them below or add one }

Jessica juni 6, 2012 kl. 07:09

Underbar, underbar film. Jag gav den en femma jag. Musiken är oväntat bra också. Väldigt konstigt att den inte har satts upp i Sverige. Så länge får vi nöja oss med filmen. Som jag med all säkerhet kommer att se om.

Svara

Fiffi juni 6, 2012 kl. 13:07

Jessica:
Se Henkes kommentar nedan, den HAR satts upp i Sverige men hag hade ingen aaaaning om det. Attans! 😉

Svara

Henke juni 6, 2012 kl. 09:22

Härligt att du gillade Hedwig. Men vem gör inte det?

John Cameron Mitchell har också regisserat Shortbus och Rabbit Hole.

Musikalen har faktiskt satts upp på Stockholms Stadsteater med den omnämnde killen i huvudrollen, se här.

Svara

Fiffi juni 6, 2012 kl. 13:09

Henke:
Otroligt, fantastiskt, ofattbaaaart att jag missat den uppsättningen på Stadsteatern men klockrent att jag gissade rätt på Johannes ju 😉 Hihi!

Jättebra film!!! Tack så MYCKET för denna!!! 🙂

Svara

Sofia juni 6, 2012 kl. 09:29

Där ser man. Då får väl jag fortsätta att tjura i min hörna medan du, Henke och Jessica har trevligt på annat håll. Hedwig hade vissa poänger, absolut, men jag blev inte riktigt fångad av varken musiken eller historien. Svårt att tänka sig med tanke på vilken typ av film det är, men min reaktion var “sådär”.

Och du, även om “itch” också funkar bra i sammanhanget är det väl något som omfattar ett längdmått som titeln ska avse? 😉

Svara

Fiffi juni 6, 2012 kl. 13:10

Sofia:
Haha, vilken miss! Tack för rättningen, det är ordnat nu men jag trodde verkligen det syftade på klåda 😉

Svara

Hanna juni 16, 2012 kl. 14:39

Rolig läsning! Hedwig är min absolutaste favoritfilm och helt klart filmen jag skulle välja om jag bara fick se en endaste film i resten av mitt liv. Älskar den! Men tycker allt den är värd en femma!

Synd att du missade när Stadsteatern satte upp den (särskilt med tanke på hur mycket du verkar gilla De Tre Musketörerna, älskar den även jag). Roligt att du tänkte dig Johannes som Hedwig och att det faktiskt var så. Det var när Stadsteatern satt upp Hedwig som jag upptäckte både Hedwig och Johannes. Fick också det underbara nöjet att höra John Cameron Mitchell himself sjunga några låtar live. Och tycker btw att du också ska se hans Rabbit hole, riktigt bra film!

Om du youtubear Hedwig/Stockholm Stadsteater finns det en traileraktig video Stadsteatern gjort och några smyginspelade videosar att se.

Svara

Fiffi juni 16, 2012 kl. 17:08

Hanna:
Det är verkligen en fantastisk film och jag har sett den två gånger till sen jag skrev recensionen, sånt händer inte ofta nuförtiden.

Rabbit hole är en av mina absoluta favoritfilmer från 2010, en riktig höjdare som precis som Hedwig är sååååå nära att bli en fullpoängare för mig (https://www.fiffisfilmtajm.se/rabbit-hole/)

Nu ska jag youtuba. Tack för tipset!! 🙂

Svara

Fiffi juni 16, 2012 kl. 17:11

Hanna (igen):
Ååååååååhhh!!!

http://www.youtube.com/watch?v=5Z97oClPlhY

Svara

Henke juni 17, 2012 kl. 10:19

Ouch. Text på svenska, tveksam sång… Näää.

I put on some make-up
And turn on the tape deck
And pull the wig back on my head…

Svara

Fiffi juni 17, 2012 kl. 16:10

Henke:
Att översättningen sällan blir lika bra som originalet håller jag definitivt med om men tveksam sång? Han är ju FANTASTISK!!!

Svara

Hanna juni 18, 2012 kl. 09:23

Ja, Henke Johannes är ju fantastisk!

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: