Tre om en: SHREK – Nu och för alltid

30 juni, 2010

Jag minns att jag hörde Hans Wiklund på radio, det var nångång under 2001 när han hade varit i Cannes och sett nån nyskapande datoranimerad film om ett grönt träsktroll som rapade och fes och som dessutom var nominerad för nåt pris – i pretto-Cannes!

Sånt händer ju inte, jag fattade ingenting, men filmen verkade skum på ett bra sätt och rätt kul. Sen kom filmen till Sverige, jag såg den på bio och föll totalt pladask för detta gröna snällismonster vid namn Shrek.

Nu har det gått nio år och det är dags för fjärde Shrek-filmen att gå upp på bio. Shrek fick sin prinsessa, han har varit med om äventyr med gamla polare (Åsnan) och nya polare (Mästerkatten), han har bråkat med fru Fiona, blivit pappa till tre små gröningar – och sen då…? Vad blev det med livet, Shrek? Blev det som du ville?

Shrek Nu och för alltid handlar om just det: om småbarnsföräldrars ständiga gluttande över staketet, om tankarna på att allt var bättre förr, om längtan efter någonting annat och om okunskapen att vara glad åt det man har. Det är faktiskt en rätt tankfull film, om än en smula långtråkigare än de övriga filmerna i serien.

Att se Shrek-filmerna dubbat till svenska är lika oskönt som att sova i en pissmyrestack utan sovsäck. Den som kom på att Samuel Fröler skulle vara en toppenröst till Shrek måste vara döv, alternativt genom alla år sett Skärgårdsdoktorn på TV utan ljud. Originalrösterna däremot är klockrena, det är sällan det finns nåt att gnälla på gällande amerikansk animerad film och röstpåläggning.

Nåt som därmeot är toppen med denna film är 3D-effekterna. Jag har inte sett nåt liknande sen Alien vs Monsters, inte ens Avatar-smörjan klår det här. Sen tycker jag fortfarande att 3D över lag är rätt överskattat då jag alltid förväntar mig mycket mycket mer än jag får, men det kanske inte är filmmakarnas fel, det kanske är min önskan om karusell-pirr i magen som är för stark?

Om detta nu är det sista kapitlet i Shrek-sagan så vill jag lyfta på hatten och säga TACK. Sällan har jag sett så många figurer på film – samtidigt – som alla klivit in och pickat fast sig vid min hjärterot som små små vänner som är med mig i alla tider. Nu och för alltid.

 

Vad tyckte jag om dom “gamla” Shrek-filmerna då? Jo, såhär:

Shrek 1

 

Shrek 2

 

Shrek 3

{ 4 comments… read them below or add one }

F juli 1, 2010 kl. 10:28

Den var bra eller kanske lite, lite mer än bra, men inte mer 😀 Håller med om att dem andra filmerna var bättre men det var ju 3D på denna så… 8D Och det var bra 3D så. Men mitt betyg: 3 1/2 <3

Svara

f i f f i juli 1, 2010 kl. 20:41

F:
Det tycker jag är ett alldeles strålande betyg.
Märkte du ens att jag somnade förresten? 😉

Svara

Sofia juli 3, 2010 kl. 14:41

Jag har förhållit mig lite tveksam med tanke på att trean sög — tja, elefantgonader 😉 Däremot håller framförallt ettan men även tvåan för många omtagningar. Men varför är det i nio fall av tio alltid fädren som får ha småbarnsångest? Är det förbjudet när man är mamma?

Svara

f i f f i juli 3, 2010 kl. 18:53

Sofia:
Det är "förbjudet" att prata högt om det men jag tror det är precis lika vanligt. Om inte vanligare.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: