FILMÅRET 2001

Ojoj, vilket filmår! Wow! Det är nästan så jag trillar av stolen. I vilket fall kändes det som att jag hade en Carola-fläkt rätt upp i ansiktet när jag började kolla vilka filmer som borde vara med på listan. 2001 bjussade på en del filmer som faktiskt – redan – kan kallas klassiker. Kanonfilmer helt enkelt. Herregud, ja! Nu kör vi!

 

10. 3000 miles to Graceland

Den här filmen gled in på listan med hjälp av både hemlängtan, medvind och vaselin men jag kunde inte låta bli. Några läsare kommer säkert ifrågasätta min filmsmak när ni ser vilka filmer som blev bubblare istället för denna MEN jag gillar hela det här utflippade gänget. Kevin Costner och Kurt Russell som Elvis, bara en sån sak.

.

.

.

9. Pianisten

Michael Haneke är inte känd för att göra ytliga fredagsmysfilmer direkt – och jag gillar det. Hans filmer är alltid kluriga, ibland svåra men alltid alltid intressanta.

.

.

.

8. Legally Blonde

Jorå, det går jättebra att vara blond, ha rosa kläder, höga klackar och INTE vara en bimbo! Bra skit det här!

.

.

.

7. The Others

Mysigt, rysligt och spännande i bästa Hitchcock-andan. Nicole Kidman är magisk men vem är förvånad? Inte jag!

.

.

.

6. Hedwig and the angry inch

Det här är en alldeles fantastisk musikalfilm som det – fortfarande – känns som alldeles för få har sett eller ens känner till. Howcome? Jag fattar inte. John Cameron Mitchell skrev både boken och filmmanuset, regisserade filmen och spelar huvudrollen – vilken hjälteinsats han gör! När jag såg honom göra den här rollen på Broadway, kände värmen från den lyriskt skrikande publiken och hörde snacket efteråt så förstod jag vilken stor och välförtjänt IKON både han och Hedwig är i gayvärlden – i alla fall over there.

.

.

.

5. Shrek

Det här var nåt heeeelt nytt när det kom. Shrek, ett träsktroll som gör stearinljus av öronvax, en åsna som man till en början vill ”göra en Runar” med, en prinsessa som inte ser ut som Disney-diton och en skönt twistad historia. Shrek tog sig rätt in i mitt hjärta och har varit där sedan dess. En perfekt film skulle jag säga!

.

.

.

4. Ocean´s Eleven

Jag blev helt jävla KÄR i den här filmen när jag såg den första gången. Den obegripliga heisten, spänningen, casten, Brad Pitts ständiga ätande, Andy Garcia som ”bad guy”, George Clooneys cockerspanielögon, David Holmes musik och Steven Soderberghs fingertoppskänsliga regi.

.

.

.

3. Moulin Rouge

Jag såg den på bio. Fattade fan ingenting. Grunnade på filmen några dagar. Vad tusan VAR det för nåt? Gick till bion och såg filmen igen. VANSINNE! Tårarna rann! It´s a little bit funny this feeling inside. Love lift us up where we belong. FÄRGERNA! MUSIKEN! KÄRLEKEN! FRANSOSER! ELEFANTER! DVÄRGAR! FILMMAGI! NICOLE! OCH EWAN-MED-TÄNDERNA!

.

.

.

2. Monster´s Inc

Precis som på bronsplats så är det här en film som är FILMMAGI för mig. En animerad film som drar igång varenda jäkla känsla jag har i kroppen och jag vill gifta mig med en enögd grön varelse vid namn Mike.

.

.

.

1. Mulholland Drive

David Lynch KLASSIKER Mullholland Drive rockade min värld. Den gäckade mig. Den fick mig att HÄPNA. Och FAN vad jag använder STORA bokstäver helt plötsligt! Det här är en film som måste ses och jag tror man kan dela in alla som sett den i två läger: ni som inte fattar nåt och vi som gör det. Och vi som fattar kan delas in i två läger: ni som ger sig fan på att fatta historien på riktigt och vi som släpper sargen och inser våra begränsningar. Jag har beslutat mig för att jag mår bra av att inte ha alla svar. Jag älskar filmen ändå.

.

Bubblare: Donnie Darko, K-Pax

Idag listar flera av mina filmspanarkompisar sina favoritfilmer från 2001. Klicka på deras namn för att komma till listorna.
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Filmitch
Rörliga bilder och tryckta ord

THE OTHERS

I kölvattnet av kluriga rysare som Sjätte sinnet och med Alfred Hitchcocks sätt att skapa spänning kom den lilla anspråkslösa filmen The others.

Grace Stewart (Nicole Kidman) är sval och smal och graciös som en ejderhona när hon glider fram i sitt stora tomma hus. Maken Charles (Christopher Eccleston) är soldat och saknad i krig och barnen Anne och Nicholas är mest svaga och sjuka.
Grace anställer nytt tjänstefolk, barnen börjar se och höra sånt som inte finns och visst är det så att livet i det själlösa huset inte är fullt så dött som alla tror.

The others är en traditionell rysare. Det är inte latexmonster, inte datoranimerade läskigheter som mer ser ut som nåt ur Scooby Doo än som något vuxna faktiskt blir rädda för. Nicole Kidman är världsbäst på att vara kall, snygg och distanserad. Filmens manus skulle med enkla medel kunnas skrivas om till ett rent teaterstycke och jag tycker att det är filmens styrka – den är liksom simpel men smart.

Hurv-varningar utfärdas utan att filmen för den skull framkallar mardrömmar.