DEN UNGE ZLATAN

Alla har vi varit små. Alla har vi varit frågetecken där ingen kunnat veta exakt åt vilket håll vi är på väg. Som den där tränaren som sa att Zlatan lika gärna hade kunnat bli cykeltjuv, ja, om han inte hittat till fotbollen alltså. Kanske är det sant, kanske inte men det känns troligt. Vad hade J-O Waldner blivit om han inte fått tag på ett pingisracket i början på 70-talet? Hjärnkirurg? Plattsättare? Tankarna svindlar och ingen vet det rätta svaret.

Dokumentärfilmarna Magnus Gertten och Fredrik Gertten har gjort filmen om den unge Zlatan. 2001 gjorde dom dokumentärfilmen Blådårar 2 som skildrar när Malmö FF åkte ner i Superettan och året som följde som slutade med att dom gick upp i Allsvenskan igen. Många många mååååånga timmar film användes på Malmös unga oslipade diamant Zlatan Ibrahimovic men endast ett fåtal användes i den filmen. Nu har dom dammat av filmarkivet och använt dom punktmarkerade sekvenserna till filmen om Zlatan (och bara Zlatan) och det hade varit himla synd om dessa fallit i glömska för eftervärlden för det finns både en hel del matnyttigt OCH en hel del charmigt att visa.

Det skönaste med denna film är att den i motsats till dokumentären om Ronaldo INTE är en reklamfilm för Zlatan. Den här filmen visar hans sämre sidor, baksidan av ett hett temperament, ego-stilen han har och som gjort honom till den han är, samma ego-stil som inte är helt kompatibel med lagkamrater och ett vi-tänk. Vi får följa Zlatans resa från Rosengård i Malmö till den holländska klubben Ajax och filmen slutar i Italien, när han gör succé i Juventus.

Jag såg filmen tillsammans med min mamma och son igår kväll, det var en helt fullsatt salong och jag måste säga att det var roligt att se mixen av åldrar i nästan samtliga sällskap. Morfäder/farfäder och barnbarn, hela familjer, äldre par. Det känns som en familjefilm i ordets bästa betydelse, precis på samma sätt som Trevligt folk var. Jätteroligt att dokumentärer (och inte bara lättsamma komedier) kan fungera på det sättet!

Mitt betyg:

Sonens betyg:

(stark)

Mammas betyg:

 

 

Fredagsfemman #141

5. Vad är det för fel på folk?

Biobesökare vallfärdade i flera veckor efter premiären för att se Colin Nutleys magplask Medicinen. När det gäller Hallonbåtsflyktingen är det ekande tomt i salongerna. Jag såg om den igår kväll, vi var typ tjugofyra personer på Filmstaden Söder 1, ungefär tvåhundra pers för lite. Eller tre. Fan, den är ju skitrolig! Varför lyssnar biobesökare på kända recensenter när det gäller Hallonbåtsfilmen men inte när det gäller Colin Nutley?

.

.

.

4. Pappans gardiner

Jag har med stor glädje sett dokumentären om Zlatan som gått på Kanal5. Men hur häpnadsväckande många av hans mål är, hur cool han än verkar vara som person så minns jag allra bäst när hans pappa Sefik visade upp Zlatanrummet (aka vardagsrummet) och hur stolt han såg ut över dom specialsydda gardinerna. GARDINERNA! Med sonen på! Världsklass!

.

.

.

3. Gå i barndom

När volymkontrollen som kallas livet är vriden på max och det bubblar och fräser mellan öronen av allt man måste komma ihåg, göra, fixa, greja, möten, tankar, klockslag, drömmar, papper och annat kul, finns det något bättre såna dagar än att gå i barndom? Att ta fram tuschpennor och en Bamse-målarbok (en sån med färdigritade motiv som bara ska ifyllas) och stoppa i Bernard och Bianca-DVD:n i spelaren? Personligen blir jag lugn som en filbunke av det.

.

.

.

2. Reality

Nu är biljetterna släppta för årets upplaga av Stockholms filmfestival. Programmet känns mer fullmatat än förra året, ändå hittar jag bara EN film som jag är alldeles superpepp på. Quentin Dupieux nya film Reality. Det är en fascinerande snubbe den där Dupieux.

.

.

.

1. Meningen med livet

Nästa vecka är det äntligen dags att få svar på den stora frågan – vad är meningen med livet. Vem kunde tro att svaret skulle komma från en scen på Cirkus och att det är Alex och Sigge som satt inne på informationen?

.

.

Fredagsfemman # 18

5. Duo-charmiga David & Gillian

Eftersom jag var så DUM att jag önskade mig lite regn förra fredagen och jag borde ha lärt mig på snart fyrtio är att lite är ett ord som svenska vädergudar inte förstår så har det regnatåregnatåregnat dagar i sträck den här veckan. Det har å andra sidan fått mig att plocka fram årets ”semesternödis” vilket är en DVD-box, gärna en serie, som familjen kan plöja om semestern regnar bort. Nu är det inte semesterdags riktigt än men va fan gör man i stunder av regnpanik och den enda nya ”familjefilmen” på marknaden redan är sedd (Stig-Helmer-tramset) av samtliga inblandade? Jo. Jag bjuder in barnen till Dana Scully och Fox Mulder och njuter av den första säsongen av X-files som faktiskt håller fortfarande även om den stinker 90-tal. Den funkade till och med på barnen även om sonen var bra skeptisk innan vi började titta.

 

4. Modiga Merida

Det dröjer ett tag innan Disney/Pixars nya film Brave har premiär (den heter Modig på svenska och premiärdatum är 31 augusti) men jag gillar prinsessan Merida redan nu. Trailern är skön, hon är gullig, halvgalen och har superfint hår och jag hoppas – och tror – att filmmakarna vågar ta ut svängarna en hel del för att ge unga tuffa tjejer som tar ansvar för sitt eget liv en ny ball förebild. Jag kan i och för sig tycka att det är synd att hon prompt måste vara prinsessa men jag ska försöka bortse från det.

 

3. Stentuffa Sigourney Weaver

Efter dom senaste veckornas Prometheussnack, efter att ha sett om Alien och njutit av Ripleys tuffhet OCH efter att ha sett om en annan gammal favorit (recension kommer på söndag) så måste jag säga att jag saknar Sigourney Weaver. Vilken skådespelare hon var  och ÄR. Upp med filmfrekvensen Sigourney, jag vill se mer av dig!

 

 

2. Filmnördiga Filmspanarna

Lite drygt en månad har gått sen vi sågs sist och nu är det dags igen. Filmspanarna is in da house och det ska bli väldans skoj att träffas igen imorgon. Har du en filmblogg men inte har fått en inbjudan från oss och du känner att du vill vara med, mejla mig vettja.

 

1. ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN!

Förlåt mig filmspanarvänner men idag börjar fotbolls-EM i Polen/Ukraina. Det är så roligt, det ÄÄÄÄÄÄR så roligt att det liksom inte finns nån annan etta denna vecka. Jag har längtat efter detta sedan VM tog slut 2010 och även den som väntar på nåt gott behöver till slut inte vänta längre.