PAPPA PÅ BURK

7 oktober, 2010

På riktigt nu, vem kom på den svenska titeln på denna film?
Vem? VEM? VEEEM? VEEEEEEM???

Nåt så urbota dumt skulle absolut kunna komma ur huvudet på manusförfattarna till Full fräs med Stefan och Krister, men detta är en amerikansk romcom, ingen underbältetbuskis från Falkenberg och det gör mig till ett levande frågetecken. Varför översätta den fullkomligt dugliga titeln The switch överhuvudtaget?

Bortsett från titelfadäsen och att få lär nappa på filmen på grund av det (“Nämen, Pappa på burk, DET låter som en bra film, DEN ska vi se!”) så är det en ganska angenäm filmupplevelse, dock en anings korkad.

Men va fan, korkade filmer har jag sett förr, korkade amerikanska filmer dräller det av och korkade amerikanska filmer med undermåliga skådespelarprestationer går det elva av på ett dussin men det här är ingen sådan.

Jennifer Aniston spelar Kassie, en medelålders kvinna som drömmer om barn men har insett att hon är för gammal för att hinna vänta på Den Rätte Mannen/Pappan och beslutar sig för att bli gravid genom spermadonation.

Jason Bateman är Wally, Kassies bäste vän och han har uppenbara känslor för Kassie men är en mes med dålig klädsmak som inte vågar säga vad han känner.

Juliette Lewis är Debbie, Kassies extroverta väninna och hjärnan bakom årets fundamentalt superdummaste nu-ska-jag-bli-gravid-fest.

Hon ordnar alltså en fest till Kassies ära där alla hennes vänner ska gratta och hurra för att hon just denna kväll ska insimineras och alltså bli gravid (hallåååå, det är en amerikansk film och ett extremt förenklat manus, alla tänkande människor VET att man inte kan bestämma med hundraprocentig säkerhet vilken dag man ska bli med barn). Med på festen är även spermadonatorn himself, vikingen Roland (Patrick Wilson) med stora bländvita tänder och fru.

Wally kommer till festen, knaprar piller, dricker sprit och tappar kontrollen fullständigt. Han tappar ut Rolands sperma i slasken och bestämmer sig för att rädda situationen på det enda sätt han kan: med ett tidningsomslag föreställande Diane Sawyer, högerhanden och lite pricksäkerhet.

Jennifer Aniston har inte tagit till sig ett endaste ord av all kritik jag kräktes ur mig i min förra Aniston-filmrecension. Det här är ännu en film där hon har samma jävla uppklippta Vänner-frilla och det är nästan så det känns befriande att hon botoxat överläppen (alltså inte själva läpp-läppen utan hela LÄPPEN, från överläppen till näsan liksom) och därmed inte ser yngre ut utan äldre. Hon ser helt enkelt lite normalt smårackig ut.

Jason Bateman tycker jag om. Jag har tyckt om honom sen jag såg honom i Lilla huset på prärien 1981.
Ja, nu skojar jag lite, då hade jag naturligtvis ingen aning om att han hette Jason Bateman och skulle växa upp och bli en charmig manboy med små ögon, då var han bara James, lillebrorsan i familjen Ingalls.

Hur som helst så gillar jag honom skarpt i allt han gör och i Pappa på burk har han fått en roll som passar honom som handen i handsken.

Till sist skulle jag vilja skicka ett litet kärleksbrev till Jeff Goldblum. Han spelar Wallys chef i filmen. Jag känner att det är för lite Jeff Goldblum i världen och trots att han är med rätt lite här så är det tillräckligt för att jag ska få Flugan-abstinens och vilja ha ett JG-maraton en regnig ledig dag.

Med Jason Bateman bredvid mig i soffan.

Och Jennifer Anistons hår som en avklippt tofs i handen.

{ 15 comments… read them below or add one }

Sofia oktober 8, 2010 kl. 04:11

Jag kan bara instämma i Bateman-hyllningen (även om jag inte sett just den här filmen)och inser att jag borde se mer Arrested Development (Firma Ruffel & bygg, apeopås korkade svenska översatta titlar). Ah, vad fan, nog kan jag instämma i Goldblum-hyllningen också.

Svara

movieshine oktober 8, 2010 kl. 06:00

Jaa vem är det som översätter titlar? Den som översätter den första gången kanske?

Svara

f i f f i oktober 8, 2010 kl. 06:10

Sofia:
Jason Bateman är verkligen en sån skådis som alltid gör en strålande insats även om filmen i sig i slutändan inte blev någon höjdare (tex Hancock).

Svara

f i f f i oktober 8, 2010 kl. 06:11

movishine:
En människa som antingen har alldeles för bra fantasi eller saknar det fullständigt.

Svara

Edholm oktober 8, 2010 kl. 07:18

Haha, underbar titel. Det är sånt man får skratta lite åt, underbart enligt min mening 🙂

Svara

f i f f i oktober 8, 2010 kl. 07:34

Edholm:
Smaken är som baken ;D

Svara

Surskägget oktober 8, 2010 kl. 08:29

Jeff Goldblum! Vilken hjälte. En av de mest underskattade skådisarna nånsin tror jag. Det finns fan knappt en skådis som är så otroligt jävla naturlig i sitt skådespel så det är löjligt. Charmig, med glimten i ögat. Han borde vara med i allting jämnt!

Svara

f i f f i oktober 8, 2010 kl. 08:40

Surskägget:
Skriver under och håller med om allt. 🙂

Svara

addepladde oktober 8, 2010 kl. 18:46

Titeln är ju genialisk! En av de bättre "översättningarna" på väldigt länge.

Pappa på burk låter ju betydligt mer intressant än The Switch. Söker man på originaltiteln på Imdb får man tio träffar. Det finns alltså tio The Swithc, men bara en Pappa på burk.

Svara

f i f f i oktober 8, 2010 kl. 19:15

addepladde:
Det låter bara så väldigt väldigt tramsigt.

Svara

addepladde oktober 8, 2010 kl. 19:19

Men är inte själva filmen lite tramsig då? 😉

Svara

f i f f i oktober 8, 2010 kl. 19:22

addepladde:
Inte fullt så tramsig som titeln 😉

Svara

movieshine oktober 8, 2010 kl. 20:51

Men så har det juh alltid varit. Dom kanske är i samma släkt? =)

Svara

f i f f i oktober 9, 2010 kl. 11:13

movieshine:
Kanske det ;D

Svara

RJ oktober 11, 2010 kl. 15:37

Jason Bateman rockar! Och det tycker jag också att Aniston gör. 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: