PARADIS: KÄRLEK

6 oktober, 2013

Det finns en del [kvinnor] som tycker att jämlikhet är att kvinnor ska få göra precis allt män i alla tider har gjort.

Det finns en del [kvinnor] som tycker att rättvisa är att kvinnor gör mer av det männen gjort mycket och mindre av det män aldrig gör, oavsett område. Har du en man som inte städar hemma, sluta städa du med. Har du en man som gillar att festa, gör det du med. Har du en man som inte jobbar, strunta i det du med, varför är det just du som ska försörja familjen? Passa på. Strunta i konventioner. Sluta tänk manligt och kvinnligt, bara gör.

Jag är så jäkla kluven till det här. Självklart tycker jag att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och exakt samma skyldigheter men jag är inte säker på att världen blir en bättre plats om det är vi kvinnor som ska försöka “bli” som männen i alla lägen.

Voldo skrev på sin blogg om några kvinnliga komiker från College Humor som uppmanar HBO att visa fler penisar i sina TV-serier med huvudargumentet att serierna visar kvinnobröst och att det ska bli mer rättvist. Jag skrev en kommentar där om det underliga i att lösningen verkar ligga i att visa fler penisar, inte i att visa färre bröst om det nu är mängden kvinnobröst som är problemet.

Precis samma typ av resonemang hamnar min hjärna i när jag ser filmen Paradis: Kärlek. Europeiska kvinnor åker till Kenya för att köpa sex av prostituerade afrikanska män. Är det okej att kvinnor köper sex utomlands bara för att män vallfärdar till Thailand och gör detsamma? Does two wrongs make a right?

Alla som känner mig vet min inställning till torskar i allmänhet och till Thailand och köpefruar i synnerhet. Jag orkar inte dra den harangen igen för jag vill inte ha hela min inkorg fullsmockad med mejl från kränkta vita troll-män som proklamerar sina rättigheter och som tycker att jag är någon bitter feministflata som man ska öva smutskastning på. Been there done that. Sist jag skrev om det här ämnet (dock inte här utan på min förra blogg)  fick jag nittio kommentarer på femton minuter varav orden “fitta” och/eller “ful” var med i samtliga. Jag har svårt att tro att jag får samma mejlbombning från kränkta vita kvinnor som tycker att jag är ett feminist-as som inte unnar dom rättigheten till svarta könsorgan, men man ska aldrig säga aldrig.

Paradis: Kärlek är en spelfilm som mycket väl hade kunnat vara en dokumentär. Hade jag inte läst att den österrikiske regissören Ulrich Seidl även skrivit manus hade jag definitivt köpt filmen som en ren dokumentär. Att det är en riktig film gör nästan det hela ännu läskigare. Att spela dessa roller så trovärdigt som skådespelarna gör…det är banne mig obegripligt och det är väldigt väldigt modigt. Jag fattar inte hur dom gör.

Margarete Tiesel spelar Teresa, en medelålders mamma som lämnar sin tonårsdotter hemma och åker till Kenya på semester. Där träffar hon tre andra österrikiska/tyska kvinnor och tillsammans går dom all in på semestern vad gäller sexuella äventyr med mörka pojkar och män. Den vidrigaste scenen är när Teresa fyller år och dom fyra har köpt en ung svart man för nån form av sexy dans och sex. Hur dom beter sig mot honom, hur dom pratar OM honom, hur dom helt hämningslöst utnyttjar honom, det är på gränsen till att jag inte kan se på. Samtidigt tänker jag tvärtomtanken. Att det varit fyra överviktiga 50-plus-män som köpt en kväll med en thailändsk flicka, att dom i princip våldtagit henne alla fyra (vilket kvinnorna definitivt gjort med den afrikanske killen om han bara lyckats få stånd) och hur stenhårt dom allra flesta kvinnor dömt ut såna män som svin. Som as. Som djur.

Filmens kvinnor är inte ett dugg bättre.

Som vanligt när jag ser denna typ av film får jag en frustande vilja att bygga mig en egen alternativ planet och ta med mig alla mina snälla nära och kära dit och sen bara skita en hel jävla hög i resten av byket. Jag blir så arg, så ledsen, så utom mig att jag samtidigt förstår att det är en väldigt bra film jag ser som kan försätta mig i den här sinnesstämningen. För det är det, det ÄR en bra film!

Det här är den första delen i Ulrich Seidls Paradis-trilogi där del två heter Paradis: Tro och handlar om Teresas syster och hennes predikningar i Österrike och den tredje heter Paradis: Hopp och handlar om Teresas tonårsdotter som tillbringar sommaren på ett bantningsläger medans mamman förlustar sig i Kenya. Den sistnämnda visas just nu på Zita i Stockholm.

{ 9 comments… read them below or add one }

Sofia oktober 6, 2013 kl. 09:15

Jättebra inlägg, även om dina funderingar kring den principiella frågan känns mer intressanta än filmen i sig. Men eftersom du säger att den är bra antar jag att den inte på något sätt antyder att det skulle vara mer ok för dessa fyra kvinnor att bete sig som de gör än om de vore män?

Svara

Fiffi oktober 6, 2013 kl. 09:40

Sofia:
Jag hoppas att det framgår av texten att jag tycker det är ett skitbeteende oavsett om det är män eller kvinnor som med hjälp av pengar köper människor som inga har. Annars förtydligar jag det gärna här. Kvinnorna i den här filmen framställs på intet sätt ur en trevlig dager. Dom framställs på samma sätt som män hade gjort i samma typ av film. Jämlikhet alltså 😉

Svara

Sofia oktober 6, 2013 kl. 14:35

Nej, nej, Ingen som helst tvekan om vad _du_ tycker. Men dina formuleringar kunde ev missuppfattas (eller ja, jag kände att de kunde göra det i alla fall ;)) vad gällde filmen.

Svara

Fiffi oktober 6, 2013 kl. 17:22

Sofia:
Hoppas jag lyckats klargöra nu hur filmen är/står i frågan. Det är absolut ingen försköning, inte på något vis. Mänskligt möjligtvis men inte mer än så.

Svara

filmitch oktober 6, 2013 kl. 11:31

Har haft mina tentakler ute efter den här filmen. Att det var en triologi visste jag inte. Bra inlägg som enligt mitt sätt att se på saken slår in öppna dörrar. Synd bara att dessa dörrar inte ens är på glänt för stora delar av befolkningen.

Svara

Fiffi oktober 6, 2013 kl. 17:34

filmitch:
För stora delar av befolkningen verkar det vara precis tvärtom, att det är in/dom som tycker som jag:s dörr, filmens dörr, som är stängd som om vi satt i ett skyddsrum med sjuttioelva lås och aldrig ens tittade ut. Det går inte ens att föra ett vettigt resonemang för åsikterna är redan inhuggna i stora granitstycken.

Jag måste tillägga att dom [män] jag diskuterat denna fråga med har inte samma syn på prostitutionen i Afrika som dom har om den i Asien till exempel. Män som köper sex är “helt rätt och normalt, thailändskor är sexiga”, kvinnor som köper sex är “äckligt” och dom gör det enbart för att dom är så fula att ingen annan man vill ha dom.

Den där alternativa planeten lockar mer och mer.

Svara

Fiffi oktober 6, 2013 kl. 17:35

Det ska stå “att det är min/dom” och inget annat i första meningen här ovanför.

Svara

filmitch oktober 6, 2013 kl. 20:10

I vilka kretsar umgås du? Ber om ursäkt för det kanske franka uttrycket men det de män som du diskuterat med använder som argument torde höra till det mest korkade jag hört på länge.
Är männen snygga då och om de nu händelsevis är det varför då köpa sex, borde de inte vara ett hett villebråd för trånande kvinnor 😉

Svara

Fiffi oktober 6, 2013 kl. 20:21

filmitch:
Det är en rimlig fråga, en fråga jag ställer mig själv ibland faktiskt (när jag packar väskan som ihärdigast för att ta mig till en fredad plats, en annan planet). Jag träffar väldigt många människor i mitt jobb, människor jag egentligen inte umgås med (alltså inga självvalda vänner) men som jag ibland av olika anledningar hamnar i diskussion med. Män med dessa åsikter hör inte till dom mest försynta typerna direkt, åsikterna kommer ut av sig själva som medvetna uttalanden – dock i “grodform” – och då har jag svårt att vara tyst.

Det verkar som att dessa män på riktigt tror att dom asiatiska kvinnor dom träffar på semestern är kära i dom. Att dom är guds gåva till kvinnorna. Att dom måste betala för sällskapet är mer en allmosa än köp av tjänst vilket det inte är när det är kvinnor som gör detsamma.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: