PRETTY WOMAN

25 augusti, 2010

Redan till förtexterna börjar det med att Go West sjunger King of wishful thinking.

Och kanske är det så. Filmen Pretty woman handlar kanske om varje mans önsketänkande: att hitta en snygg, rolig, charmerande långbent hora och ha tillräckligt med pengar att kunna köpa henne precis så länge han själv behagar?

För trodde man i sin enfald något annat så får man sina fiskar varma i fortsättningen av den musikaliska bakgrunden för den rinner på filmen igenom som ett förgiftat vattenfall bestående av kräkmedel, flensost och sura flytningar.

You tell me you want a woman who’s as simple as a flower. Well if you want me to act like that, you’d better pay me by the hour.
Don’t want to travel in the danger zone, take another number. Don’t want a lover who can hold her own, baby step aside if you don’t want to ride”

Jaha. Vi kör på med lite Wild women do med Natalie Cole för att liksom bevisa det tuffa, det självsäkra och genomtänkta valet en tjej gör som prostituerar sig och det fullkomligt självklara i att om en snubbe vill ha en tjej med lite drag i så är det bara att casha upp först.

Sen blir det lite Tangled med Jane Wiedlin (“I remember our bodies lyin’ tangled in the sheets, I remember when love used to be so swee-ee-eet. Now the only thing that’s mixed up, is the way I feel insi-i-ide. We’re pushin’-pullin’, we’re twistin’-shoutin’ (shou-outing) I never thought I’d feel this dou-oubting, dou-oubting“) för hur säker Richard Gere än var på devisen en hora är en hora är en hora och att han skulle kunna se Julia Roberts närvaro enbart som den rena affärsuppgörelsen det var tänkt som, så nej, fan också, killen är inte gjord av sten. Den känslokalla och beräknade jäveln hade inte räknat med det där som kallas kärlek. Han hade inte räknat med att köttet han köpte även innehöll blod.

Sen fortsätter det med Life in detail med Robert Palmer, No explanation med Peter Cetera och det inte direkt förvånande spåret Wild one med Iggy Pop för guuud ja, guuuuuud så vild hon är Julia Roberts med lårhöga plaststövlar och allt och hon rapar och pratar högt och är alldeles VIVID och otyglat hämningslös i alla situationer och sen kommer Fallen med Lauren Wood och självklart Pretty Woman med Roy Orbison.

Att göra en film som heter Pretty woman och inte ha med Pretty woman i soundtracket det är ju som att göra en film som heter Sweet home Alabama och inte ha Sweet home Alabama-låten på plattan. Det vore ju heeeeelt kockobello liksom. Knasigt också. Och fel på nåt sätt.

Sen måste det till lite Show me your soul med Red Hot Chili Peppers för att bevisa att även horor har en själ och även täta businessmän har ett hjärta och som grädde på moset spelas It must have been love med Roxette.

Är det inte för gulligt så säg? It must have been love, all the time, hela tiden. Såklart det är käääärlek. Så fint, så härligt och framförallt – så äkta.

Nä, hördödu, nu hoppas jag att ironin går igenom och att syrligheten liksom droppar mellan bokstäverna.

Pretty woman är hollywoodromantik i sin allra mest missfärgade form. Jag kan inte för mitt liv fatta vad det var som gjorde att jag tyckte om i filmen när jag såg den för tjugo år sedan men jag får skylla på att jag var ung och blåögd.

Blåögd är jag visserligen fortfarande, men inte naiv och definitivt inte lika lättflirtad – vare sig det gäller snubbar eller film.

När jag var 18 år och såg filmen på premiären 1990:

När jag är snart 38, det är 2010 och jag ser den med liiiite andra ögon:

{ 18 comments… read them below or add one }

Sofia augusti 26, 2010 kl. 04:47

Jamen du vet, när horor är så fräscha som Roberts då är det ju nästan som att ha en vanlig tjej (fast man betalar henne då…) Och egentligen är inte alla förhållanden prostitutionen? Betalar inte alla killar ett mer eller mindre högt pris för att få ligga — här är det tjejerna som sitter (ligger) på tillgångarna — grrrl power! 😉

Svara

f i f f i augusti 26, 2010 kl. 06:03

Sofia:
Jag tror det finns även tjejer som betalar ett högt pris för att få ligga men det är inte lika charmigt, det blir inga Hollywood-blockbusters av DET manuset 😉

Svara

addepladde augusti 26, 2010 kl. 09:12

Fantastiskt analys du har gjort. Har aldrig tänkt på att musiken är så genomtänkt. Det kan ju fortfarande bara vara en ren slump, men ändå.

Sen är du allt lite hård. Jag tycker fortfarande den håller hög klass. Den är betydligt charmigare än nästan alla kopior de senaste 10 åren.

Svara

f i f f i augusti 26, 2010 kl. 10:12

addepladde:
Jag tror inte så mycket om färgen på en strumpa får passera utan riktiga analyser så att musiken skulle vara en slump tror jag inte på 😉

Men ja, jag är hård.
Jag är hård mot dom hårda och snäll mot dom snälla och just nu känns Pretty woman-teamet som några som förtjänar spanking med persiennlameller.

Svara

Sofia augusti 26, 2010 kl. 15:54

Jomen just — är inte det lite Hollywoodskt? Att det på något sätt är killen som måste ge upp något för att få kunna ligga medan det är tjejen som ska hålla emot? Att ett förhållande ofta framställs som ett pris han måste betala för att få ha sex? Medan det för henne snarare är sexet som är priset för ett rikitgt förhållande och, självklart, en familj…

Jäkligt säker analys för övrigt!

Svara

f i f f i augusti 26, 2010 kl. 16:27

Sofia:
Om vem som betalar vilket pris så slog du huvudet på spiken där litegrann tror jag 😉

En annan sak. Tänk om det varit tvärtom. Att Pretty woman var Pretty boy och en kvinna skulle "vara tvungen" att köpa en man/sex/sällskap på film, hur skulle denna kvinna framställas? Skulle Julia Roberts spela den rollen? Näheeeeej. Det är knappt att Marit Paulsen skulle få den trots idoga provfilmningar.

Det skulle vara en sån jävla rugguggla och killen i fråga skulle framställas som antingen ett riktigt tycka-synd-om-offer eller förståndshandikappad. Eller en mix av båda.
Och det skulle knappast bli en etta på biotoppen 🙂

Svara

andreashyllman augusti 26, 2010 kl. 16:47

Haha, nej, jag har faktiskt inte sett Gudfadern! Jag har sett glimtar ur den kan man säga, men jag har aldrig helhjärtat suttit mig och sett den. Och tro mig, jag skäms. Det var svårt att erkänna det på min blogg. Jag SKA se den SNART! 😉

Svara

f i f f i augusti 26, 2010 kl. 17:18

andreashyllman:
Inte snart.
NUUUUU!

Jag skickar ett hästhuvud på posten annars!
(Du fattar grejen när du sett filmerna;))

Svara

Sofia augusti 26, 2010 kl. 19:07

@andreashyllman: Läs boken, det är bättre än alla filmerna tillsammans (hädiskt, jag vet)!

@Fiffi: Kanske inte Marit Paulsen, snarare en mer tragisk version av Kim Catrall, men likväl ingen Roberts, det har du helt rätt i. Exhibit A: Cocktail… Och är inte det ultimata beviset för denna tes American Gigolo, Richard Gere kan vara både torsk och hora, det kan inte Roberts.

Svara

f i f f i augusti 26, 2010 kl. 19:48

Sofia:
Tänk så bra han har det den gamle Richard 😉

Svara

filmitch augusti 26, 2010 kl. 20:34

Tack Fiffi! Jag har under lång tid kännt mig ensam om att avsky denna film nu vet jag att vi åtminstone är två. Men för 20 år sedan tyckte jag den var helt ok. man blir grinigare med åren (åtminstone jag ).

Svara

f i f f i augusti 27, 2010 kl. 06:10

Tror du att det är just grinigare som vi har blivit? Tror du bara inte att vi såg på världen på ett enklare sätt när vi var "små" och därmed också på film?

Jag analyserade nog inte så mycket då, det var mer "är filmen sviiinbra eller skiiitdålig?" och sen var det inte mer med det.

Grinig kan man ju liksom vara ändå ;D

Svara

D-RL augusti 27, 2010 kl. 06:51

Jag har aldrig förstått varför någon skulle kunna tycka om filmen. Inte heller när jag var liten. Finns absolut ingenting som är bra med den. Ingenting.

Svara

f i f f i augusti 27, 2010 kl. 08:54

D-RL:
Håller med dig till punkt och pricka. I alla fall just nu 🙂

Svara

filmitch augusti 27, 2010 kl. 17:07

Du har nog rätt men jag får ofta höra att jag är gnällig o grinig när jag inte gillar s.k "trevliga" och "Bra" filmer som t.ex Pretty Woman" och Millenium triologin. Jag har kanske förfinat min smak på äldre dar. det låter bättre;)

Svara

f i f f i augusti 30, 2010 kl. 05:35

filmitch:
Förfinat är ett bra ord. Låter lite Carl-Jan sådär. Skåla med dyrt bubbel i handblåsta glas och titta på förstklassig film, typ 😉

Svara

Henke mars 16, 2011 kl. 08:56

Brahet till fiffi 1: Kul analys av musiken. Självklart är den minutiöst genomtänkt och medvetet vald. Ändock, jag har aldrig tänkt på PW på det sättet. Kul att få nya insikter!

Brahet till fiffi 2: Jag har alltid hävdat människors rätt att ändra på sina betyg på filmer. Du gör det ännu bättre, visar både betyget satt av ditt undgomliga jag då allt var svart-vitt, och betyget en mer erfaren du ger. Gott så!

Mina betyg då? Tidigt 90-tal gav jag "Pretty woman" fem snorkiga butiksförsäljerskor av fem. Japp, detta var en favvis. Skön saga. Har inte sett den på ett tag nu, men filmen har väl tappat i värde lite (inte minst efter fiffis sågning). Jag tror att jag kanske ger den tre slitna lackstövlar av fem?

Svara

f i f f i mars 16, 2011 kl. 09:30

Henke:
Tack för den fina kommentaren 🙂
Självklart har man rätt att ändra åsikt, oavsett vad frågan är och ÄVEN om det handlar om nåt så livsviktigt som film ;)Det är ju många saker som spelar in på hur man ser en film och vad som går innanför skinnet och i det fallet tror jag åldern har ganska stor betydelse.

Men det är häftigt med dom filmer man sett som liten och som fortfarande är lika bra. DET är klassiker det. 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: