RUBBER

18 november, 2011

För att börja denna något spretiga recension nånstans så kommer här en svengelsk översättning av filmens första monologminuter:

“I Steven Spielbergs film E.T, varför är utomjordingen brun? No reason. I Love Story, varför blir dom två karaktärerna vansinnigt förälskade i varandra? No reason. I Oliver Stone´s JFK, varför blir presidenten helt plötsligt mördad av en främling? No reason.

I den utmärkta Motorsågsmassakern av Tobe Hooper, varför får vi aldrig se karaktärerna gå på toa? Eller tvätta händerna som folk gör i det vanliga livet. Absolutely no reason. Vad som är ännu värre, i Pianisten av Polanski, varför måste killen gömma sig och leva som en luffare när han spelar piano så bra? Ännu en gång är svaret: no reason.

Jag kan hålla på i flera timmar och dra fler exempel, listan är oändlig. Ni har nog aldrig ens tänkt på det men alla stora filmer – utan undantag – innehåller en viktig del av no reason. Vet ni varför? För att livet självt är fullt med no reasons.

Varför kan vi inte se luften omkring oss? No reason. Varför tänker vi alltid? No reason. Varför älskar vissa korv medans andra hatar det? No fucking reason. Damer och herrar, filmen ni ska få se idag är en hyllning till no reason. The most powerful element of style.”

Vad säger man om en sådan inledning? Jag satt mest och bara…gapade. Alltså, jag har skrivit om det där med fördomsanalyser förut, om vad jag får för känsla för en film bara genom att titta på fodralet. Vad gäller den här filmen så var det postern som fick mig intresserad för den är så SJUUUKT snygg. Nu har jag den upptryckt som en dogtag kring halsen men jag skulle mer än gärna ha affischen uppsatt på väggen.

Håller då hela filmen samma höga klass som postern och inledningen? Hmm. Om jag säger såhär, tyckte du Mördartomaterna anfaller kändes som en liiite för overklig Bolibomba-historia för att väcka ditt intresse så låt bli Rubber. Den här filmen handlar nämligen om ett bildäck som vaknar till liv och blir seriemördare. Ja, du läste rätt. Ett bildäck.

Filmens regissör heter Quentin Dupieux och är mannen som låg bakom Mr Oizo när det begav sig. Han har även komponerat musiken till den här filmen. Jag tycker Dupieux är en väldans fascinerande person. En kille som kan komma på ett manus som detta och dessutom rida det iland ska ha all cred jag kan frambringa. Det är snyggt filmat, fast det inte är klokt på en fläck, det är coolt men helt jävla galet, det är helt enkelt en beundransvärd, kärleksfull och helt igenom tokvriden hyllning till filmkonsten, i alla fall är det så JAG ser på saken, mördande bildäck eller ej.

Soundtracket till filmen hittar du på Spotify genom att klicka här.

{ 9 comments… read them below or add one }

BlueRoseCase november 18, 2011 kl. 10:15

Låter ju hur kul som helst! Och då har jag inte sett Mördartomaterna… Men som den petiga jävel jag är så tycker jag Pianisten var ett dåligt exempel. För om jag minns rätt var han väl en jude i ett naziockuperat Polen? No reason, hmm…

Svara

Fiffi november 18, 2011 kl. 18:13

BlueRoseCase:
Ge den en chans om du får tillfälle, det är en MYCKET annorlunda filmupplevelse 🙂

Svara

Sofia november 18, 2011 kl. 10:44

Låter intressant. Och lite…galet. Men egensinne är alltid uppfriskande.

Svara

Fiffi november 18, 2011 kl. 18:14

Sofia:
Hur galet som helst men befriande härligt uppfriskande samtidigt. Och snyggt 🙂

Svara

Nin november 18, 2011 kl. 13:10

Den är lite småknäpp och jag gillar den. Mördartomaterna har jag inte sett men det känns farligare med svarta, gummiluktande däck än tomater som man har i salladen. Däck kan (inser jag efter att ha sett Rubber) rulla på ett obehagligt sätt.

Svara

Fiffi november 18, 2011 kl. 18:15

Nin:
Kul att du också har sett den! 🙂
Däck kan göra mycket på ett obehagligt sätt, till och med flukta på en naken kvinna i duschen och DET hade jag ingen aaaaaning om.

Svara

Martin november 21, 2011 kl. 17:33

En film jag har velat se utan att direkt veta vad den handlar om. Min orsak till detta har enbart varit för soundtracket (gjort av Mr. Oizo precis som du säger och Gaspard Augé (från Justice)). Nu när du har berättat mer om filmen blev jag genast mer intresserad av den i alla sin galenskap.

Tack för påminnelsen 🙂

Svara

Captain Charisma november 25, 2011 kl. 13:30

Elendig film, tomatene er bedre. Så kjeeeeeedelig.

Svara

Fiffi november 25, 2011 kl. 16:34

Captain Charisma:
Jaha. Där ser man 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: