SALO ELLER SODOMS 120 DAGAR

16 mars, 2011

Jag undrar litegrann vad som rörde sig i skallen på Pier Paolo Pasolini runt 1974 när han bestämde sig för att göra den här filmen.

Jag undrar om han på riktigt tyckte att den sexuellt perverterade Marquis de Sade var en intressant kille och därför ville gestalta hans udda idéer på film, jag undrar om han såg sin chans att göra en porrfilm som i konstens goda namn skulle gå upp på vanliga biografer och jag undrar om han själv var nöjd med resultatet?

Alla dessa frågor kommer för evigt bli obesvarade eftersom Pasolini blev brutalt mördad bara veckor efter denna films premiär. Han blev mördad av en ung homosexuell prostituerad som upprepade gånger körde över hans kropp med en bil. Det är i alla fall polisens tes. Den anklade mördaren står fortfarande fast vid att han är oskyldig.

Jaha. Vad handlar den här filmen om då, mer än det som “alla” redan vet: att folk tvingas äta bajs?

Jo, i ett vackert palats i staden Saló upprättade Mussolini en fascistisk “fristat” i slutet av andra världskriget. Fyra högt uppsatta och (förstås) manliga fascister handplockar en grupp unga och mycket vackra män och kvinnor för att utnyttja dom sexuellt, för att använda dom i allsköns orgier, för att utsätta dom för brutalt våld och fruktansvärd förnedring. Det blir en spiral som börjar (i sammanhanget) tämligen oskyldigt men ju längre tiden/filmen går ju mer vidrigheter utsätts ungdomarna för och allting leder fram mot det oundvikliga slutet då dom torteras till döds.

Det säger sig själv, det här är ingen film att se när man vill fly vardagen, må lite bättre och drömma sig bort till en annan värld, i alla fall om man inte råkar heta Marquis de Sade (vilket ju är föga troligt).

Det här är tungt och vidrigt, det är mer en orgie i människans svartaste skrymmen (och nu syftar jag inte enbart på den kroppsliga “tvåan”) än något “spännande och småporrigt”. Att det är snyggt filmat och att Pasolini är grym på bildkomposition tänker jag på i ungefär en kvart sen blir jag mest förbannad, speciellt på den skelögde äcklige fascistgubben som är mer än lovligt besatt av både andras och sin egen bakdel.

Jag har svårt att bedöma det här som en vanlig film tyvärr. För mig är det mer en företeelse, en “snackis” och en spekulativ liten del av filmhistorien. Jag häpnar inte, jag imponeras inte och får inte fram ens en liiiiten hulkning.

Vilken intention Pasolini än hade med filmen så misslyckades han rätt hårt med att nå fram med den till mig. Däremot har den faktiskt vissa tankeväckande kvalitéer som det är svårt även för mig att bortse ifrån. Det gör att jag varken kan eller vill såga den jämns med fotknölarna men en BRA FILM är det inte.

{ 15 comments… read them below or add one }

Henke mars 16, 2011 kl. 08:44

Wow, du tog dig an denna film??

Svara

f i f f i mars 16, 2011 kl. 08:47

Henke:
Jomen. Här kan vad som helst hända. Hahaha 🙂

Svara

filmitch mars 16, 2011 kl. 09:46

Ödets vägar äro outgrundliga Fiffi. Ligger hemma sjuk och igår tyckte jag att en passande film att se skulle vara just Salo.Vad jag tyckte? Mitt omdöme lutar åt ditt håll men jag får rensa tankarna lite innan jag skriver.

Svara

f i f f i mars 16, 2011 kl. 12:05

filmitch:
Två tankar en film, men en väldigt konstig film att välja av oss båda 🙂

Ska bli jätteintressant att läsa dina tankar om den.

Svara

Tommy mars 16, 2011 kl. 13:18

Filmen är ju ett politiskt uttalande, en kritik mot de styrande i Italien under den tiden. Den är inte gjord för att roa massorna som en spelfilm. Och det är inte så svårt att ta reda på vad som rörde sig i hans huvud under tillverkandet av denna film då han gjorde massor av intervjuer som man lätt kan se på nätet. Ett uttalande han gjorde angående detta va: "I hate with particular vehemency the current power, the power of 1975, which is a power that manipulates bodies in a horrible way; a manipulation that has nothing to envy to that performed by Himmler or Hitler"

Svara

f i f f i mars 16, 2011 kl. 13:26

Tommy:
Är det meningen att man måste youtuba eller googla meningen med en film för att förstå den på djupet och hur gjorde man då 1975 om man ville veta? 😉

Skämt åsido, jag förstod att filmen hade en politisk baktanke men med all denna grafiska förnedring är det svårt att hålla begreppen isär. Vad är det regissören egentligen vill berätta och vad är det jag faktiskt tittar på?

Svara

Martin mars 16, 2011 kl. 13:55

En film som jag inte har sett, men dess rykte och ökända innehåll känner jag väl till. Frågan är om jag orkar ta mig igenom denna, men den finns ju med i boken "1001 filmer du…." så man borde väl ta och se den enbart för den. Men det är ingen jag längtar efter direkt.
Starkt av dig Fiffi att ta dig igenom den.

Svara

f i f f i mars 16, 2011 kl. 14:07

Martin:
Det var inte lajbans direkt och kan du välja så låt många av dom där 1001 filmerna gå före 🙂

Svara

filmitch mars 16, 2011 kl. 19:57

Hade diskussion med min bror filmvetaren ang. denna film. Vi är överens om mkt men inte Hitchcock, Bergman och den här. Jag visste lite om bakgrunden till filmen men bara för att det är ett politiskt uttalande som korsar de sade´,samhällskritik samt Mussolinis styre i norra italien efter fritagningen behöver det inte vara bra. Men som jag säger till min bror även Bergman var facinerad av bajs enl. egen utsago.

Svara

f i f f i mars 16, 2011 kl. 20:48

filmitch:
Det går ju an att vara fascinerad av både det ena och det andra men att kräva att jag som tittar på filmen ska förstå varför/därför/hur/allt är en annan femma.

Betyder detta att din bror gillar filmen?

Svara

filmitch mars 17, 2011 kl. 00:45

Det är lite knepigt det där med hur mkt förförståelse man kan kräva av ngn för att man ska kunna uppskatta ngt, risken är faktiskt väldigt stor att folk missuppfattar vad konstnären/författaren etc menar med sitt verk. M.a.o det finns både för o nackdelar med att vara allt för kulturell i sitt skapande.
Filmvetare som han är kunde brodern inte avfärda filmen helt, han hade dock en förståelse om man fann den lite konstig. Han pladdrade b.la på om en kulturell barriär mellan sverige o italien och där kan nog jag ge honom rätt till viss mån. Men som jag skrev tidigare bajs är alltid bajs oavsett vem som producerar det 😉

Svara

Sofia mars 17, 2011 kl. 05:15

Det finns också en hel del intressant rent principiellt filosofiskt med De Sade som å andra sidan blir väldigt svårt att gestalta utan att man hamnar i fekalieätandet 😉 Men starkt jobbat att ha tagit dig igenom denna, jag har försökt ett par gånger men har nog aldrig haft rätt incitament.

Svara

f i f f i mars 17, 2011 kl. 07:31

filmitch:
Med riktigt "svår" konst (installationer, en del videokonst och sånt) så kan jag bli uppriktigt förbannad för att jag förväntas fatta vad konstnären menar men han/hon ger mig inga ledtrådar whatsoever.

Pasolini ger en del ledtrådar i Salo men jag kan inte säga att det är glasklart vad som ska symbolisera Italien och vilka som gestaltar vad. Det ÄR väldigt lätt att se filmen precis bara som den är – också – alltså skita i vad Pasolini tänkt och bara se den som den film den är och då har jag MYCKET svårt att se den som en "bra film". Med mer förkunskaper om den hade jag antagligen sett på filmen liiiite annorlunda men NEJ, jag tänker INTE se om den! 😉

Svara

f i f f i mars 17, 2011 kl. 07:32

Sofia:
Varför inte ge den ETT försök till? Snääääälla! Jag skulle så gärna vilja läsa din recension av den. Hihi. 🙂

Svara

Sofia mars 17, 2011 kl. 13:48

Haha, någon dag kanske jag känner mig upplagd för en sådan upplevelse också 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: