Simon och ekarna

22 november, 2011

Det är sommar 1939 och Simon (Jonathan S. Wächter) sitter uppkrupen i sin koja i den stora eken vid vattnet. Han är kanske tio år och inne i en stor upptäckarfas i livet men hans arbetarpappa tycker att Simon fokuserar på fel grejer, att det är trams att läsa böcker (trots att han fått dom av sin mamma) och att en pojke aldrig kan bli en redig karl utan valkar i händerna. Han tycker också det är underligt att Simon inte har några vänner och heller inte verkar sakna det.

Då Simon är en förslagen pojke har han tagit sin framtid i egna händer och på eget bevåg sökt till det “fiiiina” läroverket. Pappan är skeptisk, såklart och han får Simon att lova att aldrig någonsin glömma var han kommer ifrån även om han dagarna i ända kommer att umgås med fisförnäma ynglingar.

Simon börjar i skolan och redan första dagen träffar han Isak (Karl Martin Eriksson), en liten judisk pojke som kom att bli Simons allra bästa vän.

Kriget närmar sig mer och mer och det är inte lätt att vara tysk och jude även om man bor i Sverige. Isaks mamma är psykiskt sjuk och hamnar på sjukhus och Isak flyttar in hos Simons familj. Isaks pappa är en rik bokhandlare som älskar vackra ting, litteratur, musik och konst och Simon känner sig mer hemma i hans värld än i den fattiga och snävsynta – om än kärleksfulla – omgivningen hans föräldrar kan erbjuda. Isak å andra sidan klickar totalt med Simons pappa och dom två familjerna blir som ett kollektiv, fast med två boenden.

När jag gick ut från biografen och hade besökarnas applåder ljudandes i öronen tänkte jag jag gillar den här filmen men vad handlade den om? Jag vet fortfarande inte riktigt och egentligen spelar det ingen roll (nej, jag har inte läst Marianne Fredrikssons bok som är filmens förlaga). Simon och ekarna är en fin liten film, en snällisfilm om man så vill. Välspelad i samtliga roller men Bill Skarsgård som den lite äldre Simon är fantastisk likaså Helen Sjöholm som Simons mamma.

Denna Helen Sjöholm, hon förbryllar mig. Hon är en sån FANTASTISK skådespelerska men hon gör så få roller på film att jag blir rädd för att hon är vår kvinnliga motsvarighet till Sven-Bertil Taube. Hon kan vara bland det bästa vi har i skådespelarväg men märks det? Näpps. Det är jättesynd tycker jag.

Jag hoppas att jättemånga går iväg och ser Simon och ekarna på bio då den passar utmärkt för alla åldrar och faktiskt är en svensk “familjefilm” helt utan farsartade inslag . Perfekt som jullovsmatinée om inte annat.

Filmen har premiär 9 december.

{ 6 comments… read them below or add one }

BlueRoseCase november 22, 2011 kl. 19:08

Ser fram emot filmen, men har inte heller läst boken. Tror faktiskt jag väntar med det till efter filmversionen.

Svara

Fiffi november 23, 2011 kl. 10:09

BlueRoseCase:
Det gör du alldeles rätt i (tror jag) 🙂

Svara

Joel Burman november 22, 2011 kl. 21:27

Har ej läst boken och såg en work in progress version av filmen i vintras. Den var ej ljudlagd klar och jag tror att den var tio minuter längre än den färdiga filmen. Jag var inte super impad av den men din recension får mig nästan att vilja se om den.

Svara

Fiffi november 23, 2011 kl. 10:12

Joel:
Det är ingen jättestark fyra den får av mig men en “normal” fyra tycker jag filmen är värd. Det är en fin stämning genom hela filmen och inte en enda skådis faller igenom och blir icke trovärdig. Den är mysig liksom, mysig för alla utan att bli töntig. Jag tycker absolut du ska ge filmen en chans. 🙂

Svara

björk januari 2, 2012 kl. 15:49

Ja, filmen är mysig, men tyvärr ibland även töntig. Läs gärna min recension av filmen 🙂 http://bjorksfilm.blogspot.com/2011/12/simon-och-ekarna.html

Svara

Fiffi januari 2, 2012 kl. 19:42

björk:
Jag läste din recension tidigare idag och försökte kommentera men det gick inte då jag är inte ansluten till någon av profilerna jag kunde välja mellan. 🙁 Jag skulle behöva kunna klicka i profilen som heter web/webadress om det ska funka.

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: