STUDIO SEX

18 juli, 2012

Min absoluta favoritbok av Liza Marklund är Studio Sex, den klår till och med Gömda.

Studio Sex läste jag i ett svep under ett dygn, ett dygn under vilket jag egentligen inte hade tid att läsa. Men ibland blir det så, ibland fastnar jag för en bok som liksom skriker på min uppmärksamhet som ett utsvultet barn och då är det bara att ta fram flaskan och mata – eller läsa som i det här fallet. Och jag läste å läste och imponerades svårt av både historien och bihistorien som vävdes samman i ett där och då helt perfekt slutresultat. Jag förstår att det inte är enkelt att göra film av detta. Jag förstår att just bihistorier och speciellt sådana som utspelar sig i en annan tid på en annan plats är i superkniviga att få till så att eventuell twist inte glöms bort, avslöjas för tidigt eller schabblas bort helt.

Att titta på Studio Sex objektivt är omöjligt för mig. Det går inte. Jag kan inte. Frågan är om det ens är möjligt, om jag ens borde försöka. Jag tror inte det. Många av oss som läst Liza Marklunds böcker om journalisten Annika Bengtzon har ju gjort det innan filmerna kommer så jag är definitivt inte ensam om mitt problem och just i det här fallet känns det verkligen som ett sådant. Som ett PROBLEM.

Malin Crépin är helt okej som Annika Bengtzon. Mer eller mindre okända skådespelare används i biroller och det är befriande skönt att se och absolut inget som hamnar på min minuslista . Ändå blir det liksom inte bra och den här filmen är klart sämst av dom tre som släppts trots att grundmanuset – boken – är den mest välskrivna och mångbottnade. Eller så är det just det. Bra manus kan inte behandlas som snabbmat. Studio Sex hade behövt vara 15-20 minuter längre för att alla delar av historien skulle ha fått tillräcklig plats och nu gnäller jag inte bara för att gnälla, jag gnäller för att dom som såg filmen tillsammans med mig – och som inte läst boken – faktiskt inte förstod alla turer i filmen. Jag själv blir mest ledsen på när bra böcker slaktas på det här sättet. Den här förbaskade slit-å-släng-mentaliteten som genomsyrar allt från soffor och musik till nylonstrumpor och filmer nuförtiden.

Studio Sex handlar om unga tjejer som hamnar tokigt i tillvaron, om politiker som utnyttjar sin position i samhället, om narcissistiska män med skev självbild, om att pengar styr, om rädslor, om mod, om vägval och problemlösning på hög personlig nivå. Filmen hade kunnat bli så jävla bra. Nu blev den inte det. Läs boken istället.

{ 4 comments… read them below or add one }

Sofia juli 20, 2012 kl. 16:55

Fast…sex filmer som alla släpps under ett och samma år. Skriker inte det snabbmatsbehandling? Fast intressant att du är så förtjust i boken, själv tycker jag att den är varken bättre eller sämre än mycket annat av det som Marklund har skrivit.

Svara

Fiffi juli 20, 2012 kl. 22:37

Sofia:
Jo, visst gör det det. Det känns som ett tempo som får Beck-gänget att kännas som en geriatrikavdelning. Men, som sagt, jag ger inte upp. Jag ska ta mig igenom dessa filmer om det så är det sista jag gör 😉

Svara

Sofia juli 21, 2012 kl. 09:14

Det som känns lite trist är ju att det måste betala sig att kränga ut den här typen av dussinprodukter, annars skulle de ju aldrig producera eländet. Vi kanske får fråga ut Joel om ekonomin bakom det hela när vi ses nästa gång? De kommer väl aldrig på bio så i så fall måste det ju handla om att man lyckas sälja filmerna till TV och att DVD-marknaden blir tillräckligt lukurativ. Men vilka hyr i så fall? Förutom masochister som du?

Svara

Fiffi juli 21, 2012 kl. 18:18

Sofia:
Det är jag och tyskarna.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: