TAXIDERMIA

31 mars, 2015

A twisted slice of life” står det på postern till den ungerska filmen Taxidermia. Hahahahaaa, tillåt mig skratta tills kinderna krampar, det var dagens, månadens, ÅRETS understatement.  “Visually dazzling” står det också och det kan jag skriva under på samtidigt som frukosten försöker ta sig upp ur magen och ut igen.

Jag såg Taxidermia i söndags kväll precis innan jag skulle sova. Låg i sängen och tittade på datorn, hade hörlurar och trodde jag var kittad. Det var jag inte. Det jag hade behövt var nån att hålla i handen och en spypåse.

Jag har aldrig sett så mycket kräks samtidigt i en film som i denna. Hela den mittersta tredjedelen av filmen går i princip ut på att män som tävlar i att äta extrema mängder äcklig mat (typ vita bönor, typ nån jävla vit pudding, typ nåt….tomatigt) efter tävlingen ska försöka tömma sina magar. Och det gör dom. Mycket. Gärna. I närbild. Det klafsar i hörlurarna, jag hör varenda liten matklump plonka ner i metallskålar och jag hulkar….hulkar så tårarna börjar rinna.

Filmen är uppdelad i tre delar. Den första delen utspelar sig under Andra världskriget och handlar om en man med perversa böjelser som går igång på smärta av olika slag, typ att doppa snorren i stearin, tända på den som vore den ett ljus och sen garva sig gul och blå när lågan blir en halvmeter hög och det börjar svida. Han gillar även att stoppa ner snorren i isvakar, att en höna hackar på den med näbben samt att sätta på uppfläkta grisar. Alltså döda, uppskurna grisar. Ja det var väl det. Man får helt enkelt se lite smått och gott av filmiska upplevelser som i alla fall inte nåt mina ögon förrän nu.

När del två kommer trodde jag att jag hade sett det värsta. Det hade jag inte. Denna del utspelar sig under Kalla kriget och handlar alltså om “an obese speed eater” vid namn Kálmán som även är Ungersk mästare i “sporten”. Det bjuds på en hel del omysigheter såsom bajsiga stjärtskåror och nämnda vomeringsscener och det här är på gränsen för vad jag vill se på film faktiskt. Men jag härdar ut, NU hade jag väl sett allt som fanns att se av “värde”? Eller?

Hick.

Nejdå. Nu kommer del tre. Delen som är anledningen till att filmen heter Taxidermia.

Enligt Wikipedia betyder taxidermi “(grekiska för “gestaltning av huden”) är konsten att konservera döda ryggradsdjur. I vardagligt tal talar man om uppstoppning av djur och i juridiska termer benämns det preparering” och nu får jag lära känna konservatorn med det fågelliknande utseendet och skyddsglasögonen lite bättre. Nu är det nutid och den lille pojken Lajoska som föddes i slutet av den andra delen har nu blivit vuxen. Han är dock aningens klenare byggt än sin far Kálmán som uppenbarligen inte har kunnat sluta äta för nu måste han väga ett ton eller nåt?

Lajoska har pappan i en “bur” i hemmet och han har två gigantiska katter som han matar med smör (eller ister eller nåt annat….äckligt vitt). En dag när Lajoska kommer hem har katterna – i brist på ordentlig mat – käkat på pappan så pappan är död. Då stoppar han upp pappan med katterna och hö. Det ser rätt vidrigt ut. Och nu, med inga närstående kvar i livet, tycker Lajoska att det är en bra idé att leka kirurg med sig själv och han spänner upp sig i nån egenhändigt uppfunnen apparat och börjar operera bort sina egna inre organ – givetvis i närbild, i låååånga scener. Som den idoge taxidermist han är så är målet med det hela att på nåt sätt lyckas stoppa upp sig själv.

Jahopp. Och där ligger jag och mår illa.

Enligt regissören György Pálfi är filmen “a metaphorical socio-political retelling of Hungary’s history from the Second World War to the present day” och precis som med A Serbian Film (som tydligen också enligt filmmakarna ska ha nån slags socialpolitisk baktanke) känner jag: Metaforer….kom igen! Kan ni inte bara erkänna att ni gillar att göra svinäckliga filmer?

Till slut, vad sätter jag för betyg på en film som denna? Hur mycket uppskattar jag att se sånt jag aldrig har sett förut hur vidrigt det än må vara? En hel del faktiskt, alla hulkningar till trots. Taxidermia är verkligen ingen BRA film och det är inte en film jag skulle rekommendera till någon som inte är filmnörd och/eller halvskadad i huvudet men helt utan förtjänster är den faktiskt inte.

Blir du SUPERNYFIKEN på filmen kan jag meddela att den finns att se på youtube! Visserligen saknar den text men jag kan lova att det inte kommer göra någon större skillnad. Jag läste visserligen texten när jag såg filmen men jag hade kunnat hänga med utan. Lätt!

.

.

{ 4 comments… read them below or add one }

Sofia mars 31, 2015 kl. 06:05

Ok, bort, bort, bort alla mentala bilder jag fick av det här — tvättar hjärnan med klorin. Jag som tom hade svårt att ta Wild Tales maghävningar 😉

Svara

Fiffi mars 31, 2015 kl. 09:29

Sofia:
Jag tänkte på dig när jag såg filmen, mindes hur du tittade bort när vi såg Wild Tales. Så jag råder dig att hålla dig långt borta från den här..

Svara

filmitch april 2, 2015 kl. 00:33

Och likt en hund som får korn på ett byte intar jag pointerposition. Jösses vart är världen (och jag) på väg.

Svara

Fiffi april 2, 2015 kl. 07:54

filmitch:
I knew it! Ser fram emot din text sen 😉

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: