THE BABADOOK

9 januari, 2015

När en film blir en snackis blir den oftast det av en anledning. Ännu oftare av en bra anledning.

The Babadook är en klassisk läskigt-monster-under-sängen-historia, en klassisk förälder-blir-hemsökt-av-nåt-demonaktigt-läbbigt-som-egentligen-inte-finns, en klassisk skräckis av den typen som fanns förr, innan det blev modernt med jump scares där det läskiga i nio fall av tio var en kattjävel som tittade fram bakom en gardin. Det sköna med den här filmen är att den trots allt det klassiska ändå känns helt ny.

Mamman Amelia (Essie Davis) lever ensam med sonen Samuel (Noah Wiseman) och om nån tycker pojken i Omen är creepy så är det ingenting mot Samuel.

Samuels pappa är död, han dog när dom var på väg till BB för att föda Samuel. Det känns som att Amelia fastnat i både sorg, förlossningsdepression, baby blues och vanlig hederlig ångest samtidigt som hon är på väg att brutalt gå in i väggen. Samuel är nämligen ett svinjobbigt barn och orsaken till hans beteende kan mycket väl vara en produkt av mammans dito. Det är nånting väldigt trasigt här.

När Samuel hittar barnboken The Babadook och ber mamman läsa den för honom, ja det är då saker och ting börjar gnissla loss ordentligt i den lilla australiensiska familjen.

Utan att spoila någonting alls så måste jag säga att dom dramatiska icke-skräckiga scenerna i filmen är sjukt bra. Fan det kryper i kroppen på mig, vilken negativ och mentalt förgörande spiral dom fastnat i. Relationsdramatiken i filmen känns så äkta och jag hade faktiskt gärna sett denna film även som ett “rent” drama helt utan skräckelement. Men visst, dom läskiga/spännande scenerna lägger till ännu en dimension till filmen och dom funkar dom med men som sagt, det hade varit en bra film även “demonprylen”.

Jennifer Kent har skrivit manus och regisserat filmen och nu ska det bli intressant att se vad som händer härnäst, om allt hon kommer göra är Babadook-uppföljare och spin-offs eller om hon får chans att utveckla sitt filmande och manusskrivande mer. För hon är begåvad, det står helt klart.

Jag tyckte väldigt mycket om The Babadook även om jag inte blev direkt rädd, inte mer än för den skrikande lille pojken och mammans uppenbara behov av hjälp.

{ 10 comments… read them below or add one }

Movies - Noir januari 9, 2015 kl. 17:23

Jobbig unge det där (både karaktären och skådespelaren). Filmen är klart trevlig (nåja) och värd en titt.

The Babadook fick en trea/stark trea av mig.

Svara

Fiffi januari 9, 2015 kl. 20:45

Movies-Noir:
Jag svarade lite på ung-problemet inne hos dig men jag tycker nog inte det är skådespelarens “fel” att ungen är jobbig, jag tror han gör det som krävs av honom. Han ska ju vara svinjobbig och han spelar svinjobbig och han ÄR förjäääääävlig rent utsagt. Men jag tycker Jennifer Kent lyckas göra både honom och hela historien trovärdig.

Klart sevärd film det här 🙂

Svara

Brossan januari 9, 2015 kl. 21:30

Håller med om hela recensionen 🙂

Svara

Fiffi januari 9, 2015 kl. 22:43

Brossan:
Vi tycker lika om nåt! Kors i taket! 😉

Svara

filmitch januari 10, 2015 kl. 09:53

Jag skulle vilja ha den där boken Mr Babadook. Den skulle definitivt läsas de få gånger jag sitter barnvakt 🙂

Svara

Fiffi januari 10, 2015 kl. 11:24

filmitch:
Klicka in här och beställ en vettja 😉
http://thebabadook.com/

(En finfin hemsida för övrigt med mycket extramaterial om filmen)

Svara

filmitch januari 10, 2015 kl. 11:57

Tackar för tipset. Vilken bok 🙂

Svara

Fiffi januari 10, 2015 kl. 12:00

filmitch:
Om du har tid över, kolla gärna den där lilla 3-minutersfilmen om hur boken gjordes för filmen. Charmigt hantverk 🙂

Svara

Micke mars 30, 2015 kl. 08:57

Jag tycker filmen är förra årets bästa skräckfilm. Jag har också beställt boken.

Svara

Fiffi mars 30, 2015 kl. 10:25

Micke:
Spännande. Du får berätta vad som händer om du läser den högt 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: