THE CALL

4 september, 2013

Att vara telefonist på en larmcentral är ett yrke väldigt få SYO-konsulenter informerar om. Efter att ha sett The Call kanske det kan bli lite ändring på det. Visserligen förstår vi som tittar att det är ett psykiskt påfrestande jobb men det känns också…mysigt…på nåt sätt. Familjär stämning, snyggt kontor, sköna människor, ett spännande och viktigt jobb. Sånt som lockar folk till arbetsplatser. Hur det ser ut i verkligheten vet jag såklart inte, jag förstår bara att dom måste ha ett jäkligt pressat schema.

Jordan Turner (Halle Berry) är duktig på sitt jobb men när en flicka blir dödad av en inbrottstjuv när Jordan har henne på tråden ser hon det som ett personligt misslyckande och får svårt att sköta sitt jobb. Hon drömmer mardrömmar, ser syner och vill inte svara i telefon. Hon blir omplacerad så hon kommer bort från ”golvet” och får istället utbilda nya larmtelefonister men när en rookie får in ett samtal från en kidnappad och mycket uppriven flicka får Jordan ta över.

Halle Berrys frisyr vittnar om att historien inte utspelar sig i nutid och till en början inser jag att det bara en känsla, jag har inget faktiskt att ”gå på”. Men sen kommer scenen med en man i en bil som lyssnar på Puttin´on a ritz med Taco och jag vet att jag var tio år när jag lyssnade sönder den skivan så förslagsvis ska filmen kännas som 1982-ish, eller nåt. Men sen pratas det om en favoritfilm och att det är Bridesmaids och då är jag borta igen men det kanske är skit samma egentligen. En petitess i sammanhanget. Dock kan petitesser vara avgörande för om en film upplevs helgjuten eller slarvigt genomförd och The Call är lite både och tycker jag.

Stora delar av filmen är väldigt spännande, snyggt iscensatt med musik och kameravinklar och Abigail Breslin är jättebra som den kidnappade flickan. Sen finns det svagare moment som man antingen köper eller retar sig på. Jag köper dom. Jag gillar filmen. Jag bet på naglarna och jag retade mig inte ett dugg på Halle Berry. Halleluja.

Vill du veta mer om The Call? I somras pratade filmpodden Har du inte sett den om filmen. Lyssna vettja. Det är kul.

{ 9 comments… read them below or add one }

Johan september 4, 2013 kl. 07:59

”…helgjuten eller slarvigt genomförd och The Call är lite både och tycker jag”. Exakt! Man vet inte om retro-känslan är med flit eller bara slarv. Men det gör inte så jättemycket för mig för jag gillade retrokänslan den gav och tyckte den var en himla schysst film. Men kan förstå var allt spott den har fått kommer ifrån.

Svara

Fiffi september 4, 2013 kl. 12:05

Johan:
Visst kan jag också förstå varför den inte får dom högsta betygen men att den blivit så pass sågad som den är det förstår jag inte. Fullt funktionell liten film och vissa scener är riktiga nagelbitare.

Svara

Steffo september 4, 2013 kl. 09:44

Häpp, vi är inne på samma bana..och kanske ändå inte… 🙂

https://steffofilm.wordpress.com/2013/08/28/the-call-2013/

Svara

Fiffi september 4, 2013 kl. 12:06

Steffo:
Vi tycker nog ungefär precis likadant men för den ena av oss är glaset halvfullt och för den andra halvtomt 😉

Svara

Henke september 5, 2013 kl. 14:52

Har inte sett denna, och har inte läst din text, för det blir nog en titt på denna endera dan…

Svara

Rebecca september 8, 2013 kl. 12:03

Jag såg den igår och gillade den, sjukt spännande och Halle Berry är bra (hurra!). Men jag kan inte samtidigt låta bli att vara lite besviken för filmens sista kvart urartar i dumhet istället för att fortsätta vara en välgjord, tät thriller. Jag hade så gärna velat att de hade stoppat lite tidigare..ska inte spoila här men du kanske förstår när. Sedan tycker jag att det är tröttsamt att det så ofta är tjejer som råkar ut för grymheter i underhållningsfilmer. Emma Gray Munthe skrev om just detta.. http://shootmewhileimhappy.blogspot.se/2013/05/the-call.html

Svara

Fiffi september 8, 2013 kl. 12:19

Rebecca:
Jag svarar dig innan jag läst länken, jag håller nämligen inte med. Visst råkar kvinnor jätteofta ut för massor med hemskheter på film men gör inte även män det?

Om jag ska härröra till just The Call så är det ju en kvinna (kvinnor) som råkar illa ut men det är även en stark, kompetent, modig kvinna som ordnar upp det hela. Så istället för att se kvinnor som enbart offer (som jag upplever var vanligare för 5-10-15-20-30 år sen på film) så tycker jag att det börjar bli en förändring mot att kvinnor fixar biffen alldeles toppen utan manlig hjälp. Det behöver inte komma in en snygg mustaschprydd hämnare med bautavapen för att rädda kvinnan, bra historier kan skrivas i princip utan manliga huvudrollsinnehavare och filmerna fungerar alldeles ypperligt all se ändå (om nu någon undrade ;)). The Call är ett lysande exempel på just det. 🙂

Svara

Fiffi september 8, 2013 kl. 12:30

Rebecca:
Nu har jag läst texten. Citerar lite:
”…när så oerhört mycket underhållning bygger på det kittlande i utstuderade grymheter som kvinnor i mörka gränder, parkeringshus och underjordiska källare råkar ut för. Jag är trött på vad som händer Little Miss Sunshines i film efter film, och jag är trött på rädslan de filmerna planterar och hur den sedan begränsar flickors och kvinnors värld.”

Det finns väldigt många saker här i världen som begränsar livet om man tar till sig allt man ser på film och gör det till verklighet. Gå ner i källare och parkera i p-hus är två av dom. Sen finns det bada utomhus/flyga/åka bakom timmerbil/åka gul skolbuss/åka hiss/gå på utedass/vara i närheten av någon som snorar/sitta i en skidlift/dyka/umgås med människor som verkar snälla men som egentligen är psykopater/befinna sig på en kyrkogård/köa på bank. Jag kan göra en oändligt lång lista. Jag tror bara inte att det är filmers fel att människor känner sig begränsade och rädda. Jag tror det är livet självt som sätter käppar i hjulen. Det händer så mycket hemskheter i den verkliga världen att om man skulle leva sitt liv utan att vara rädd så skulle man aldrig kunna öppna en tidning, titta på TV (speciellt inte Efterlyst eller prata med en främmande människa. Jag tycker nog det är att förenkla det hela en smula genom att skylla på filmer och på vad som händer kvinnor i dessa. Är du med på mitt resonemang?

Svara

Rebecca september 8, 2013 kl. 13:16

Absolut, håller med både dig och Emma. Älskar revenge-filmer som Spring Breakers och gillar självklart det faktum att det är två kvinnor i huvudrollerna i ”The Call” och att de är allt annat än tafatta. Det är just den sista delen av filmen som jag tycker känns som ett gottande i våld mot flickan som filmen hade tjänat på att vara utan. Känner att jag håller på att spoila här så jag slutar gå in på det mer.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: