THE HAPPENING

18 mars, 2014

Regissören M. Night Shyamalan är lite som vår “han kommer bli Sveriges nya Ingmar Stenmark-slalomstjärna” Jens Byggmark – karriären började med ett resultat i världsklass och sen gick det mest åt pipsvängen. Omvärlden har dock inte riktigt fattat nuvarande brist på form utan vidhåller sina skyhöga förväntningar, bara för att gång på gång påminnas om att motsatsen hade varit att föredra.

När jag läser en filmrecension där skribenten ger filmen lägsta betyg utan minsta pardon kan jag å andra sidan jämföras med en av sommarens mer ihärdiga spyflugor. Jag befinner mig sittandes på en tallrik av sedan länge kvarglömda grillrester, jag VET att det är sekunda käk jag stoppar i mig men jag kan liksom inte låta bli. Det är nåt med uppenbara filmiska lågvattenmärken som lockar mig.

När Jojjenito skrev om The Happening var det som att synapserna knastrade loss i kroppen. “Marky Mark pratar på fullt allvar med en plastplanta” skriver Jojje och jag tänker “han ger filmen en etta – huuuuu, det är Shyamalan – buuuuu – OCH MARKY MARK! – whääääää”. Och sen *timehop* sitter jag i soffan, har just sett filmen ifråga och kliar mig i hårbotten.

Jag tycker väldigt mycket om filmens affisch (se här ovan), jag tycker den är otroligt fin och mysigt olycksbådande. Sen tycker jag om M. Night Shyamalans manus, ja det gör jag. Jag tycker grundtanken är både finurlig och läskig och jag tror faktiskt att det hade gått att göra en film helt i klass med The Village, Signs och Unbreakable av det här. Det stora felet är att skådespelarna är så enormt felcastade. Alltså… E-N-O-R-M-T.

Mark Wahlberg ser ut såhär filmen igenom (se bild till vänster). Jag känner en obeskrivlig önskan att kasta pil på hans panna med botoxsprutor. Jag förstår att han gör det han kan för att gestalta jobbiga känslor men nej Mark, nej, att knorvla ihop ögonbrynen och transformera pannan till ett CD-ställ räcker inte.

Zooey Deschanel är tyvärr precis lika fel hon. Kombinationen av överspel och en antagligen rätt illa skriven karaktär gör att jag ibland sitter med rysningar längs ryggraden, speciellt när hon spärrar upp sina stora blå som ett slags “bevis” för att hon är rädd. Eller ledsen. Eller inte vill springa mer. Eller har ätit tiramisu med en random kille som heter Joey. Eller tycker allt det övernaturliga är konstigt. Eller ska ta hand om ett barn. Eller tittar på sin man (som då är ovan nämnda Marky Mark).

Varken hon eller herr Wahlberg fixar denna typ av roll och jag tror helt utan ironisk syrlighet att med två andra – mer lämpade – skådespelare i huvudrollerna så hade filmen inte blivit så pjåkig alls. Många av scenerna är riktigt bra, hela första halvan av filmen tyckte jag var mer än okej men sista tredjedelen dalar den betänkligt och slutet kraschlandar på ovan nämnda grilltallrik.

Summa summarum, tack Jojjenito för att du gav filmen ditt lägsta betyg. Nu blev den ju äntligen sedd!

{ 11 comments… read them below or add one }

Sofia mars 18, 2014 kl. 06:09

Hmm, jag kom inte ens ihåg att Zooey var med… Shyamalan är lite som Andrew Niccol, kocepten är oftast mer spännande än själva slutresultaten. Vad gillade du byggställningsscenen i början?

Svara

Fiffi mars 18, 2014 kl. 12:20

Sofia:
Den var läskig, byggställningsscenen alltså. Väldigt snyggt gjort.

Svara

Sofia mars 18, 2014 kl. 13:32

Bara den gör The Happening nästan sevärd…

Svara

Fiffi mars 19, 2014 kl. 09:26

Sofia:
Jag tycker det fanns flera scener som funkade lika bra som byggställningsscenen. Synd bara att det var ganska långt emellan dom 😉

Svara

Steffo mars 18, 2014 kl. 11:20

Jag är svårt imponerad av att du ändå förlänade en tvåa i betyg.
Men jag kan hålla med om att det börjar bra iaf.

Det är ju fan att inte Night bara kan få till det igen på äldre dar!

Svara

Fiffi mars 18, 2014 kl. 12:21

Steffo:
Jo, en tvåa tycker jag allt den var värd. Första halvan var en någorlunda stabil trea även om filmen slutade nånstans vid kalkonstrecket. 😉

Svara

Jojjenito mars 18, 2014 kl. 12:11

Haha, underbart. Kul att du blev peppad att se den. Det är du och Filmitch som funkar så. 😉

Felcastade var ordet.

Förresten, pratade Marky Mark med en plastplanta eller mindes jag fel där?

Svara

Fiffi mars 18, 2014 kl. 12:22

Jojjenito:
Jo, han pratade med en plastplanta men det var inte förrän han pratat klart som han kände på bladen och märkte att den var av plast. Han hade alltså pratat med den helt “i onödan” 😉

Svara

Jojjenito mars 19, 2014 kl. 16:05

Ofattbart… märkligt. 😉

Svara

filmitch mars 19, 2014 kl. 20:52

Jag ska erkänna att jag länge tyckt att herr Shyamalan fått tagit emot oförtjänt mycket skit men någonstans kring The Village/Lady in the water insåg jag att jag har fel och alla andra har rätt. Jag såg ca 30 minuter av denna film sedan gav jag upp. Även jag har mina gränser.

Svara

Fiffi mars 19, 2014 kl. 21:16

filmitch:
Går din gräns här? Ojojoj. Jag som trodde att vi låg på nästan samma nivå men icke 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: