THE MAN FROM U.N.C.L.E

19 augusti, 2015

Två aurabefriade manliga skådespelare och en svenska som just nu erövrar världen i en film som baseras på en TV-serie från 60-talet som knappt någon har koll på och som dessutom är regisserad av en grymt överskattad man.

Det var premisserna som gällde i min hjärna när jag valde The Man from U.N.C.L.E som månadens filmspanarfilm. Hade det funnits något annat och bättre alternativ hade jag antagligen valt det men just denna vecka kändes lite skral sett till biopremiärer, denna sommarblockbuster fick helt enkelt “duga”.

Och ja, den visade sig duga ganska bra, i alla fall jämfört med dom låga förväntningarna jag hade. Sladdar man in på biografen efter att precis ha avslutat en 58-timmars arbetsvecka får man vara glad om man lyckas hålla sig vaken och *kors i taket och ta i trä* jag var inte i närheten av att slumra till en endaste gång. Så cred till filmen för det! Samtidigt….jag kan inte med all vilja i världen säga att det är en BRA film, men den är tillräckligt bra och underhållande nog för att ändå kännas….godkänd.

Jag vet att jag är snäll nu och att flera i mitt biosällskap hade svårt att se något försonande alls i filmen MEN jag tänkte ge mig på att lista filmens plus. Alla minus struntar jag i just nu, det finns alldeles för många.

+ Henry Cavill, aka Stålmannen, aka prins Carl-Philip (i vissa vinklar) visade sig klara biffen betydligt bättre än jag hade trott. Han lyckas få sin Napoleon Solo att bli en trovärdig överklass-spion med både utseende-manér-och-uttalsmässiga likheter med Roger Moore.

+ Armie Hammer som KGB-agenten Illya är till en början blek och skrattretande underlig i första scenen….Stoppa en bil med fötterna? Tror han att han är superhjälte? Eller terminator? Men han växer in i rollen/filmen och framförallt lyckas han frammana nån tom av liv – glimt(!!) – i ögonen, vilket jag trodde var en omöjlighet. Samspelet mellan honom och Cavill funkar över förväntan och alla känslor han har åt höger och vänster (som han tvingas lägga locket på) visar han med sköna små uttryck.

+ Alicia Vikander, vilken hjältinna! Manuset till hennes rollfigur Gaby är grundare än regnvatten på byggplyfa, hon har fan INGET att jobba med annat än tidstypiska kläder och accessoarer men jag tycker hon klarar sig bra. Hon är jättebra i hela första scenen inklusive biljakten i Berlin och i dansscenen känns hon skönt avslappnad. Dock känns det som att hon försvinner under sista tredjedelen av filmen och det är riktigt synd.

+ Det är ett plus att filmen faktiskt har en regissör MEN det är synd att det är Guy Ritchie. Okej, det blir lite minusskriverier i alla fall märker jag. Jag tror nämligen att någon annan än Ritchie på ett bättre sätt hade kunnat få ihop dessa efter varandra staplade coola scener till en helhet, för det är DET som är filmens stora minus. Det känns inte som en solid film, det känns som ett intro till en franschise (som kanske inte blir av) eller som en lång pilot till en TV-serie.

Men jag ska inte in där och gröta, jag ska torrt och enkelt konstatera att filmen funkade – för mig – som underhållning för stunden, helt utan motvind och tuggmotstånd. Ljummet vatten, mellanmjölk, kalla det vad du vill men jag har sett tusentals filmer som är sämre än denna och betyget kan därför bara bli en trea även om den är vääääldigt svag.

 

.

.

Vad tyckte mina filmspanarkompisar om filmen? Klicka på namnen så får du se.

Sofia
Jojje
Henke
Carl
Fredrik

{ 10 comments… read them below or add one }

Henke augusti 19, 2015 kl. 07:09

Ja men det var ju några positiva saker i alla fall. Tänk vad bra det är med låga förväntningar ibland!

Svara

Fiffi augusti 19, 2015 kl. 21:55

Henke:
Himla bra. Det skulle man alltid ha egentligen (samtidigt, fy så tråkigt om det var så).

Svara

Magnus augusti 19, 2015 kl. 07:13

Kul att höra att den var såpass bra, jag måste se den här. Jag älskade TV-serien från 60-talet.

Svara

Fiffi augusti 19, 2015 kl. 21:56

Magnus:
Ska bli kul att höra vad du tycker om filmen i såna fall, du är nog bland dom första jag hör om som verkligen har sett – och gillat – TV-serien.

Svara

Sofia augusti 19, 2015 kl. 09:53

Det är rätt, fokusera på plussen. När det gäller filmatisering av serier tycker jag ändå att det här känns mer motiverat, dels med tanke på att serien i alla fall visats på svensk TV, dels tydligen varit på gång under flera år. Då jämfört med Dark Shadows som inte uppfyllde några av dessa kriterier.

Svara

Fiffi augusti 19, 2015 kl. 21:57

Sofia:
Dark Shadows var konstig på sååå många plan.

Svara

Steffo augusti 19, 2015 kl. 10:21

Här hittas ju ändå lite plus minsann! Det var väl kul!
Jag tillhör ju en av de som faktiskt såg tv-serien i unga år. Då blir det ju såklart lite x-tra intressant! 🙂

Svara

Fiffi augusti 19, 2015 kl. 21:57

Steffo:
Dåså, perfekt, ge filmen en chans – men inte nödvändigtvis på bio 😉

Svara

Carl augusti 19, 2015 kl. 13:07

Guy Ritchie och Henry Cavill borde onekligen göra en biopic om Carl-Philip. Lite åt Rush-hållet kanske.

Svara

Fiffi augusti 19, 2015 kl. 21:58

Carl:
Hahaha, herregud, DEN filmen vill jag se!!

Svara

Leave a Comment

{ 2 trackbacks }

Previous post:

Next post: