KEANU-SOMMAR: THE MATRIX

1 juni, 2015

Finns det något bättre sätt att börja Keanu-temat på än med The Matrix? Det här är filmen som ÄR Keanu för väldigt många människor, dock inte för mig. Keanu är mer Speed för mig men den filmen har jag redan skrivit om.

Finns det något bättre sätt att börja temat på var frågan? Svaret är neeeeej, det är klart att det inte gör. Att jag haft en filmblogg i 5,5 år och ännu inte skrivit om denna film känns också som en bra anledning att göra just det. Fan alltså, The Matrix, det är ju en KLASSIKER! Det är en sån film som andra filmer snor scener ifrån, som andra filmer driver med, som andra filmer vill vara men aldrig riktigt blir. Men är den bra då? Jadå, absolut, klart den är bra.

I mitt tycke är Matrix oklanderligt snygg, den har en annorlunda over-the-top-story som är i det närmaste omöjlig att hänga med i, speciellt vid första titten. Sen brukar det gå lite bättre. Skådespelarna är dö-coola, Keanu Reeves som Neo måste ha blivit något av en trendsetter med sin långa skinnkappa och kan man som tjej inte se lika ball ut som Carrie-Anne Moss när hon är Trinity – vilket väldigt få kan – går det åtminstone att köpa likadana solglasögon.

Det är syskonparet The Wachowski Brothers som skrivit och regisserat filmen och dom har sedan Matrix kom verkligen visat vilken ball förmåga dom har att bygga helt nya visuella världar, fria från allt vad filmiska lagar och regler heter. Jag säger bara Cloud Atlas (kanonfilm!) och Jupiter Ascending (kanske-inte-lika-mycket-kanonfilm!). Att dom nuförtiden kallar sig The Wachowskis beror på att brorsan Larry bytt kön och numera heter Lana.

Jag har sett The Matrix fem gånger sedan den kom 1999. Varje gång tänker jag “nu kommer den klicka, nu kommer jag att höja betyget” och varje gång slutar det med att den får en trea. Det känns så “bara” med en trea till en film som denna men det är nånting som gör att det inte blir mer. Den skaver inte, den retar mig inte, jag njuter av den visuellt till fullo men den berör mig inte (eller jo, scenen vid hissarna med Rammstein i bakgrunden berör (fast det är inte Rammstein som jag alltid trott det är “Spybreak” av Propellerheads. Tack Viktor Jerner för uppdateringen.) Jävlar va cool den är! Vi snackar gåshud på hela kroppen nu.) Men filmen är inte klurig på det sättet att jag inte kan sluta tänka på den (typ Enemy eller Inception), det är bara en BRA film. Om nu det är så “bara” egentligen?

Keanu är lite som vanligt här, han “spelar Keanu” på det sätt han kan men det räcker alldeles tillräckligt. Jag tycker han är jättebra som Neo. Frågan som kvarstår är dock: What is The Matrix? Kommer frågan få ett svar innan sommaren är över?

Nästa måndag är det dags för ännu en film med Keanu Reeves. Spänningen är olidlig va?

{ 9 comments… read them below or add one }

Jojjenito juni 1, 2015 kl. 11:01

“What is The Matrix?”

Svar: En 5/5-film!

Svara

Fiffi juni 1, 2015 kl. 12:28

Jojjenito:
Wow! Där ser man! 🙂

Svara

Carl juni 1, 2015 kl. 13:38

Oj, vilket underbetyg. Hur kan man inte älska en film som är så proppfull med ikoniska scener och gymnasialt filosoferande?

Fast det faktum att denna gjorde att många började omvärdera Keanu är kanske ett tecken på att det är ett undermåligt manus. Det känns som om Donnie Yen eller Steven Seagal hade kunnat göra rollen lika ikonisk, medan en bättre skådespelare kanske hade kunnat locka fram ett djup som vi inte vet att vi saknar.

Svara

Fiffi juni 1, 2015 kl. 13:45

Carl:
Om man skulle ge alla filmer som är full med ikoniska scener högt betyg bara för att det är ikoniska filmscener då skulle betygssystemet snart haverera helt. Jag tycker å andra sidan inte att en stark trea är ett underbetyg. 🙂

Svara

Carl juni 1, 2015 kl. 14:10

Det blir något av en De Palma-betygsskala. Jag skulle gissa att en sådan skala är hyfsat hållbar över tid.

Svara

Sofia juni 1, 2015 kl. 15:37

Ställer mig nog i Jojjes ringhörna, med förbehållet att det nu var ett tag sedan jag såg den senast. Det filosofiska innehållet kändes rätt välbekant, men var ändå något som gjorde att The Matrix verkligen stod ut när den kom.

Men visst var Speed filmen där man sas började uppmärksamma Keanu lite extra. Fast han fanns nog på min radar ändå tack vare Point Break, Parenthood, Much Ado, Dracula och My Own Private Idaho. Uj, var ju många bra filmer innan dess 🙂 Bill och Ted har jag däremot aldrig varit så bra kompisar med…

Svara

Fiffi juni 2, 2015 kl. 10:48

Sofia:
Du ser, han HAR varit med i många bra filmer. Bill och Ted lär dyka upp här framöver. 🙂

Svara

Steffo juni 2, 2015 kl. 10:20

Jag vill nog hålla The Matrix för en 4-rulle!
Den hade ju verkligen NÅT när den dök upp!! Slowmo-scenerna var liksom lite ohhhhhh och ahhhhh kommer jag ihåg!

Däremot havererade hela storyn från film nr och framåt!
Det hade banne mig räckt med EN film!

Svara

Fiffi juni 2, 2015 kl. 10:49

Steffo:
Visst var det coolt som tusan, alla dom där scenerna som bjussade på något heeeelt nytt. Och han bara vek sig bakåt, värsta LIMBON, och kulorna susade förbi – woheeeeeeej. Superballt. Men det hjälper liksom inte upp betyget, inte för mig. Jag är hård mot dom hårda. 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: