THE TREE OF LIFE

25 maj, 2011

Om jag ska beskriva till exempel en vallmo kan jag göra det på två sätt. Antingen väljer jag att beskriva dess intensiva röda färg och hur glad jag blir av att se dessa blommor i klunga eller så fokuserar jag på opiumdelen av växten och fastnar i tänket om narkotikaträskets baksidor.

The tree of life är en komplex film. Som jag ser det kan jag mycket väl jämföra denna med ovan nämnda blomma. Antingen väljer jag att skriva om filmen som ett konstnärligt experiment där regissören Terrence Malick fått härligt fria händer att experimentera och att det ibland kan vara väldigt befriande att se en film och tänka själv eller så gasar jag på och lägger i femmans växel direkt och försöker förklara hur enerverande, irriterande och nedvärderande det känns att sitta där i biografen, klia sig i huvudet och inte fatta ett endaste skit av vad människan menar.

The tree of life är en lång film med procentuellt sett väldigt få scener med människor i. Brad Pitt och Sean Penn står på filmaffischen och det ska nog både Malick och producenterna vara glada för, för utan den cred som Penns namn för med sig och utan den stjärnglans Pitt besitter skulle filmen ha hamnat på sin höjd på Folkets Bio.

Ramhandlingen i filmen är denna: Mr och Mrs O´Brien (Brad Pitt och Jessica Chastain) får tre söner varav den äldste får jävligt mycket skit av sin far. Mr O´Brien är en arbetssam man och en man av få ord. Mrs O´Brien är den perfekta hemmafrun men välstrukna klänningar, skor med lagom klack och uppsatt hår. När Mr O´Brien är bortrest lever hon upp, busar, leker och stojar med pojkarna och då såklart med utsläppt hår.

Den äldste sonen hatar sin far och han hatar sin mor som inte förstår att pappan är en tyrann även mot henne. Men Mrs O´Brien lever under sitt skal och visar inte för en sekund någon form av mänsklighet. Inte ens lite smuts under naglarna, hon lägger inte av en luktfri smygare, har inte gomorron i ögonvrån eller basilika mellan tänderna, nej, INGENTING visar hon annat än en enorm sorg i början på filmen när det står klart att en av pojkarna dött. I en annan del av världen och många år senare får vi se Sean Penn i några scener och jag lyckas klura ut att han är en av O´Briensönerna fast i vuxen variant. Till saken hör att Penn är med kanske tre minuter av 138.

Filmen pendlar mellan en normalstark trea och en mycket svag etta och dom enda scener som berör mig det minsta är när sönerna spelar mot varandra. Alla tre pojkarna är jättebra men den äldste sonen (vet inte vad han heter, vet inte om det ens sas i filmen och Imdb gör mig inte klokare i den frågan men det är han på bilden) är magisk! Däremellan spelas det Brahms och filmas närbilder på något som skulle kunna vara insidan av Grimsvötn eller en kärlsprängning eller det första en gammal människa med svår grön starr ser när hon vinklar upp persiennerna i sovrummet på morgonen.

Symboliken är oftast jävligt knepig men ibland också väldigt tydlig. När ett undervattensdjur i form av en simmande snippa zoomas in och i nästa bild kommer något som ser ut som en ål, fast i normal-penis-size och med gälar då – AHAAAAA – är jag med för en sekund och fattar att Malick är ända tillbaks i tidernas begynnelse och fipplar. Jag får vatten på min kvarn när några dinosaurieliknande varelser dyker upp och sen planteras ett träd och javisst, tree of life, livets träd, yada yada, snark.

Många kommer lämna biosalongen med ett krampaktigt tag om den dyra biobiljetten som skaver i fickan, om detta är jag bombsäker. The tree of life är nämligen något så oattraktivt som Pretentiös med stort P och då filmen inte riktigt säljs in som en sådan är det många som kommer känna sig grundlurade.

Det här är inget annat än ett försök att bli så djup att ingen filmvetare ska våga protestera med risk för att förlora sin intellektuella status. Men jag är inte filmvetare och jag har ingen status att förlora så jag kan med lätthet erkänna att det här är bortom min kulturella kapacitet och att jag vägrar känna mig lurad av en regissör med storhetsvansinne och metafor-mani. Cannesjuryn gick däremot på Malicks sluga baktanke och gav filmen Guldpalmen. Vilka idioter.

Uppdatering inför biopremiären 110527:

Svenska dagbladet hyllar filmen, Fredrik Sahlin på SVT´s Kulturnyheterna imponeras, likaså Bernt Eklund på Expressen och recensenterna på Aftonbladet och DN.

{ 29 comments… read them below or add one }

Joel Burman maj 25, 2011 kl. 10:44

Spännande recension. Jag har tweetat en google translate länk av recensionen eftersom hypen börjar vara rätt stor på vissa bloggar.

Har du sett den på förhandsvisning?

Svara

Fiffi maj 25, 2011 kl. 10:49

Joel:
Japp!
Jag har aldrig sett så många nickande (i betydelsen slumrande) recensenthuvuden samtidigt på en pressvisning förut. Jag har heller aldrig hört så mycket godisprassel eller sett folk gå från en visning innan. Ska bli intressant att se om betygen visar just detta eller om Guldpalmens aura är för tung för sågningar 😉

Svara

Julili maj 25, 2011 kl. 11:47

Bra recension, jag var också på press visningen igår och lämnade salongen ganska förvirrad.

Jag sitter här och försöker formulera min recension, inte lätt då jag 50% hatar denna film och 50% älskar den….

Svara

Fiffi maj 25, 2011 kl. 12:02

Julili:
Förvirrad, det var ett bra ord i sammanhanget! 😀

Jag vet inte om du sett Lukas Moodyssons Ett hål i mitt hjärta men inte sedan jag såg den har jag velat ställa mig upp i en biosalong och utbrista "WHÅÅÅÅTT!!??" på samma sätt som nu.

Lycka till med recensionen. 🙂

Svara

Sofia maj 25, 2011 kl. 14:08

Bra recension och ett balanserat omdöme tycker jag, du har verkligen gjort ditt bästa för att få de kvaliteter som filmen har att skina igenom. Men med tanke på att jag tom hade svårt för Thin Red Line ska jag nog hålla mig borta från den här — tack för varningen 😉

Svara

Voldo maj 25, 2011 kl. 17:02

Tycker att filmen har sett intressant ut utifrån trailers osv, fast jag gillade inte alls Malicks The Thin Red Line. The Tree of Life tycks få mycket god bedömning av kritiker och mindre god av publiken. Vet inte riktigt vilka förväntningar jag ska ha själv, men jag försöker hålla dem relativt låga.

Svara

Fiffi maj 25, 2011 kl. 18:38

Joel igen:
"…to sit there in the cinema, scratch their heads and not take even a single shit of what people think. "

Ibland funkar Google translate bra, ibland lite sämre 😉

Svara

Fiffi maj 25, 2011 kl. 18:41

Sofia:
Tack för att du kunde läsa mina höga intentioner mellan raderna 🙂

Filmen är inte rätt igenom usel, vissa partier är som sagt riktigt bra. Det hade varit betydligt lättare att blåsa på och såga den jämns med fotknölarna men det hade inte varit rättvist.

Svara

Fiffi maj 25, 2011 kl. 18:44

Voldo:
Att inte ha några som helst förväntningar hjälpta föga kan jag säga. Jag hade inte ens sett en trailer innan.

Jag gillade inte heller Tunna röda linjen när den kom men nu var det många år sedan jag såg den och jag betvivlar att jag kommer tycka den är bättre nu. Malick har bara gjort fem filmer sen 1973 och det känns som ett tillräckligt effektivt arbetstempo för filmhistorien 😉

Ska bli kul att läsa din recension om du går iväg och ser den här 🙂

Svara

Joel Burman maj 26, 2011 kl. 19:35

Tunna röda linjen är sjukt överskattad. Sen har jag sett Badlands och tyckte samma om den. Tveksamt om jag ens kommer kolla den här.

Svara

Fiffi maj 26, 2011 kl. 20:27

Joel:
Du kanske kan kolla på den i rent studiesyfte?

Svara

filmitch maj 28, 2011 kl. 22:22

Tunna Röda linjen såg jag på DVD, den enda jag kommer ihåg av den filmen var att jag satt och tänkte på mer väsentliga saker som t.ex vad ska vi laga för mat i veckan? Går jag och ser ToL är risken stor att jag somnar för jesus vad trist filmen verkar vara. Juryn i cannes gillade den dock.

Svara

Fiffi maj 29, 2011 kl. 09:20

filmitch:
Jupp. Cannesjuryn gillade den uppenbarligen en hel del och dom får medhåll av dom flesta av landets stora recensenter. Själv fattar jag nada.

Svara

Joel Burman juni 9, 2011 kl. 17:47

Fiffi: Jag har börjat ändra uppfattning efter jag läst Castors recension på Anomalous Material: http://www.anomalousmaterial.com/movies/2011/06/nature-and-grace-resides-in-the-tree-of-life-a-film-that-will-stand-the-test-of-time/

Kanske måste jag se den i studiesyfte iaf. Hans recension är den mest välskrivna ryggdunkar recensionen jag någonsin läst och kontrasten till din upplevelse är jättestor.

Pladde: I ovanstående recension så framstår ju bioupplevelsen som en utomjordisk upplevelse. Jag skulle nog försöka leta upp en biograf.

Svara

fiffi juni 9, 2011 kl. 17:50

Joel:
Jag har läst Castors exellenta recension och jag kan inte göra annat än att säga grattis. Han har vekligen sett något i filmen som jag inte skulle kunna gräva fram ens med Byggare Bobs polare Skopis hjälp.

Svara

Joel Burman juni 10, 2011 kl. 12:28

Näe jag vet och med den typen av hyllning vill man ju bara se filmen även om det innebär att jag kommer såga honom vid fotknölarna om jag tycker som jag tror jag kommer göra.

Svara

Jojjenito juni 12, 2011 kl. 19:46

Jahapp. Då har jag sett den. Dinosaurier! 😀

Haha, skrattar när jag läser din recension. Kul som vanligt när sågen tas fram.

Ska försöka få ihop en recension så snart som möjligt.

Svara

fiffi juni 12, 2011 kl. 21:06

Jojjenito:
Känner ett visst pirr i magen inför vad som komma skall. Har en liiiiten känsla att du inte tycker den är fullt så dålig som jag tycker. 😉

Svara

Jojjenito juni 13, 2011 kl. 22:01
fiffi juni 13, 2011 kl. 22:13

Jojjenito:
Fixat! 😉
Det var en välskriven recension och ett helt korrekt betyg tycker jag;)

Svara

Jojjenito juni 15, 2011 kl. 22:23

Kul att du gillade texten, och betyget. 😉

Svara

Henke juli 13, 2011 kl. 14:09
fiffi juli 13, 2011 kl. 16:13

Henke:
Hoppar in och läser direkt 🙂

Svara

Movies - Noir september 26, 2011 kl. 20:00

Nu har jag “äntligen” sett The Tree of Life och läste dina tankar kring den. Håller med dig om det mesta, vad gjorde man med Sean Penn egentligen ? Och den känns svårare att förstå/hänga med i än den borde vara. Sen är filmen mörkare/tyngre än jag hade förväntat mig, så håller med dig där också. Å andra sidan är det Terrence Malick så man ska inte vara förvånad.

Fann den ändå intressant då jag kunde luta mig tillbaka och njuta av cinematografin och musiken under stora delar av filmen. Men själva dramat, historien, lämnade mig ganska oberörd.

Svara

Fiffi september 26, 2011 kl. 20:26

Movies-Noir:
Ska hoppa in och läsa din recension med detsamma. Den där filmen har ju en förmåga att locka fram både det bästa och det sämsta hos dom som skriver om den 😉

Svara

hannele oktober 1, 2011 kl. 20:56

då vet jag att inte slösa mina pengar på denna film med andra ord =) inte gå på lockelsen med Penn å Pitt i filmen.

Svara

Fiffi oktober 2, 2011 kl. 01:18

hannele:
Eftersom dom är med så lite, Penn knappt alls, så är just deras medverkan en dålig anledning till att se filmen. Om jag var du skulle jag slösa min tid på något bättre än detta 🙂

Svara

Torso november 20, 2012 kl. 09:44

Såg filmen nyligen, läste din recension nyss och den är utmärkt! Läste detta på imdb 🙂

Some American theaters set up signs – warning moviegoers about the enigmatic and non-linear narrative of the movie – following some confused walkouts and refund demands in the opening weeks.

In August 2011, Sean Penn gave an interview to the French publication “Le Figaro” in which he was very critical of the movie and Terrence Malick’s direction. Penn said “I didn’t at all find on the screen the emotion of the script, which is the most magnificent one that I’ve ever read. A clearer and more conventional narrative would have helped the film without, in my opinion, lessening its beauty and its impact. Frankly, I’m still trying to figure out what I’m doing there and what I was supposed to add in that context. What’s more, Terry himself never managed to explain it to me clearly.”

Svara

Fiffi november 20, 2012 kl. 20:10

Torso:
Haha, vad skönt, om inte ens Sean Penn fattar grejen då känns det liksom okej att en annan inte heller gör det 😉

Svara

Leave a Comment

{ 3 trackbacks }

Previous post:

Next post: