Unstoppable

Denzel Washington är utan jämförelse USA´s mest bredröviga skådespelare.

Nej, jag har inte stavat fel, jag menar inte bedrövlig, jag menar precis det jag skriver: bred-rövig. Det finns ingen man (mig veterligen) som varit med i så många actionfilmer som Denzel Washington utan att ha setts springa.
Han går. Han går alltid. Han tar långa lite omständiga kliv, det går inte undan när han tar sig framåt och hans breda bakdel maskeras ofta med halvlånga jackor och/eller halvkroppsbilder, gärna i sittande ställning.

I Tony Scott har Denzel funnit en filmande kamrat som inte räds hans saktfärdiga tempo utan som istället för femte gången castar honom i en actionfilmshuvudroll. Rött hav, Déja vu, Man on fire, The taking of Pelham 1 2 3 var dom första fyra och nu är det dags för tågaction igen i Unstoppable.

Om man som filmtittare inte lider av färgblindhet känner man igen en Tony Scott-rulle på tio sekunder. Ingen regissör är lika kär som han i blå-grön-turkosa toner i kombination med gult. I Unstoppable, liksom i Man on fire, finns dessa två kulörer med i varenda scen. Varenda. Men trots att jag är färgfascistoid så hjälper det inte. För mig som en tänkande människa, som kvinna, som en person som inte lekt med tågbanor som liten och som någon som lätt kan komma på bättre grejer att göra än att gå på en banvall och sparka i gruset, för mig är Unstoppable ingenting annat än en lång jävla gäspning.

För mannen bredvid mig i soffan är däremot filmen en dreggelreagens. Jag tror knappt han blinkade på 98 minuter. Hornhinnan var som ett fucking grovkornigt sandpapper och jag såg minsann att han torkade av handflatorna mot soffkanten ett antal gånger.

Så, baserat på mina iakttagelser från ett vanligt hem strax söder om Stockholm så är Unstoppable ingenting annat än en snubbefilm. Personligen orkar jag inte ens dra handlingen i korthet för den är helt ointressant. Gillar du tåg, se filmen. Älskar du tåg, se filmen. Är du tågofil, se filmen. Tycker du däremot att tåg inte är särskilt kul eller att Denzel Washington inte är the sexiest man alive, kolla på nåt annat, sticka en halsduk eller gå och lägg dig och läs en bok. Bara ett tips i all välmening.

16 svar på ”Unstoppable”

  1. Oj, en etta? Svidande! Jag har faktiskt sett fram emot den här. Gillar firma Scott/Denzel, då det alltid garanterar enkel, snygg och lagom spännande underhållning. Deja Vu är till och med riktigt bra.

    Du är tydligen av en annan åsikt, men jag förstår dig. Känns som ett antingen eller-fall (tredje gången jag skriver det inom loppet av några timmar).

    Ser fram emot att se riktiga tåg. Som en van tågpendlare tyckte jag de små fjuttiga tunnelbanevagnarna i Pelham bara var små leksaker. 🙂

  2. addepladde:
    Jag gillade Scott/Denzel-kombon i Man on fire, riktigt mycket till och med, så detta är ingen slentriansågning på något vis. Det är bara en i mitt tycke väldigt dålig film 😉

  3. De två Scott/Washington-filmerna jag har sett har varit helt ok men har börjat tröttna lite på herr W. Han är liksom hela tiden samma snubbe, lite trött, lite ledsen, lite hundögd. Ett visst avsteg i American Gangster men fortfarande väldigt lugn, för lugn helt enkelt.

  4. Hade oxå sett fram emot filmen, så tji fick väl jag då. Diggar fortfarande "Runaway Train", så jag håller mig väl till den.

  5. Vad är det som gör att detta är en "snubbefilm" Min fru älskar den och jag har svårt för den. Och sist jag tittade var jag "snubbe".
    Mvh/ Roberth Ström

  6. Roberth:
    Det finns ingenting som gör detta till en snubbefilm annat än det jag skrev i min recension: mina iakttagelser från min egen soffa.

  7. Det här är som en trygg gammal Volvo. Pålitlig och bekväm. Man vet precis vad man får. En trivsam snubbefilm skulle jag vilja hävda.

    Noll fantasi men ack så underhållande! 🙂

  8. Bortsett från rött hav har jag inte varit överdrivet förtjust i Washington/Scott samarbetet. Har ofta svårt för bröderna Scotts ( regissörerna inte cirkusdirrarna )klippteknink som verkar gå ut på att man inte ska kunna se vad som händer. Annars gillar jag tåg bara man slipper byten och förseningar 😉

  9. Haha, okokt knäcksmet, blir inte det grädde, socker och sirap var för sig? 😉

    @filmitch: Du menar alltså att du tyckte Rött hav var bättre än Deja vu? Det var ju bara ett mindre fantasifullt omtag av Röd Oktober… Fast Gene Hackmans jycke var charmig 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.