Veckans dokumentär: MITT NAMN VAR SABINA SPIELREIN

14 november, 2011

I väntan på fredagens stora biopremiär, David Cronenbergs A dangerous method, får jag för mig att jag ska utforska den kvinnliga delen av nämnda film: Sabina Spielrein, karaktären som Kiera Knightley spelar i filmen. Jung och Freud känner jag till men vem var denna Sabina egentligen?

Det var alldeles i början av 1900-talet och Sabina Spielrein visade tidigt i livet tecken på psykisk ohälsa. Hennes föräldrar såg till att hon fick plats på Burghölzlisjukhuset utanför Zürich där en av dåtidens största psykologer arbetade:  Carl Gustav Jung.

Hysteri var en utbredd psykisk diagnos runt sekelskiftet, särskilt bland kvinnor. Jung behandlade Sabina genom att utforska hennes dolda komplex och efter en analys kom han fram till att hennes utbrott och dåliga mående berodde på att hon sedan fyra års ålder upplevt sexuell upphetsning av att se sin bror bli slagen. Enligt tidens andra stora psykolog och tänkare, Sigmund Freud, var orsaken till sjukdomen undanträngda känslor från barndomen och då främst av sexuell karaktär vilket man kan säga att även Jung kom fram till i fallet Sabina Spielrein.

Sabina och Jung har inte bara en patient-läkare-relation utan även en kärleksdito samtidigt har Jung och Freud en avancerad brevväxling som handlar behandlar många olika ämnen varav Sabina är ett av dom.

Det här är en dokumentär som är filmad som en spelfilm. Det är svartvita bilder, det är skådespelare i rollerna som Sabina och Jung, det är åååå-vad-det-här-är-kulturellt-och-djupt-när-vattendroppar-visas-i-närbild och jag känner en viss….klåda…på kroppen. Det är den där att-vilja-men-inte-kunna-klådan som jag ofta får när jag ser filmer som ska låtsas vara högtravande och intellektuella men som bara är luftslott.

Jag hade både ljud och text inställda på svenska och fick således en svensk berättarröst till en början men ju längre filmen gick ju mer struntas det i både rösten och textningen, jag ser alltså stora delar av filmen på pratad tyska utan text. Det var visserligen ofrivilligt men det var ett problem som inte gick att lösa. Jag svor ett tag sen struntade jag i det, det kändes inte som att jag missade nåt väsentligt.

Jag litar på att luckorna fylls i och med att jag ser spelfilmen A dangerous method. Ett dåligt betyg för en dokumentär.

 

{ 10 comments… read them below or add one }

Nin november 16, 2011 kl. 13:02

Såg A Dangerous method igår och tyckte inte den handlade så mycket om Freuds och Jungs forskning utan mer om relationen mellan Jung och Sabina Spielrein. Hade hoppats på mer, det finns ju hur mycket intressant att ta upp från båda de killarna menar jag. Tyckte heller inte att Keira Knightley var så bra. Min behållning var Viggo M! Nu måste jag ju se Mitt namn var Sabina Spielrein och se vad den kan tillföra.

Svara

Fiffi november 16, 2011 kl. 14:18

Nin:
Vad jag tycker om Kiera K kan du läsa imorgon då recensionen av A dangerous mind kommer upp på bloggen. Jag såg den också igår och ja…det finns en del att tycka och tänka om den filmen. OCH skriva 😉

Svara

Movies - Noir november 16, 2011 kl. 13:57

Personligen tyckte jag Keira skötte sig över förväntan, något lite annorlunda från henne. Men så har jag aldrig tyckte direkt illa om henne, bara att hon inte varit särskilt övertygande tidigare.

Svara

Fiffi november 16, 2011 kl. 14:19

Movies-Noir:
kndnodjbpakenc nsajxboöe smcccdpepah deipd naålenjc jscck jdc (imorgon får du reda på vad det skulle stå där angående KK) 😉

Svara

Movies - Noir november 16, 2011 kl. 14:26

Jag förväntar mig en supersågning. Men jag står fast vid att hon sköter sig bra 🙂

Svara

Fiffi november 16, 2011 kl. 18:37

movies-noir: Tror du? Hördes motorsågen i hela salongen? Jag som hade ljuddämpare å allt. . .

Svara

Nin november 16, 2011 kl. 14:51

Förlåt att jag var lite ivrig att kommentera A dangerous method, men jag försökte vara lite diskret i kommenterandet. Får väl bre på mer då jag läst din recensionen imorgon. 😉

Svara

Fiffi november 16, 2011 kl. 18:41

nin: Kommentera på, det är bara roligt. Det var bara jag som behövde samla mina åsikter inför recensionen så det inte blir Kapten Haddock-svenska av alltihop. Filmen förtjänar mer än så tycker jag. 🙂

Svara

Sofia november 17, 2011 kl. 13:51

Dramatiserade dokumentärer är en svår balansgång.

Utmärkta tidningen Fokus hade faktiskt en artikel om dokumentärer i senaste numret. Kanske listan ger lite ytterligare inspiration?

http://www.fokus.se/2011/11/dokumentaren-tar-sin-plats/

Svara

Fiffi november 17, 2011 kl. 18:17

Sofia:
Tack för tipset! Ska givetvis klicka in där och kolla 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: