Veckans klassiker: BONNIE AND CLYDE

1 oktober, 2012

Oj, oj.

En jättesnygg Faye Dunaway och en lika snygg Warren Beatty filmas i karakteristisk sextiotals-brun-beige-färgskala när den sanna berättelsen om bankrånarna Bonnie och Clyde ska berättas.

Bonnie och Clyde rånade bensinstationer, butiker och tuggummiapparater (!) men dom presenterade sig alltid med orden “We rob banks” som om det var något att vara stolt över. Clyde känns som en osäker man med storhetsvansinne och liten snopp och Bonnie som ett ryggradslöst våp som gör allt i sin makt för att blidka snygge Clyde och jag retar mig som fan på detta till en början. Jag försöker tänka att hela grejen är så urbota dum att logik och känslor måste kopplas bort för det är en sann historia och den kan reta mig hur mycket som helst, det har likväl hänt. Kom igen, se det här som en FILM, inget annat, lägg inte in en massa personligt trams, skit i psykopati och feminism och offerkoftor för det har inte med saken att göra!

Ibland hjälper det att prata med sig själv. Det händer att jag får bra svar. Det bästa för den här filmen var att jag svarade mig själv med orden “Okej. Jag ska” och sen gjorde jag just det. Jag såg filmen för precis var den var, en klassisk film om ett klassiskt par som rånade och dödade utan en tanke på morgondagen. Dom höll igång från 1931 till den 23 maj 1934 då dom båda sköts till döds av poliser i Bienville Parish, Louisiana.

Jag fattar att regissören Arthur Penn och resten av gänget bakom filmen har vänt och vridit på storyn en del och antagligen glorifierat verkligheten mer än en liten smula. Min inledande snoppkänsla angående Clyde visade sig stämma ganska bra då han inte bara hade en liten utan en icke fungerande sådan. I filmen är han impotent men i det första utkastet av manus – och kanske även i verkligheten –  visade han klara homosexuella tendenser.

Det är riktigt kul att se Gene Hackman som Buck Barrow. Han var trettiosju år när filmen spelades in och det är ingen större skillnad mot nu rent utseendemässigt. Warren Beatty var bara trettio då och åren har inte riktigt varit lika snälla med honom. Vad gäller filmen så tycker jag att den över lag fungerar. Den har ett bra tempo, den är snygg och trots att jag inte bryr mig nämnvärt hur det går för samtliga inblandade så tittar jag på hela utan tillstymmelse till kisspauser. Så visst är det en klassiker och visst håller den.

{ 8 comments… read them below or add one }

dan oktober 1, 2012 kl. 07:55

Har inte sett filmen än men ser fram emot att göra det. Den ska tydligen vara en av de första inom New Hollywood-eran, med allt vad det innebar – brytandet av regler, oprovocerat våld och stereotyper.

Men jag vet inte om jag tycker att det var värt att du berättar att de blev skjutna :/

Svara

Fiffi oktober 1, 2012 kl. 13:14

dan:
Men….vet inte alla det? Var det en spoiler? Attans. Ber om ursäkt i såna fall.

Svara

Torso oktober 1, 2012 kl. 15:00

Jepp, en klassiker. Ett tag sedan jag såg den, minns att jag gillade den. En liten och kanske obetydlig detalj är att Gene Wilder gör sin filmdebut här. Tror han är med runt 5 minuter, har en smått lustig roll när han försöker behärska sig när frugan kör bilen samtidigt som rånarna knappar in på dem. Den kommer jag att se igen.

Svara

Fiffi oktober 2, 2012 kl. 05:17

Torso:
Gene Wilder, ja han var med på ett liiiitet hörn men han gjorde intryck 🙂

Svara

filmitch oktober 3, 2012 kl. 15:50

Var några år sedan jag såg filmen (ngn gång på 80-talet). Den ligger i min att se om hög. Tids nog lär jag återkomma med en å annan åsikt.

Svara

Fiffi oktober 4, 2012 kl. 11:24

filmitch:
Se-om-högen. Den känner man till. Den brukar vara höööög den. 🙂

Svara

Jimmy (Except Fear filmblogg) oktober 9, 2012 kl. 01:15

Ja, den här ska jag också se om även om det inte var mer än ett par år sedan jag såg den senast.

Jag gillade filmen väldigt mycket för just det intressanta, modiga och vågade valet att skildra en potentiellt sett sorglös anti-hjälte och “mansidol” som Clyde genom att låta honom ha… potensproblem!?!!

Tänk på att det här var på 60-talet och saker som att visa en toalett i bild var fortfarande känsligt och närapå tabubelagt i USA, men här kommer Arthur Penn med europeiska visioner genom att bryta normen för hur en manlig huvudkaraktärsklyscha ska skildras. Att det dessutom är karlakarlen Warren Beatty – mannen som själv sägs ha fått 3000 kvinnor på tillfälligt fall i sitt liv, gör att han också ska ha credit för att han vågade ställa upp.

Faye Dunaway minns jag som bra och även hennes roll är ju i högsta grad intressant på sitt sätt, men vid min första titt av filmen var det Clyde-rollen som intresserade mig mest.

Och Gene Hackman är ju skön. Dock är det väl snarare näst intill hans yngre år som varit hård mot honom då han redan vid 37 års ålder såg ut att vara 55, snarare än tvärtom och lite till? 🙂

Svara

Fiffi oktober 9, 2012 kl. 13:19

Jimmy:
Och om “potensproblemen” han upplevde ihop med Bonnie betydde att ryktena om hans homosexualitet var sanna det får vi inte veta.

Fast han har ett bra fejs nu, Gene Hackman. Han har verkligen stannat i åldrandet. 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: