Veckans klassiker: CITIZEN KANE

Jag klockade filmen när jag gav upp första gången.

När räknaren stod på 0.03.35 stängde jag av och orden ”MEEEEH DET KAN INTE VARA MÖJLIGT ATT FILMEN ÄR SÅHÄR DÅLIG! DET KAN BARA INTE VARA MÖJLIGT!” ekade i lägenheten. Jag fattade rätt snabbt att jag var dum i huvudet, barnslig och en anings för snabb i min dissning och att filmen skulle få en chans till, så småningom.

Andra gången jag gav mig på filmen var jag på bättre humör men skrattade som en hysterika redan åt berättarrösten i början. När orden uttalas  som legendaaaaary, heeeeeeere, treeeees, zooooooo, begiiiniiiiiings och pharaoooooos med ett röstläge som påminner om en allvarlig  sjungande bas i en fisförnäm östermalmsk barbershopkör då kan jag inte hålla mig. Han må ha massor av värde att berätta för mig, mängder av information jag behöver för att se filmen med klara ögon men det går bara inte. Jag stänger av igen. Denna gång står räknaren på 0.08.58.

Jag ger filmen en tredje chans. Väldigt få filmer får tre chanser av mig. Så många filmer, så lite tid, tänker jag – ibland – när jag springer på filmer som jag hundraprocentigt vet att jag inte kommer gilla efter några minuter, precis som att jag sällan ger böcker mer än 20 sidor för att jag ska fastna (dock gäller denna tes inte filmer med mördarbin eller sandhajar). Men Citizen Kane ÄR en av dom stora ”måstefilmerna” för alla som säger sig gilla film (ändå verkar det vara förvånadsvärt få som sett den), det ÄR en klassiker och nu jäklar, nu tänker jag spotta gröna snorloskor i händerna, gömma fjärrkontrollen, gaffatejpa fast mig i fåtöljen för det ska bli tredje gången gillt här. Jag SKA se HELA Citizen Kane och inte för att jag vill utan för att jag känner att jag MÅSTE.

Det finns mediciner som är muskelavslappnande så till den milda grad att man nästan blir förlamad när man tar dom. En sån tablett hade jag behövt nu, 119 minuter senare. En sömntablett för elefanter hade också fungerat. Mina axlar sitter ända uppe vid öronsnibbarna, jag ser ut som en krum, halt och lytt när jag reser mig upp för att få igång blodomloppet. Jag plockar kulor med fötterna och äpplen med händerna så som Ted Åström lärt mig att jag ska göra i Sällskapsresan. Det funkar inte. Jag är helt jävla stiff! Detta svartvita helvete har förtvinat min kropp, jag har åldrats sextio år på två timmar och inga vetabästare i världen kan säga att jag har fel när jag säger att Citizen Kane är en riktigt usel film.

Smaken är som baken, så ÄR det och det kan man tycka vad man vill om. Hur kan en sån som jag lovprisa Rocky IV men rata Citizen Kane? Jadu, hur kommer det sig att Kate Moss knarkar eller att han som var ihop med Halle Berry var otrogen? Det händer ofta saker som utomstående inte kan förstå och som objektivt kan kännas fullkomligt onödigt.  Dessutom är jag just nu sjukt less på att vara förstående. Jag orkar inte tänka på varför idioter beter sig som idioter, jag ids inte analysera varför folk som inte kan bete sig inte kan bete sig även om jag logiskt vet vad det kan bero på och jag pallar inte med att recensera en film kliniskt och objektivt utifrån det faktum att den var nyskapande och fantastisk för över sjuttio år sedan.

Vad som rör sig i min hjärna vet bara jag och ibland knappt det  och jag begär inte att någon annan ska förstå men i min värld finns det inte något med Citizen Kane som gör den sevärd. Kanske, kanske, kaaaanske om jag skulle läsa på om filmen, kolla upp, memorera, forska om den och sedan se filmen ur analyssynpunkt, kanske skulle jag då hitta något som kändes intressant och engagerande, men att bara se den precis som den är, så som jag gör med ALLA filmer jag ser, funkar inte alls. Filmen suger och jag har ont i varenda muskel i kroppen. Jag är som en Citizen Kane:sk voodoodocka och jag behöver yoga, spikmatta och starksprit för att bli människa igen.

Jag har i kommentarer på andra bloggar jämfört denna med bajstunnan Göta Kanal 3 och vid närmare eftertanke är det väldigt orättvist. Citizen Kane är gjord av människor som ändå har någon form av koll på vad filmmakeri betyder, att jag inte gillar den hör liksom inte hit. Så jag kan inte ge den bloggens sämsta betyg – det ruggiga ufot. Endast två filmer har fått det betyget och den här filmen hör inte hemma i deras gäng. Däremot vill jag aldrig aldrig ALDRIG mer se detta ”mästerverk”. Jag har gjort mitt gällande Citizen Kane och kommer nu att dra mig tillbaka, slicka mina sår och sätta på en film som alltid får mig att må prima.

Kom igen, sjung med mig!

Risin’ up, back on the street, did my time, took my chances. Went the distance now I’m back on my feet, just a man and his will to survive. So many times it happens too fast, you trade your passion for glory. Don’t lose your grip on the dreams of the past, you must fight just to keep them alive.

Om Rocky är jag så är Ivan Drago Citizen Kane och vet du, Rocky vinner alltid!

40 svar på ”Veckans klassiker: CITIZEN KANE”

  1. Det var ingen nådig filmupplevelse… Synd att den bombade så totalt måste jag säga. Nu känner jag att jag måste försöka se om den med det snaraste för att kolla om jag kommer ihåg fel. Jag minns som tidigare sagt en riktigt bra film. Är det Orson Wells generellt som inte funkar? Har du sett andra filmer med honom?

    Men det var ju tur att i alla fall själva hantverket fann någon nåd 😉

    1. Sofia:
      Nej, fy så hemskt det här var. Det är kanske svårt att tro det när man läser recensionen men jag finner inte ord. Jag är fan stum! Det här är dåligt på ett helt annat sätt än när tex Göta Kanal hamnar i sopkorgen för det här är en film som med den stora klassikerstämpeln den ändå utsöndrar vissa förväntningar.

      Jag tycker inte Orson Wells funkar här men jag har inte sett honom i något annat så jag ska inte skära av honom hälsenorna osett.

  2. Såg filmen för första gången när jag pluggade film och var alltså tvungen att se den ur ett analytiskt perspektiv. Den blev helt klart bättre av att man hade läst på om filmen och kunde uppskatta kameraarbetet t.ex. Däremot tycker jag inte att det är en särskilt engagerande film. Berättarrösten i början är som sagt ganska skitnödig, som tur är försvinner den ju sen. I min bok är det en hyfsat stabil trea där det filmiska är det som drar upp betyget och handlingen drar ner. Du är dock inte ensam om att tycka såhär, detta säger vår egna Bergman om Orson Welles:
    ”For me he’s just a hoax. It’s empty. It’s not interesting. It’s dead. Citizen Kane, which I have a copy of — is all the critics’ darling, always at the top of every poll taken, but I think it’s a total bore. Above all, the performances are worthless. The amount of respect that movie’s got is absolutely unbelievable.”

    1. Svart Noir:
      Det här känns som en typisk filmutbildningsfilm, en sån man ska se och analysera och helst då tycka om 😉

      Vad gäller Bergman och hans uttalande så kan jag bara säga ”High-five Ingmar, wherever you are”,

      1. Jag ser den lite som en film man ”ska” ha på favoritlistan som filmälskare. Bah, nä det här är långt från en favorit faktiskt. Och vad gäller sågningar av klassiska filmer eller filmer man ”ska” tycka om som ”filmvetare”, rock on. Hatar när man ska låtsas gilla något bara för att man ”ska”. Blev lite sugen på att såga någon klassiker som jag tycker illa om själv… Det sjunde inseglet kanske får ta en smäll i min blogg snart. 😉

        1. Svart Noir:
          Jag rockar vidare. Så får det bli. Gör det du med. Ska bli julafton att läsa om Det sjunde inseglet 😉

  3. Har sett den två gånger och håller med Svart Noir, det är en stabil trea. Men jag har inget emot att folk hyllar den. Däremot är jag, som vanligt, inte så förtjust i en total sågning. Men jag börjar vänja mig 😉

    1. Movies-Noir:
      Stabil trea? Hurv säger jag.

      Inte heller jag har nåt emot att folk hyllar den men jag undrar om alla som hyllar den 1. verkligen har sett den och 2 på riktigt säger sin ärliga mening.

      Vad gäller sågningar av både klassiker och annat så borde du väl som sagt vara van vid det här laget? 😉

      1. Jag uppskattar en del saker med filmen, men den lyfter aldrig och är ganska tråkig. Dock kan jag tänka mig att det är en sådan film som man uppskattar mer på äldre dar… eller inte 😉

  4. Hehe. Känns som att jag per automatik känner mig tvungen att kommentera något när jag absolut inte håller med.

    Kan stryka under på en del som ”Svart Noir” säger ovan eftersom jag själv pluggar film. Det ger ett djup och man lär sig uppskatta något mer när man har läst om film. Man får ett helt annat perspektiv. På gott och ont.

    Det brukar ju just vara så att Citizen Kane toppar alla listor där ”pålästa” (missförstå mig rätt) stått för röstningen. Medan på en sajt som Imdb har en helt annan ohotad etta – Nyckeln till frihet. Något jag för övrigt inte kan förstå. Men det är en annan sak.

    1. dan:
      Om Citizen Kane är nån form av måttstock för filmer man ”ska” älska och förstå om man är utbildad i filmvetenskap då tackar jag min osalige ande för att jag inte är den pålästa sorten. 😉

      Och ja, jag missförstår dig rätt, det Är ofta en skillnad på vad kreti, pleti och filmutbildade anser vara ”bra” film och det kan man tycka vad man vill om. Jag själv föredrar helt klart Nyckeln till frihet framför det här svartvita sömnpillret och detta trots att jag inte riktigt förstår Nyckeln till frihets storhet – heller.

      Men du, du får gärna kommentera även om du skulle hålla med mig 🙂

  5. Jisses! Jag är totalt oförstående. I mina ögon var det här en supertät (oh ja, verkligen supertät) berättelse som både engagerade och underhöll. Orsons energiska skådespel gör sig perfekt i en film som bara utstrålar ambition.

    Att inte älska den är inte konstigt (det gör inte jag heller), men att du inte fann något alls att glädjas över är märkligt (och tråkigt för din skull, naturligtvis).

    Även om det är en underhållande text du har skrivit är jag nyfiken på lite mer specifikt vad det var som inte fungerade för dig. Berättarrösten i början är ju en rätt liten del i det hela.

    Dokumentären om Welles galenskap och konflikterna med Randolph Hearst, som finns som extramaterial på den svenska DVD-utgåvan, är för övrigt en varm rekommendation. Jag förmodar att du inte är så sugen på den dock. 😉

    1. Pladd:
      Njaaaaeee, jag kan väl inte säga att jag är supersugen på att se någon form av extramaterial i det här läget, jag känner mig bara helt utpumpad. Tom, typ.

      Självklart trodde jag det skulle finnas någonting att hänga mig fast vid i filmen men jag hittade inte någonting som jag med all vilja i världen tyckte var bra. Inte ens okej faktiskt. Specifikt så var det så. Allt kändes bortom mediokert: skådespeleri, regi, manus, driv, engagemang, allt, men berättarrösten var det enda som fick mig att reagera, även om det kanske inte var meningen att man just skulle skratta,

      Jag känner mig både förvånad och glad att du använder ordet supertät i din kommentar för det betyder att det finns något där som jag inte lyckades gräva fram och att det var några timmar filmtittande som inte var hälften så bortkastade för dig som det var för mig. 😉

  6. Ord och inga visor. Jag har inte sett den men nån gång ska väl även jag försöka ge mig på den. Tycker i alla fall att du måste anses som tapper. Ingen kan säga annat än att du gav den en rejäl chans.

  7. Kul när Vrångmannen (registered trademark) hyllar och Fiffi sågar! 🙂 Jag fick Citizen Kane i julklapp på dvd för ca 10 år sedan och hade då inte sett den innan. Tyckte den var riktigt riktigt bra. Såg om den för ett par år sedan och inget hade förändrats. Femman i vår gamla blogghyllning kanske är lite i överkant men gillar den skarpt och vi får lägga på minnet att den har över 70 år på nacken. SJUTTIO! PÅ NACKEN! 😀
    http://film4fucksake.blogspot.se/2008/01/dagens-hyllning_31.html

    1. Vrångmannen:
      Med tanke på mitt förflutna inom hemtjänsten samt bekantskap med en ganska stor drös människor i mogen pensionsålder så måste jag säga att det är många sjuttioåringar som passerat sitt bäst-före-datum med RÅGE. Så även Citizen Kane. 😉

  8. Är inte inledningen medvetet gjord som ett gammalt nyhetsinslag, och berättarrösten därmed ganska typisk för såna?

    Hur som helst är det en av väldigt få uppgång och fall-historier jag verkligen tycker är helgjuten. Känns som att nio av tio filmer i den genren har Citizen Kane som förebild, men till skillnad från den brukar de oftast bara använda formulär 1A när det kommer till foto, klippning och allmän regi. Och de är sällan särskilt engagerande, det är som att Hollywood tror att det räcker med att det är en känd person som porträtteras, så kan man kasta ut alla försök till intressant historieberättande. Citizen Kane är ju uppbyggd lite som en deckargåta, vilket gör det hela lite spännande.

    En detalj jag gillar är hur filmen skildrar distansen mellan Kane och hans fru, och hur den bara ökar och ökar för varje scen vid frukostbordet. Angående skådespelet så tycker jag Welles känns både bra och trovärdig, men resten av insatserna minns jag inte riktigt. Lite överspel får man väl räkna med i de flesta filmer gjorda innan, tja, typ 70-talet.

    Underhållande läsning, trots att jag inte känner likadant för filmen. 🙂

    1. Gustav:
      Visst är det ett gammalt nyhetsinslag och visst är det en typisk röst men likväl, det går bara inte att hålla sig för skratt 🙂

      Kul att du gillar filmen. Verkligen jättekul. Och jag är inte det minsta ironisk nu 😉

  9. Intressant och rolig läsning – får lov att damma av mitt ex i hyllan. Men jag började titta på den för nga år sedan och stängde av ganska snabbt. Varför vet jag inte, det kan ha varit berättarösten.

  10. Inte sett alls faktiskt (även om jag stått med den i näven vid bibliotekets eminenta klassikerhylla då och då.)
    Härlig recension och som vanligt dras jag fascinerat mot känslan av att vilja se den liite mer nu efter den här sköna kapningen!

    Men, det får nog vänta lite på sig….så mycket filmer (så lite tid!) som ligger och väntar i den berömda loopen…! 😉

    1. Steffo:
      Jo, men om jag får bestämma så kan du vänta väääääldigt länge innan du ser den här filmen. Typ till 2054.

  11. Orkar inte bemöta allt riktigt. Tycker att den håller väldigt bra även om man tar bort allt som har med ”nyskapande” och modernitet att göra vilket är extremt mycket.

    Jag tycker framförallt att berättandet av ett människo drama(liv) som en pusseldeckare är briljant. Det är nog min främsta anledning att gilla den. News of the March inlägget tror jag snarast är ironiskt vilket också är imponerande med tanke på när den gjordes.

    SE OM, Betygsätt Rätt! =)

    1. Joel:
      Jag kommer aldrig aldrig ALDRIG se om den här filmen för i mina ögon har jag betygssatt den på det enda rätta sättet.

  12. Så, på grund av att du tycker att den är alldeles för lovprisad vill du ge den bottenbetyg. Trots att du uppenbarligen anser att den har filmiska kvaliteter. Jag är inte förvånad eftersom jag förväntar mig sådan logik från dig. Underhållande läsning i vilket fall, tackar 🙂

    1. David:
      Mitt betyg har inget att göra med vad andra tycker, inte mer än att en välansedd och omtyckt storfilm borgar för vissa förväntningar som alltså -hos mig- inte infriades på en enda punkt.
      Att jag ser rent intellektuellt att filmen har filmiska kvaliteer gör den inte per automatik till en bra film.

      Som sagt, logik har ingenting med filmtittande att göra för mig. Film är känslor inte matematik, inte för mig.

  13. Citizen Kane 5 poäng din recension 1 poäng. Riktikt dålig recension. I en recension ska du skriva handlingen på filmen. Sedan ska du framför allt säga varför det är en dålig film. Varför tycker du det? Du skriver ju inget om det. Du hade lika gärna kunnat skriva Citizen Kane är dålig 50 gånger. För mer meningsfull än så var inte din recension.
    Filmen är troligen en av dom bästa någonsin. Har du sett hur bra bild kvalite den har? Filmen är oväntad. Upbygd på på ett annorlunda sätt. Då hans bekanta får ge sig sin bild. Och frammför allt ett underbart budskap. En av dom första rullarna som frågasate den amercanska drömen.
    Om du i fortsättningen ska såga mästerverk kan du väl i alla fall var lite saklig? För den här recensionen var riktikt kass.

    1. anc888:
      Hej! Kul att du hittat hit till bloggen.
      Det bästa med att ha en egen filmrecensionsblogg är att det inte finns något som heter ska eller måste. Jag uttrycker mig precis som jag vill och sen är det givetvis upp till dig att läsa eller inte läsa, hålla med eller inte hålla med. Att du tycker att Citizen Kane är en av dom bästa filmerna någonsin betyder inte att jag tycker det. Det är ju det som är så charmigt med filmsmak, man behöver inte tycka lika.

      1. I många av dina andra recensioner har du gjort så som man ska göra i recensioner. Berättat varför det är en dålig film. Och som du vet finns det många som tycker om den. Då vill man gärna vetta varför nån inte tyckte om den. För det framgick inte i recensionen. Jag vill gärna läsa mer av dina recensioner om du säger mer om filmen än att den dålig sedan inget själ till varför.
        Så nej man måste inte gilla Citizen Kane men då får man säga varför man inte gör det i stället för att säga enbart tråkig och dålig.

  14. Haha, det var en sågning utan dess like. Jag fick, precis som med filmen, försöka tre gånger innan jag helt förstod vad du skrev. Först verkade det som att du kallar dem som gillar denna film för idioter och det var lite olikt dig (to say the least). Men sedan inser jag att du inte säger just det alls. Well, well. Det gäller att läsa noggrannare ibland.

    Jag har äntligen tagit mig an denna klassiker bland klassikers och jag måste säga att jag var brydd och sömnig i inledningen men att den tog sig till slut och jag hamnade på ett klart positivt betyg. Likaså med min inställning till filmen. Jag sällar mig därmed inte till din klagovisa om denna film. Lustigt nog en ibland tråkig film som också blev spännande och väldigt berörande (till slut).

    Den är så otroligt sorglig och som ”uppgång och fall”-historia måste den ligga i toppen alla kategorier.

    http://fripp21.blogspot.se/2013/12/citizen-kane-1941.html

    1. Henke:
      Vilken tur för mig att du tog dig tid att läsa om texten, tänk om du skulle gå omkring på jorden och tro att jag kallar folk som inte tycker som jag för idioter. Det vore en jobbig tanke.

      Sen är jag glad för din skull att du inte gav upp på filmen och att du faktiskt fick utbyte av den till slut. Jag är nästan lite avundsjuk.

Lämna ett svar till Fiffi Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.