Veronika bestämmer sig för att dö

18 januari, 2011

Veronika bestämmer sig för att dö handlar om den där gamla välanvända storyn: en vacker, framgångsrik, omtyckt ung kvinna mår trots det dåligt, ser ingen mening med nåt och försöker ta sitt liv.

“Jag återgår till jobbet med antidepressiva piller, äter middag med mina föräldrar och övertygar dom om att jag är normal igen. Och så en dag kommer någon att fria till mig. Han är lagom trevlig och mina föräldrar blir mycket glada. Det första året älskar vi med varandra jämt. Det andra och tredje året allt mindre. Just när vi håller på att tröttna på varandra blir jag gravid.

Att ta hand om barn, jobb och huslån håller oss igång ett tag. Sen, när det gått tio år är han otrogen för att jag är upptagen och trött. Jag får reda på det. Jag hotar att döda honom, älskarinnan och mig själv. Vi kommer över det. Några år senare är han otrogen igen men jag lådsas som ingenting för det är inte värt besväret. Jag fortsätter leva och önskar ibland att mina barn får det liv jag aldrig fick.”

Det där är själva introduktionen i filmen. Veronika (Sarah Michelle Gellar) berättar om sin svartsyn inför livet och jag avskyr det där förbannade offertänket och stämplar tummen ner på fodralet redan efter fem minuter. Jag kommer att hata den här filmen and I know it.

Filmen fortsätter i ett tempo som får en sengångare att kännas som Ben Johnson när han var som mest fullskiten med anabola. Det känns som om filmen vill vara svår, lite intellektuell sådär, ge svar på komplicerade frågor, få mig att tänka efter, känna efter, inse att det krävs att vara sådär långt nere på botten för att vilja leva igen. Men det är ju BULLSHIT. Formidabelt BULLSHIT.

Hela filmen är ingenting annat än osmakligt trams och den absolut konstigaste scenen är när Veronika badar i sjukhusets simhall och Lisa Ekdahls Vem vet spelas i bakgrunden. Jag bara undrar: varför då?

{ 11 comments… read them below or add one }

BlueRoseCase januari 18, 2011 kl. 17:20

Återigen blir jag nyfiken utifrån din avsky. Bara dina rader om offertänket sätter igång mig. Hahaha! Kanske dags för en ny irritationsfilm för min del?

Svara

f i f f i januari 18, 2011 kl. 17:28

BlueRoseCase:
Om du är allvarlig med att du vill se den, mejla mig din adress (fiffi@fiffisfilmtajm.se
)så skickar jag filmen till dig.

Jag kan leva med att du slösar din tid med att se skiten men att du ska lägga ut surt förvärvade pengar på det också….näääää.

Svara

BlueRoseCase januari 19, 2011 kl. 07:52

Hahahaha! Vad gulligt, hur kan jag tacka nej till gratis irritation?

Svara

Sofia januari 19, 2011 kl. 09:09

Bygger den på en roman av Coelho? I så fall rä jag inte förvånad kan jag säga.

Svara

f i f f i januari 19, 2011 kl. 14:28

BlueRoseCase:
Den kommer på posten 🙂
Lova att inte skicka avföring med vändande post när du sett filmen bara. 😉

Svara

f i f f i januari 19, 2011 kl. 14:29

Sofia:
Ja det gör den. Har du läst boken möjligtvis?

Svara

BlueRoseCase januari 19, 2011 kl. 17:08

Jag ska försöka hålla mig ifrån det…

Svara

f i f f i januari 19, 2011 kl. 17:15

BlueRoseCase:
Tack!! 🙂
Och brevet är postat 🙂

Svara

addepladde januari 20, 2011 kl. 11:19

Har sett den nu och så hemsk var den ju inte. Visst, sliskig och stora problem med trovärdigheten, men jag tyckte ändå den var lite fin. 2/5 blir det. Men jag kan inte släppa "Vem vet". Hur det gick till?

Svara

f i f f i januari 20, 2011 kl. 17:52

addepladde:
En tvåa?? Jag är förvånad! Och fallet Lisa Ekdahl är verkligen en gåta 🙂

Svara

Sofia januari 21, 2011 kl. 06:05

Nope, gav mig på Alkemisten och det räckte. Men jag har fått intrycket av att hans stil är det här lite kvasiexistentiella. Det låter himla djupt tills dessa att man börjar tänka efter lite och inser att det mest är snömos

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: