Cemetery Junction

17 januari, 2011

Redan till förtexterna sitter jag där med ett såntdärnt* skönt avslappnat smajl i ansiktet.

Elton John sjunger Saturday night´s alright (for fighting), tre engelska killar är på puben och hamnar i bråk. Jag förstår att det hör till vanligheterna och jag tycker verkligen inte att tjafs är särskilt kul men just nu, just med dessa charmiga killar i centrum så blir det sjukt underhållande, ja till och med lite mysigt.

Att växa upp i Cemetery Junction är ingen lek. All form av sunt tänkande säger “lägg benen på ryggen, spring, spring så långt du kan utan att hjärtat lägger av om du vill bli NÅGOT här i världen, om du vill bli NÅGON, om du vill hitta dig själv” och det är just precis det som filmen handlar om. Att hitta sig själv, kanske oavsett var i världen man befinner sig, att våga vara den man är och förstå varför.

Jag vet hur det är att växa upp i en liten byhåla full med rädda inskränkta människor och kanske är det därför historien om Bruce, Freddie och Snork träffar mig extra hårt i magen men det kan också vara så himla enkelt att det är en otroligt skönt berättad historia om tre unga killar som är väldans lätt att tycka om.

Ricky Gervais och Stephen Merchant har skrivit och regisserat filmen och då Gervais är född i Reading (en stad till vilken Cemetery Juntion är en förort) så inbillar jag mig att han skrivit ner ett visst mått av självupplevda scener i manus. Trots att Gervais till och med har en liten roll i filmen (som Freddies pappa) och att Ralph Fiennes och Emily Watson finns med i rollistan så är det här grabbarnas film. Tom Hughes som Bruce Pearson, Christian Cooke som Freddie Taylor och Jack Doolan som Snork, det är dom som ska ha den stora äran även om samtliga skådespelare i filmen är helt och hållet FENOMENALA.

Har du inte redan sett den här filmen – gör det, snälla, bara gört – och när du gör det, lägg lite extra uppmärksamhet på skådespelarnas ögon. Det finns LIV där, äkta glödande liv och det är så häftigt att se.

Min enda yttepyttelilla brasklapp, det som gör att jag inte smäller till med en fullpoängare, är slutet. Dom sista fem minutrarna var lite för simpla för att jag ska smälta som smör. Men jag bubblar, bryns och bränns och det fortfarande med ett skönt smajl inte bara vid munnen utan i hela kroppen.

(* = vanligt ord och korrekt svenska i byhålan där jag är född och uppväxt.)

Filmen kan du hyra direkt här om du vill.

{ 8 comments… read them below or add one }

filmitch januari 17, 2011 kl. 10:19
Plox januari 17, 2011 kl. 13:35

Åh en film jag helt verkar ha missat. Ska kollas upp, inte minst efter Ricky Gervais fenomenala "hostande" på Golden Globe Galan inatt. Haha, fantastisk kul människa.

Svara

f i f f i januari 17, 2011 kl. 22:03

filmitch:
Liiiiiite snålt tycker jag allt ;D

Svara

f i f f i januari 17, 2011 kl. 22:03

Plox:
Tycker absolut du ska kolla upp den. En riktigt BRA film!

Svara

Martin januari 18, 2011 kl. 19:19

En film jag såg starkt fram emot sedan jag såg den smått briljanta teasertrailern (se nedan) och de faktum att som stort The Office-fan så måste man ju se deras första spelfilm tillsammans.

Sedan försvann dock filmen från min radar innan premiären och sedan har den nästan fallit i glömska, så jag har faktiskt inte sett den än. Men tack vare din finfina recension och positiva omdöme får jag nog ta och göra det snart. Så tack för påminnelsen 🙂

http://www.youtube.com/watch?v=p-ESq-Z8Vqc

Svara

Mikaela januari 18, 2011 kl. 20:02

Men så passande 😀 Fick precis hem den filmen i brevlådan. Blir att se i kväll då 🙂

Svara

f i f f i januari 18, 2011 kl. 20:09

Martin:
Hahahaha! Schysst teaser! Tänk om fler kunde platta till Ralph Fiennes på det sättet 😉

Svara

f i f f i januari 18, 2011 kl. 20:09

Mikaela:
Då får du en riktigt mysig tisdagkväll med andra ord 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: