WHALE RIDER

30 maj, 2012

När Paikea (Keisha Castle-Hughes) föds dör hennes mamma och tvillingbror. Brodern, den nu döde, var utvald att bli någon slags hövding för deras samhälle, en valryttare, men när han dog var det inte systern som naturligt skulle ta över “tronen”, nejdå inte alls, snarare var det hon som blev syndabock för eländet, i alla fall i farfar – patriarkens – svarta ögon.

Den fjärde filmen jag fick i present av Henke på Fripps filmrevyer var även den en film jag inte sett och som jag antagligen heller aldrig skulle se om det inte var i detta sammanhang. Jag börjar tycka om det här sättet att se på film mer och mer.

Maorierna har traditioner som känns ganska svåra att förstå sig på och som känns otroligt mossiga men den här filmen lyckas ändå visa dessa med respekt. Trots det sitter jag och argar upp mig, främst över farfarn som beter sig precis sådär gubbluderaktigt som äldre män gör som är vana att bli daddade och som tror att världen kretsar krig hans navel allena. Rawiri Paratene som spelar farfar Koro gör det med den äran då det inte kan vara någon enkel roll att åta sig och den då blott 12-åriga Keisha Castle-Hughes spelar inte flickan Pai, hon är henne. Över lag gör skådespelarna ett gott jobb. Dom känns “vanliga”, historien blir trovärdig och tack vare dom blir ingenting överdrivet.

Whale Rider är en vacker film med ett kontemplatorisk lugn, ganska olik filmer jag normalt ser. Att jag valde den som frukostfilm en vardag när jag hade sjutusen grejer på min to-do-list visade sig vara ett bra drag då den gav mig hundra minuter av välbehövlig mental och kroppslig vila.

Filmen förändrade inte min världsbild men jag tycker den är både fin och sevärd. Att tjejer får kämpa för att visa att dom kan det killar tros kunna redan med bröstmjölken är ingen nyhet tyvärr. Vad Henke själv tycker om filmen kan du läsa här.

{ 4 comments… read them below or add one }

Henke maj 30, 2012 kl. 07:10

Ok, inte en tvåa i alla fall! Bra. 🙂

Och du körde med kontemplatorisk, jag valde kontemplativ! Vi hittade båda till detta lite ovanliga ord i våra revyer… LOL.

Svara

Fiffi maj 31, 2012 kl. 07:31

Henke:
Filmen var ju både kontemplatorisk, kontemplativ och inte i närheten av en tvåa. 🙂

Svara

Micke maj 30, 2012 kl. 21:59

Fiffi: När du ser på film hemma, blir det DVD eller Blu-Ray?

Svara

Fiffi maj 31, 2012 kl. 07:32

Micke:
Oftast DVD trots att jag har en Blu-Ray-spelare, men jag har inte riktigt fattat storheten i Blu-Ray. Än. Ser ingen större skillnad faktiskt.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: