YOUNG ADULT

29 mars, 2012

Mavis (Charlize Theron) verkar ha fått en hel karta av Pippi Långstrumps krumelurpiller. Hon vill verkligen inte “bliva stur”.

Att acceptera att tiden går och att människor förändras är bland det första man måste lära sig annars blir vuxenlivet ohyggligt störande, precis som det blivit för Mavis. Hon har verkligen fastnat i nåt, i den människan hon var i high school när hon var ihop med Buddy Slade (Patrick Wilson) och var snyggaste tjejen i plugget.

När hon får ett mejl från Buddy med en bild på hans nyfödda dotter slår det liksom slint i hjärnan på Mavis. Hon bestämmer sig för att återvända till sin barndoms byhåla och för att få tillbaka Buddy, frugan och dottern ses inte som problem, mer som små knähöga hinder som ska hoppas över. Hon är naivare än Pippi någonsin varit och hon är psykiskt feldoserad på ett sätt som jag tyvärr tror är ganska vanligt.

Det finns en anledning till att jag aldrig skulle gå på klassåterträffar från högstadiet. Jag inbillar mig att det skulle krylla av Mavistyper där, såna som förvränger verkligheten till att låta bättre än det är. Det trista med detta är att många inte verkar förstå storheten i att bjussa på baksidor, att många ser självdistans som något negativt när det är precis tvärtom. Att våga säga som det är och att kunna beskriva sig själv och sitt liv med alla dess fel och brister är ett bevis på mognad och humor – en fullständigt vinnande kombination i mina ögon. Mavis saknar allt detta. Hon tror att hon inte duger om hon inte är perfekt vilket inte kunde vara mer fel.

Young adult är en rätt jobbig film att se och Charlize Theron agerar med nerverna utanpå kroppen. Hon är duktig på det. Hon känns totalt orädd i det hon gör, vilket i det här fallet är ett måste annars skulle Mavis som karaktär bli helt platt.

Det här är inte någon av Jason Reitmans starkare filmer. Den når inte upp till Up in the airs charmighet eller Junos jobbighet eller Thank you for smokings klurighet men den är absolut helt okej som underhållning för stunden. Det finns inget speciellt “dåligt” att peka på, det är bara helheten som liksom aldrig riktigt lyfter.

{ 10 comments… read them below or add one }

Henke mars 29, 2012 kl. 11:16

Träligt, jag hade höga förväntningar på denna film.

Svara

Fiffi mars 29, 2012 kl. 19:41

Henke:
Jag med, men den är inte SÅ dålig.

Svara

Movies - Noir mars 29, 2012 kl. 15:53

Nej, den har var ingen höjdare. Charlize Theron däremot är mycket bra, men hon kan inte lyfta filmen helt på egen hand. Sämre än Reitmans tidigare filmer, även om ingen av dem varit någon jättefavorit.

Young Adult får 2/5, en besvikelse.

Svara

Fiffi mars 29, 2012 kl. 19:42

Movies-Noir:
Gillade du inte Up in the air heller?

Svara

Movies - Noir mars 29, 2012 kl. 20:58

Thank You for Smoking är nog den jag gillat mest av Reitman hittills. Up in the Air gillar jag, men den förstördes då jag såg den på Stockholm filmfestival med en publik som fann den jätterolig när jag i många avseenden tyckte den var sorlig. Såg sedan om den hemma och det blev lite bättre, men det första intrycket hade förstörts för alltid, tyvärr.

Svara

Fiffi mars 30, 2012 kl. 18:48

Movies-Noir;
Men oj! Up in the air ser jag nog också mer som rätt sorglig än som rolig.

Svara

Movies - Noir mars 30, 2012 kl. 20:42

Ja, exakt ! Det var väldigt irriterande att vara en av få som ville se filmen som det drama det var (med vissa humoristiska scener). Är säker på att jag hade gillat filmen mer om jag sett den i lugn och ro eller kanske med mer “mogen” publik…

Svara

fiffi mars 30, 2012 kl. 20:57

Movies-Noir:
Men samtidigt är det konstigt att en film som Up in the air lockar så många skrattiga youngsters… Känns som en mer “vuxen” film på nåt sätt.

Svara

Sofia mars 30, 2012 kl. 04:44

Påminner om Jessicas text om One Day, det där att peaka vid olika tidpunkter. Mavis peaked uppenbarligen lite för tidigt för hennes eget bästa. Är det en individuell historia eller upplever du att den försöker säga något om samhället och tidsandan i stort?

Svara

Fiffi mars 30, 2012 kl. 18:50

Sofia:
Filmen känns som en individuell historia men det är klart att jag känner igen en del av “problematiken” så en del ligger nog i tidsandan – även om det är upp till den som tittar att lägga ihop ett och annat.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: