SPIDER-MAN: HOMECOMING (IMAX)

8 juli, 2017

Allt som inte är Maguire är dåligt i mitt huvud”.

Det sa sonen när vi var på väg till IMAX-salongen i Filmstaden Scandinavia för att se pressvisningen av Spider-Man: Homecoming. Han – liksom jag – ÄLSKAR Sam Raimis tre filmer om Spider-Man med Tobey Maguire i huvudrollen, han är liksom uppvuxen med dessa, det är som bröstmjölk och majskrokar för honom. Sort of.

Jag tycker att dom tre filmerna blandar svärta, spänning och serietidningsaction på det mest perfekta sätt MEN å andra sidan gillar jag även filmerna med Andrew Garfield i huvudrollen, jag gillar dom SKARPT till och med. Kanske är det så att det egentligen är Spider-Man som figur jag vurmar för, historien om hans förflutna, att han är lite ensam, ”bakom”, nördig, ständigt olyckligt kär och missförstådd av sina närmaste.

Att se trailern för dagens film första gången gjorde ont. Att se postern var ännu värre. Det där collaget av utklippta filmfigurer som ser ut som ett kreativt sammelsurium skapat av en serietidning, barnsax, björnklister och glitterspray imponerar föga på mig. Tvärtom. Allt förhandsjox gällande filmen fick ner mina förväntningar på en nivå som var under nollpunkten, något som med facit i hand väldigt sällan är av ondo.

När filmen började trodde jag att jag blivit tokig. Allt var suddigt. Det gick inte ens att läsa COLUMBIA när första loggan visade sig över hela duken. Jävla jävla IMAX-3D-skit satt jag och svor och pickade på glasen i glasögonen för att se om det saknades några, bilden var ju så jävulens oskarp. Jag tittade mig omkring och märkte till min glädje att alla andra hade precis samma problem. Några minuter senare stannades filmen och en representant från filmbolaget kom in och sa att 3D-filen var paj och att filmen istället skulle visas i 2D. Jubel! Hela salongen applåderade och filmbolagsmannen bad om ursäkt återigen för att det inte blev 3D. Han kanske skulle ha lyssnat istället, kanske tagit till sig applåderna som ett bevis på att 3D ÄR SKIT?!

Nåja. Vi numera på förhand mer nöjda filmälskande människor i publiken fick istället njuta av en 2D-visning som var helt felfri. På alla punkter. ALLA. Filmen visade sig nämligen vara tusenmiljoners gånger bättre än jag någonsin kunde tro.

Tom Holland är 21 år gammal och spelar Peter Parker, 15 (Tobey Maguire var 27 när han spelade in första Spider-Man, Andrew Garfield var 29!). Ändå känns som Holland nästan yngre än den Parker han spelar. Tills han tar av sig tröjan och man inser att det inte finns en 12-åring i världen som ser ut sådär. Det jag vill komma fram till är dock att han är en trovärdig Peter Parker, precis lika trovärdig som han lyckats spela i ALLA filmer jag sett honom i. Som en av sönerna i tsunamidramat The Impossible, som en av sönerna i pappadramat Edge of winter och i den för övrigt halvdana valdramat In the heart of the sea. Jag gillar honom SKARPT och det känns som han har en väldigt fin framtid i skådespelaryrket om han bara lyckas välja rätt filmer.

Ett stort plus med denna film är att den inte börjar om från början IGEN med själva origins-storyn, den har vi sett (*host* till leda) och den behövs inte berättas ännu en gång. Spider-Man: Homecoming är istället en fräsch, charmig och ungdomlig film som känns väldigt modern (i brist på bättre ord). Den har löst Avengers-tråden på ett mycket smart sätt och det var länge sedan jag var SÅ underhållen från början till slut som under denna visning. Filmen har inte några direkta dippar alls, det är full fräs, sitt i båten.

Jag tycker att den här filmen klår både The Mummy och Transformers: The last knight i sommarblockbustervärde och ingen kunde vara mer förvånad än jag över min åsikt. Sonen tyckte den var ”lite för rolig och lite för ljus” men även han var betydligt mer nöjd med helheten än han trodde han skulle vara. Så HEJA TOM HOLLAND säger vi och övar på spindelnätstricket med handlederna.

Mitt betyg:

Sonens betyg:

{ 4 comments… read them below or add one }

Sofia juli 13, 2017 kl. 16:46

Äntligen törs jag komma förbi och läsa :)

Juuuust det, In the Heart of the Sea var ju Holland med i. Hade jag hunnit glömma… Japp, håller med, mest trovärdig som 15-åring av de tre. Till viss del gissar jag att det beror på att Holland är omgiven av fölk som är ungefär lika gamla som han?

Också helt med på att denna var klart bättre än både The Mummy och Transformers men det omdömet är kanske inte lika mycket värt när det kommer från det lite mer tjuriga hållet`? ;)

Svara

Fiffi juli 15, 2017 kl. 23:26

Sofia:
Det omdömet är kanske ÄNNU mer värt om det kommer från det lite mer tjuriga hållet?
En annan som smaskar i sig både mumier, robotar och spindelmän som vore det ett dessertbord på Finlandsbåten, min åsikt väger antagligen inte alls lika tungt :)

Svara

Johan Benjaminsson juli 22, 2017 kl. 08:32

Jag tyckte den kunde varit ännu ljusare så att jag kunde ta med min spindelmannen-älskande brorsdotter. Lite skumt att man har Wonder Woman, spindelmannen och andra superhjältar i happy meals och grejer när filmerna är så obarnvänliga.

Hoppas det kommer någon ny gimmick de kan sälja snart som inte är lika irriterande som 3D.

Svara

Fiffi juli 29, 2017 kl. 09:55

Johan:
Jag har också tänkt på det, Happy-meal-leksakerna alltså. Det är mycket sällan dessa superhjältefilmer är anpassade för barns ögon.

Svara

Cancel reply

Leave a Comment

{ 2 trackbacks }

Previous post:

Next post: